Regeringsrätten referat RÅ 1997 ref. 37

Court
Regeringsrätten
Reference
RÅ 1997 ref. 37
Målnummer
10-96
Avdelning
1
Avgörandedatum
1997-09-18
Rubrik
Fråga om det föreligger synnerliga skäl enligt 14 § andra stycket namnlagen (1982:670) för byte till efternamn som redan bärs av andra, då medgivande lämnats av samtliga bärare av namnet.
Lagrum
13 § första stycket 1 och 14 § andra stycket namnlagen (1982:670)

T.S. ansökte hos Patent- och registreringsverket om byte av efternamn till Toster.

Patent- och registreringsverket (1995-03-14) biföll ansökningen och godkände Toster som nytt efternamn för sökanden trots invändning.

M.T. (invändare) överklagade och vidhöll sitt yrkande att ansökningen skulle avslås.

Patentbesvärsrätten (1995-12-19, Lindqvist, Hagström, referent, Bragnum) biföll inte besvären.

M.T. överklagade och vidhöll sitt yrkande.

Prövningstillstånd meddelades.

Regeringsrätten (1997-09-18, Björne, Sjöberg, Swartling, Lindstam) yttrade: Skälen för Regeringsrättens avgörande. I målet är fråga om rätt för T.S. att byta sitt efternamn till Toster. Namnet bärs redan av andra personer med vilka T.S. inte är släkt. Samtliga bärare av namnet har dock, enligt vad som framgår av handlingarna, medgivit att T.S. antar det som sitt efternamn.

Enligt 13 § första stycket 1 namnlagen (1982:670) får som efternamn, vare sig det är nybildat eller ej, inte godkännas namn som lätt kan förväxlas med efternamn som någon annan enligt lag bär eller har rätt att bära. Eftersom efternamnet Toster bärs av andra personer föreligger enligt den angivna bestämmelsen hinder mot att namnet godkänns som efternamn för T.S.

Frågan är då om namnbytet ändå kan tillåtas med stöd av 14 § andra stycket namnlagen, dvs. om synnerliga skäl för namnbytet föreligger.

Någon direkt ledning för tillämpningen av 14 § andra stycket namnlagen i det nu aktuella fallet ges inte i förarbetena till lagen (prop. 1981/82:156). En utgångspunkt för den reform av namnlagstiftningen som föreslogs angavs vara att den enskilde i så stor utsträckning som möjligt skulle få bestämma vilket namn han eller hon skulle ha (prop. s. 14). Samtidigt betonades att det fanns ett allmänt intresse av namnstabilitet. Risken för att en vidsträckt möjlighet att byta namn skulle komma i konflikt med detta allmänna intresse antogs dock inte vara så stor.

Bestämmelserna i 13 § första stycket namnlagen föreskriver olika hinder mot godkännande av efternamn. De innebär ett skydd för namn och andra kännetecken som tillkommer någon annan och utgör därför i första hand ett skydd för enskilda intressen. Som redan nämnts har samtliga personer som bär namnet Toster medgivit att T.S. får anta namnet som sitt efternamn. Det enskilda skyddsintresset kränks därför inte om medgivande till namnbytet lämnas. Något annat hinder som anges i 13 § första stycket namnlagen eller i övrigt någon olägenhet från allmän synpunkt av det begärda namnbytet kan inte anses föreligga.

Med hänsyn till vad som nu sagts och till att T.S. som skäl för sin ansökan om namnbyte uppgivit att namnet har anknytning till den ort där han är uppväxt och dit han avser att flytta finner Regeringsrätten i likhet med Patentbesvärsrätten att synnerliga skäl föreligger att medge den sökta namnändringen.

Regeringsrättens avgörande. Regeringsrätten fastställer Patentbesvärsrättens domslut.

Föredraget 1997-09-02, föredragande Sundin, målnummer 10-1996