Regeringsrätten referat RÅ 1999 ref. 55

Court
Regeringsrätten
Reference
RÅ 1999 ref. 55
Målnummer
205-99
Avdelning
2
Avgörandedatum
1999-10-14
Rubrik
Ett konvertibelt skuldebrev har inte ansetts utgöra en delägarrätt i den mening som avses i 3 § första stycket 6 lagen (1997:323) om statlig förmögenhetsskatt.
Lagrum
•  3 § första stycket 6 och 11 lagen (1997:323) om statlig förmögenhetsskatt
•  27 § 1 mom. lagen (1947:476) om statlig inkomstskatt

I en ansökan om förhandsbesked anförde A i huvudsak följande. Han ägde samtliga aktier i ett bolag, X AB, som bedrev jordbruk, skogsbruk och värdepappersrörelse. Han avsåg att teckna ett av bolaget utgivet konvertibelt skuldebrev om 16 milj. kr med rätt till utbyte till 1 000 aktier i bolaget om nominellt 100 kr per aktie. Intill dess utbyte ägde rum eller skuldbeloppet återbetalades skulle skuldebrevet löpa med en årlig ränta som motsvarade statslåneräntan vid november månads utgång föregående år med tillägg av en procentenhet. Skuldebrevet skulle inte komma att marknadsnoteras. – Fråga hade uppkommit hur det inte marknadsnoterade konvertibla skuldebrevet skulle värderas enligt lagen (1997:323) om statlig förmögenhetsskatt (SFL). Det var i och för sig ställt utom allt tvivel att skuldebrevet utgjorde en skattepliktig tillgång vid förmögenhetsbeskattningen enligt 3 § SFL. Värderingen var emellertid beroende av om skuldebrevet skulle anses utgöra en "annan inte marknadsnoterad delägarrätt" eller om den skulle anses utgöra en fordran i pengar. I lagtexten definierades inte begreppet "delägarrätt" på annat sätt än att den skulle ingå bland de finansiella instrument som angavs i 27 § 1 mom. lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt (SIL). I uppräkningen i det lagrummet ingick bl.a. konvertibla skuldebrev. Förarbetena gav, såvitt A kunnat finna, inte någon vägledning för tolkningen av begreppet. Det konvertibla skuldebrevet var en mellanform mellan eget och främmande kapital. Värdet av skuldebrevet följde bolagets värdeutveckling. Ur bolaget synvinkel reglerades emission av konvertibla skuldebrev av i stort sett samma regler som gällde för andra emissioner för att få eget kapital. I litteraturen syntes den allmänna uppfattningen vara att ett konvertibelt skuldebrev var att anse som en delägarrätt. A:s uppfattning var att ett inte marknadsnoterat konvertibelt skuldebrev var att hänföra till sådan inte marknadsnoterad delägarrätt som angavs i 3 § första stycket 6 SFL. – Mot denna bakgrund ställde A följande fråga: Utgör ett inte marknadsnoterat konvertibelt skuldebrev i bolaget en sådan "annan inte marknadsnoterad delägarrätt" som avses i 3 § första stycket 6 SFL eller utgör skuldebrevet en sådan "fordran i pengar" som avses i punkt 11 i lagrummet?

Skatterättsnämnden (1998-12-03, Ersson, ordförande, Wingren, Johansson, Silfverberg, Svensson, Tollerz, Virin) yttrade: Förhandsbesked. – Det ifrågavarande skuldebrevet är en sådan fordran i pengar som avses i 3 § första stycket 11 SFL. – Motivering. – Sökanden äger samtliga 1 000 aktier i X AB. Han avser att teckna ett konvertibelt skuldebrev i bolaget om 16 milj. kr med rätt till utbyte till 1 000 aktier i bolaget om nominellt 100 kr per styck. Intill dess att utbyte eller återbetalning sker skall skuldebrevet löpa med en årlig ränta motsvarande statslåneräntan vid november månads utgång föregående år med tillägg av en procentenhet. Skuldebrevet kommer inte att marknadsnoteras. – I 3 § SFL ges en uttömmande uppräkning av vilka tillgångsslag som är skattepliktiga. I första stycket 6 anges "annan inte marknadsnoterad delägarrätt som avses i 27 § 1 mom. lagen om statlig inkomstskatt än aktie samt andel i handelsbolag och europeisk ekonomisk intressegruppering med undantag för andel i juridisk person till den del den juridiska personen är skattskyldig". I första stycket 11 anges "fordran i pengar och liknande betalningsmedel samt fordran avseende marknadsnoterad tillgång som avses i 4, 5 eller 7". Frågan i ärendet är om ifrågavarande konvertibla skuldebrev är en delägarrätt enligt p. 6 eller en fordran i pengar enligt p. 11. – Begreppet delägarrätt förekommer – förutom i SFL – i lagen (1991:980) om handel med finansiella instrument. Någon definition ges ej men i prop. 1990/91:142 s. 141-142 diskuteras skillnaden mellan delägarrätt och fordringsrätt enligt följande. En delägarrätt innefattar ekonomiska och förvaltande rättigheter, dvs. rätt till andel i bolagets vinst och rätt till utdelning ur bolagets behållna tillgångar vid likvidation resp. rätt att rösta på bolagsstämma. En fordringsrätt innebär främst rätt att få tillbaka utlånade pengar. Ett konvertibelt skuldebrev kan sägas vara en mellanform mellan delägarrätt och fordringsrätt. Beroende på hur ett sådant skuldebrev utnyttjas är det att betrakta antingen som en delägarrätt eller som en fordringsrätt. – I SFL definieras begreppet delägarrätt ej på annat sätt än att det anges vara en sådan tillgång som finns nämnd i 27 § 1 mom. SIL. Alla de tillgångar som nämns i 27 § 1 mom. SIL synes emellertid inte vara delägarrätter i den mening som avses i SFL. I 3 § första stycket 7 och i 12 § SFL nämns "tillgång som avses i 27 § 1 mom." SIL medan SFL i 3 § första stycket 6 och i 14 § nämner "delägarrätt som avses i 27 § 1 mom." SIL. Det får därför anses vara klart att "delägarrätt" är ett snävare begrepp än "tillgång". – Till bestämmelsen i 3 § första stycket 6 SFL anknyter bestämmelsen i 14 §. För att sistnämnda bestämmelse skall kunna tillämpas synes krävas att man till innehavaren av aktie och "delägarrätt" kan knyta någon del av den juridiska personens förmögenhet. Om innehavaren av annan delägarrätt än aktie i aktiebolag anses ha en andel innebär detta att aktieägarnas andelar minskar i motsvarande mån. – I den del ett konvertibelt skuldebrev har ett värde överstigande det rena obligationsvärdet skulle det kunna anses utgöra en delägarrätt i så måtto att den innefattar ett (möjligt) anspråk att teckna aktier i bolaget till en kurs som minskar värdet av övriga aktier. Vid en sådan bedömning kan det vara följdenligt att göra motsvarande uppdelning vid tillämpning av 14 § SFL. Den framtida värdeutvecklingen på aktierna i bolaget kan dock leda till att konverteringsrätten kommer förlora ekonomisk betydelse. SFL synes inte medge att ett konvertibelt skuldebrev delvis behandlas som en fordran, delvis som en delägarrätt. – I förevarande fall saknas uppgifter om villkoren för det konvertibla skuldebrevet är sådana att konverteringsrätten har något värde. Detta är emellertid av underordnad betydelse eftersom den för sökanden – såsom ägare av samtliga aktier i bolaget – saknar självständig betydelse. Vid prövningen av frågan om det nu ifrågavarande konvertibla skuldebrevet vid förmögenhetsbeskattningen skall anses utgöra en delägarrätt eller en fordran fäster nämnden avgörande vikt vid det förhållandet att skuldebrevet, så länge konvertering till aktier ej påkallats eller skett, är en penningfordran och därför bör behandlas som en sådan i förmögenhetsskattehänseende.

A överklagade Skatterättsnämndens beslut och anförde i huvudsak följande. Skatterättsnämnden har tolkat begreppet "delägarrätt" på ett alltför snävt sätt och utan att beakta syftet med att s.k. arbetande kapital skall undantas från förmögenhetsbeskattningen. Inte heller har nämnden vid sin tolkning beaktat principen om neutralitet vid beskattning av olika företagsformer, vilket får anses vara en genomgående princip vid svensk beskattning.

Riksskatteverket bestred bifall till överklagandet.

Regeringsrätten (1999-10-14, Werner, Swartling, Rundqvist, Sandström, Wennerström) yttrade: Skälen för Regeringsrättens avgörande. Frågan i målet är om det i 3 § första stycket 6 SFL använda uttrycket "delägarrätt som avses i 27 § 1 mom. lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt" omfattar konvertibla skuldebrev.

En jämförelse med bestämmelserna i 3 § första stycket 7 och 12 § SFL visar att det citerade uttrycket inte är avsett att omfatta samtliga de finansiella instrument som räknas upp i 27 § 1 mom. SIL. Den språkliga innebörden av uttrycket "delägarrätt" får också anses vara mer begränsad. Uttrycket säger närmast att det skall vara fråga om en rätt till en del i en juridisk person eller i ett företag. Att det är denna begränsade innebörd som är avsedd att ligga till grund för tillämpningen bekräftas av den värderingsregel för delägarrätter som har ställts upp i 14 § första stycket SFL; regeln hänvisar till det tänkta fallet att den juridiska personens tillgångar och skulder "innehafts direkt av delägaren". Vad A anfört om syftet med beskattningsreglerna för arbetande kapital och om kravet på neutralitet mellan olika företagsformer ger enligt Regeringsrättens mening inte stöd för en vidare tolkning.

På grund av det anförda finner Regeringsrätten att begreppet "delägarrätt", såsom det används i 3 § första stycket 6 SFL, innefattar ett krav på att det skall vara fråga om en rätt till del i den juridiska personen eller företaget. Ett konvertibelt skuldebrev är en penningfordran och således inte en delägarrätt i nu angiven mening. Skatterättsnämndens förhandsbesked skall följaktligen fastställas.

Regeringsrättens avgörande. Regeringsrätten fastställer Skatterättsnämndens förhandsbesked.

Föredraget 1999-09-07, föredragande Eke, målnummer 205-1999