Regeringsrätten referat RÅ 1997 ref. 76

Court
Regeringsrätten
Reference
RÅ 1997 ref. 76
Målnummer
12227-95
Avdelning
2
Avgörandedatum
1997-10-28
Rubrik
En dagbarnvårdare har haft två barn placerade hemma hos sig kl. 09.00-17.00. Tjänstgöringen har enligt de på kollektivavtal grundade anställningsreglerna räknats som halvtidstjänstgöring. Dagbarnvårdaren har vid tillämpning av 4 kap. 7 § första stycket lagen (1962:381) om allmän försäkring ansetts inte arbeta mer än hälften av normal arbetstid och har därmed ansetts berättigad till halv föräldrapenning för vård av eget barn.
Lagrum
4 kap. 7 § lagen (1962:381) om allmän försäkring i lydelsen före den 1 januari 1997

S.S. var dagbarnvårdare och hade, efter att ha fött en son den 26 november 1991, den 24 augusti 1992 återupptagit sitt arbete som dagbarnvårdare. Hon hade två barn heltidsplacerade hos sig (kl. 09.00 – 17.00). Enligt de på kollektivavtal grundade anställningsreglerna ansågs hennes tjänstgöring utgöra halvtidstjänstgöring; heltidstjänstgöring förutsatte placering av minst fyra barn varvid placering av barn under kortare tid än fem timmar räknades som placering av 0,5 barn.

I en den 30 november 1992 till Stockholms läns allmänna försäkringskassa inkommen försäkran för föräldrapenning begärde S.S. halv ersättning måndagar-fredagar och hel ersättning lördagar och söndagar under tiden den 16 november – den 30 november 1992. Försäkringskassan beslöt den 1 december 1992 att avslå hennes begäran med hänvisning till att hon inte avstått från arbete med minst hälften av normal arbetstid. Sedan S.S. begärt omprövning vidhöll kassan den 21 januari 1993 sitt tidigare beslut.

S.S. överklagade och anförde bl.a. följande. Arbetstiden var nu densamma men inte antalet barn. Arbetsskyldighet förelåg mellan kl. 06.30 – 17.30 måndag – fredag oavsett om tjänstgöringen enligt kollektivavtalet räknades som heltid eller halvtid. Vid bedömningen hade kollektivavtalet inte beaktats och inte heller att hon åsamkats ett inkomstbortfall med anledning av att hon gått ned från heltidslön till halvtidslön.

Länsrätten i Stockholms län (1993-11-15, nämndemännen Meissl, Willners, Lundvall) redogjorde för de faktiska förhållandena och yttrade därutöver följande: I 4 kap. 7 § lagen (1962:381) om allmän försäkring, AFL, föreskrivs att hel föräldrapenning för dag utges med belopp motsvarande förälderns sjukpenning när föräldern inte förvärvsarbetar. Halv eller fjärdedels föräldrapenning med belopp motsvarande förälderns sjukpenning utges när föräldern förvärvsarbetar högst hälften respektive tre fjärdedelar av normal arbetstid. I specialmotiveringen till lagförslaget har anförts bl.a. att ersättningsrätten skall bedömas för varje dag med utgångspunkt i hur mycket föräldern har förvärvsarbetat under dagen. Arbetar föräldern minst åtta timmar bör i regel ingen föräldrapenning kunna utges. Arbetar föräldern högst fyra timmar kan halv föräldrapenning utges i normalfallet (prop. 1984/85:78, s. 130). Med normalarbetstiden enligt samma proposition avses samma begrepp som i föräldraledighetslagen (prop. 1977/78:104, s. 45). – Med normal arbetstid avses (enligt prop. 1977/78:104, s. 45) den arbetstid som är normal inom den bransch eller på den arbetsplats där arbetstagaren är anställd. – Då arbetstiden för dagbarnvårdare enligt ifrågavarande kollektivavtal regleras efter antalet inskrivna barn och inte efter arbetstidens förläggning kan S.S. anses utföra arbete under högst hälften av normal arbetstid. Hon är därför berättigad till en halv föräldrapenning efter den 15 november 1992. Besvären bör därför bifallas. – Länsrätten förklarar, med ändring av försäkringskassans beslut, att S.S. är berättigad till en halv föräldrapenning även efter den 15 november 1992. – Det ankommer på försäkringskassan att vidta de åtgärder domen föranleder.

Ordföranden Zedenius var skiljaktig och fann med hänvisning till ordalydelsen i 4 kap. 7 § AFL och de refererade propositionsuttalandena att föräldrapenning inte lagligen kunde utges när man som i S.S:s fall arbetade minst fem timmar om dagen.

Riksförsäkringsverket överklagade och yrkade att länsrättens dom skulle upphävas och att försäkringskassans beslut skulle fastställas. Verket åberopade 4 kap. 7 § AFL och de av länsrätten refererade propositionsuttalandena. Enligt verket måste man vid bedömningen av S.S:s rätt till föräldrapenning utgå från den faktiska arbetstiden. S.S. var därför enligt verkets mening inte berättigad till föräldrapenning.

S.S. bestred bifall till överklagandet och åberopade den rättstillämpning som kommit till uttryck i rättsfallen FÖD 1992:4 och FÖD 1988:38.

Kammarrätten i Stockholm (1995-03-27, Hermansson samt nämndemännen Krebs och Löjdquist) yttrade: På de skäl Riksförsäkringsverket anfört finner kammarrätten att S.S inte är berättigad till den i målet aktuella föräldrapenningen. – Kammarrätten upphäver länsrättens dom och fastställer försäkringskassans beslut.

Lagmannen Bergh och t.f. assessorn Wetterling var skiljaktiga och ville inte ändra den överklagade domen.

S.S. överklagade och yrkade att hon skulle förklaras berättigad till halv föräldrapenning även efter den 15 november 1992.

Målet överlämnades till Regeringsrätten den 1 juli 1995 med stöd av lagen (1993:574) om upphävande av lagen (1978:28) om Försäkringsöverdomstolen.

Prövningstillstånd meddelades.

Riksförsäkringsverket bestred bifall till S.S:s yrkande.

Regeringsrätten (1997-10-28, Brink, Tottie, Holstad, Sandström) yttrade: Skälen för Regeringsrättens avgörande. Enligt 4 kap. 7 § första stycket AFL i lydelsen före den 1 januari 1997 utges hel föräldrapenning för dag när föräldern inte förvärvsarbetar och halv eller fjärdedels föräldrapenning när föräldern förvärvsarbetar högst hälften respektive tre fjärdedelar av normal arbetstid.

S.S. omfattades i sitt arbete som dagbarnvårdare av Stockholms stads anställningsregler för barnskötare i familjedaghem. Enligt dessa regler definieras heltids- och halvtidstjänstgöring utifrån antalet barn som placerats i familjedaghemmet och barnens vistelsetid där. Heltids- och halvtidstjänstgöring förutsätter att i genomsnitt minst fyra resp. minst två barn placerats i hemmet. Vid beräkning av barnantalet räknas barn med vistelsetid understigande i genomsnitt fem timmar/dag som 0,5 barn. Anställningsreglerna grundas på kollektivavtal.

S.S. födde ett barn den 26 november 1991. Tidigare hade hon heltidstjänstgöring med fyra barn placerade i hemmet. Hon återupptog sitt arbete den 24 augusti 1992, nu med två barn placerade i hemmet mellan kl. 8.00 – 17.00. Arbetet betecknades enligt anställningsreglerna som halvtidstjänstgöring. I samband med återgången i arbetet tog S.S. ut halv föräldrapenning. Försäkringskassans av kammarrätten fastställda beslut innebar att föräldrapenningen drogs in med verkan fr.o.m. den 16 november 1992. Kassan motiverade sitt beslut med att S.S. förvärvsarbetat mer än fyra timmar per dag.

Begreppet normal arbetstid definieras inte i AFL. Begreppet infördes i AFL i samband med att reglerna om särskild föräldrapenning kom till. I det sammanhanget anförde föredragande statsrådet bl.a. följande (prop. 1976/77:117 s. 53).

Med normal arbetstid avses den enligt kollektivavtal inom resp. bransch gällande heltiden. Om någon sådan arbetstid inte skulle vara bestämd för en viss bransch eller viss arbetsplats skall i stället faktiskt tillämpad normal arbetstid gälla. I de fall någon normal arbetstid ej är bestämd vare sig för branschen eller arbetsstället antas normal veckoarbetstid vara 40 timmar. I den mån avvikelse härifrån kan visas i det enskilda fallet skall den uppgivna veckoarbetstiden godtas. Någon för alla föräldrar gällande normal arbetstid har därför inte angetts i lagen och rätten till föräldrapenning är densamma oavsett om den normala arbetstiden ligger över eller under åtta timmar om dagen.

I senare lagstiftningsärenden rörande föräldrapenning och rätt till ledighet för vård av barn har man vad gäller begreppet normal arbetstid anknutit till det återgivna propositionsuttalandet (se prop. 1984/85:78 s. 60 f. och s. 130 samt prop. 1977/78:104 s. 45).

Regeringsrätten gör följande bedömning.

S.S. har haft dagbarn hos sig under åtta timmar per dag och har därmed enligt gängse språkbruk arbetat heltid. Hennes tjänstgöring har emellertid enligt de på kollektivavtalet grundade anställningsreglerna klassificerats som deltidstjänstgöring. Av dessa regler följer att klassificeringen som heltid och deltid har gjorts med hänsyn till såväl antalet i familjedaghemmet placerade barn som vårdtiden för varje barn.

I förarbetena har uttalats att man vid tillämpning av reglerna om normal arbetstid skall följa regleringen i kollektivavtal om ett sådant finns. Utgångspunkten bör därför vara att det som där betecknas som fulltid är normal arbetstid och att det som betecknas som halvtid är hälften av normal arbetstid. Beteckningarna i avtalet kan emellertid inte vara helt styrande. Det måste finnas utrymme för myndigheterna att göra en egen bedömning, särskilt när en tillämpning av avtalsreglerna inte går att förena med reglerna om föräldrapenning.

En grundläggande princip i föräldraförsäkringen är att föräldrapenning skall utges endast om föräldern under den tid föräldrapenningen avser faktiskt vårdar sitt barn. I det aktuella fallet har S.S. haft sitt eget barn hemma tillsammans med dagbarnen. Det saknas anledning anta annat än att hon när hon arbetat kunnat ta hand om det egna barnet på samma sätt som dagbarnen. Principen att endast den som vårdar barnet är berättigad till föräldrapenning bör alltså inte hindra att halv föräldrapenning utges. För ett bifall till S.S:s yrkande talar vidare föräldraförsäkringens syfte att ge ett ekonomiskt skydd till föräldrar som helt eller delvis avstår från inkomstgivande förvärvsarbete för att i stället vårda eget barn.

Mot denna bakgrund finner Regeringsrätten att S.S. under de angivna förutsättningarna inte skall anses ha förvärvsarbetat mer än hälften av normal arbetstid och att hon därför är berättigad till halv föräldrapenning.

Regeringsrättens avgörande. Regeringsrätten fastställer, med ändring av kammarrättens dom, det slut som länsrättens dom innehåller.

Målet visas åter till försäkringskassan för erforderlig handläggning.

Föredraget 1997-09-04, föredragande Jansson, målnummer 12227-1995