Regeringsrätten referat RÅ 2000 ref. 37

Court
Regeringsrätten
Reference
RÅ 2000 ref. 37
Målnummer
2189-97
Avdelning
2
Avgörandedatum
2000-06-06
Rubrik
Fråga om bistånd enligt 6 § socialtjänstlagen (1980:620) till en företagare vars verksamhet, bedriven i aktiebolagsform, inte ger en avkastning som är tillräcklig för hans försörjning.
Lagrum
6 § socialtjänstlagen (1980:620)

B.A., som tillsammans med en kompanjon bedrev verksamhet genom ett av dem ägt aktiebolag, ansökte om bistånd enligt 6 § socialtjänstlagen (1980:620), SoL, till hyra och uppehälle för oktober månad 1996.

Olaus Petri kommundelsnämnd i Örebro avslog den 10 oktober 1996 B.A:s ansökan, varvid som skäl anfördes att rätt till bistånd inte förelåg eftersom sökanden borde ta ut avtalsenlig lön om han skulle bedriva eget företag eller ställa sig till arbetsmarknadens förfogande.

B.A. överklagade beslutet och anförde i huvudsak följande. Det var inte möjligt att ta ut avtalsenlig lön eftersom intäkterna i bolaget var för små och med nöd täckte de fasta kostnaderna för verksamheten. Om han lämnade företaget och ställde sig till arbetsmarknadens förfogande skulle detta i praktiken innebära en avveckling av verksamheten. Han var hälftenägare av företaget och hade inte ensam mandat att fatta beslut om en avveckling av verksamheten. Han och hans kompanjon hade med hjälp av Nyföretagarfonden (numera Almi), länsstyrelsens stöd för småföretagare och Provinsbanken Närke genomfört en investering på ca 900 000 kr under år 1995, då de även bildade aktiebolaget. Denna expertis och LRF revision, som var företagets revisionsbyrå, hade bedömt affärsidén som mycket bra. Även Nyföretagarcentrum hade gjort denna bedömning. Dess förre vd hade av den anledningen gått in som ordförande i bolagets styrelse och hade flera gånger påtalat att det tog tre-fyra år att bygga upp ett företag. Innovationscentrum i Stockholm hade beviljat dem bistånd till nordiskt mönsterskydd för företagets informationsstation och även bistånd till varumärkesskydd i världen (Hot Spot). Enligt den expertis de hade tillgång till gick det inte att ta ställning till en avveckling innan företaget passerat nuvarande uppbyggnadsskede och affärsidén prövats. De hade byggt upp en unik kompetens och utvecklat en unik produkt. Det hade tagit ett år att utveckla deras produkt och teknik. De hade ingen eller liten konkurrens i Örebro län och de var först i Sverige med att få en informationsstation mönsterskyddad. Patentverket hade bedömt stationen som nyskapande och näst intill unik. De var först i Sverige med informationsstationer på offentlig plats. Under år 1995 hade de producerat en CD-ROM för Länsstyrelsen i Örebro län om länsstyrelsens olika verksamhetsgrenar. Denna produktion visades ute på de 24 länen i Sverige. Under 1995 hade även en CD-I om Hjalmar Bergman producerats för Bildningsförvaltningen i Örebro kommun. De hade även fått i uppdrag att producera en CD-ROM med samma material. Tre personer var sysselsatta i företaget och de hade hittills tagit emot sex praktikanter, en handikappad person genom Activa och fyra prao-elever. En avveckling av verksamheten skulle få mycket svåra konsekvenser för honom själv och för hans kompanjon och skulle även bli mer kostsam för kommunen än ett tillfälligt stöd. Tidigast om ett eller två år fanns underlag för att ta ställning till eventuell avveckling av verksamheten. Han hade tidigare varit arbetslös och saknade formella meriter inom sitt verksamhetsområde. – Kommundelsnämnden fann vid omprövning inte skäl att ändra det överklagade beslutet.

Länsrätten i Örebro län (1997-01-22, ordförande Sundberg) yttrade: Enligt 6 § SoL har den enskilde rätt till bistånd för sin försörjning och sin livsföring i övrigt om hans behov inte kan tillgodoses på annat sätt. Genom biståndet skall den enskilde tillförsäkras en skälig levnadsnivå och biståndet skall utformas så att det stärker den enskildes resurser att leva ett självständigt liv. – Av handlingarna i målet framgår bl.a. följande. B.A. är ensamstående och bor i en lägenhet om två rum och kök. Hyran är 4 028 kr per månad. Sedan mars 1994 driver han tillsammans med en annan person ett aktiebolag och har även en enskild firma som är vilande. Under sex månader fick B.A. s.k. starta eget bidrag. Han har inte tidigare sökt socialbidrag hos Olaus Petri kommundelsnämnd. Han uppger sig inte kunna ta ut någon lön från bolaget och hans enda inkomst består av bostadsbidrag. Företaget har bl.a. lån genom Almia. – I nämndens ekonomiska beräkning inför oktober har B.A:s norm angetts till 7 553 kr, varav uppehälle 3 525 kr och hyra 4 028 kr. Hans inkomster uppgår enligt beräkningen till 1 100 kr i bostadsbidrag. Beräknat underskott uppgår således till 6 453 kr. – Länsrätten gör följande bedömning. – Driver en person ett företag som inte lönar sig och ansöker han om socialbidrag till sin försörjning och livsföring i övrigt kan nämnden avslå ansökan genom att hänvisa till att den enskilde kan ta ut avtalsenlig lön eller ställa sig till arbetsmarknadens förfogande. Det är dock nödvändigt att beakta den enskildes möjligheter till anställning och sätta detta i relation till de inkomster som företaget ger. Att förmå en företagare att sätta sitt företag i konkurs innan rätten till bistånd inträder saknar däremot lagstöd. Det är heller inte förenligt med SoL att kräva att en enskild firma med ringa eller ingen verksamhet avslutas innan rätt till bistånd inträder. I vissa fall kan det vara viktigt för en enskild persons rehabilitering att han får möjlighet att driva sin rörelse vidare trots att den inte lönar sig. I första hand bör arbetsförmedlingen vara den som lämnar stöd, t.ex. näringsbidrag. Det kan också bli aktuellt att ge socialbidrag till försörjningen. – En grundtanke i socialtjänstlagen är att bistånd skall utformas på sådant sätt att den enskildes förutsättningar att i framtiden klara sin försörjning och sin livsföring i övrigt underlättas. Hjälpen skall lämnas i sådana former att den behövande om möjligt blir i stånd att för framtiden genom eget arbete försörja sig. Socialtjänsten har att, så 1ångt möjligt i samråd med den enskilde, klara ut om och hur ett fortsatt hjälpbehov skall kunna förebyggas. – Det företag B.A. är med och driver har kommit till stånd med hjälp av omfattande stöd från olika myndigheter och organisationer, bl.a. av dåvarande Nyföretagarfonden och länsstyrelsen. Hittills har företagets verksamhet inte medgett att någon lön kunnat tas ut, då intäkterna varit för små och med nöd täckt kostnaderna för verksamheten. Företagets framtidsutsikter får mot bakgrund av vad B.A. obestritt uppgett anses vara goda. Det föreligger därför viss grund för antagande att B.A. i framtiden skall kunna få sin försörjning ordnad genom företaget. Mot denna bakgrund finner länsrätten – även sett till att ekonomiskt bistånd i princip inte bör utgå till företagare – att sådana särskilda förhållanden föreligger att ekonomiskt bistånd enligt 6 § SoL bör kunna utgå till B.A. – Den aktuella normberäkningen visar ett underskott. Med hänsyn härtill får B.A. anses berättigad till ekonomiskt bistånd med 6 453 kr för att vara tillförsäkrad en skälig levnadsnivå för oktober 1996. – Länsrätten bifaller överklagandet på så sätt att Olaus Petri kommundelsnämnd i Örebro kommun förpliktas att till B.A. utge 6 453 kr i ekonomiskt bistånd för oktober 1996.

Service- och arbetsmarknadsnämnden i Örebro kommun (nämnden) överklagade samt yrkade att kammarrätten skulle upphäva länsrättens dom och fastställa Olaus Petri kommundelsnämnds beslut. Till stöd för sitt överklagande anförde nämnden i huvudsak följande. Om socialbidrag utgick till näringsverksamhet skulle konkurrensen kunna snedvridas. Det var möjligt att bevilja socialbidrag i rehabiliterande syfte. B.A. var emellertid inte i behov av rehabilitering.

B.A. bestred bifall till överklagandet.

Kammarrätten i Jönköping (1997-03-14, Stahre, Lindgren, Patriksson, referent) yttrade: Skäl saknas att frångå den princip som gäller för socialbidrag till företagare (jfr Allmänna råd från Socialstyrelsen 1992:4 s. 67). Nämndens överklagande skall därför bifallas. – Kammarrätten fastställer, med ändring av länsrättens dom, Olaus Petri kommundelsnämnds beslut.

B.A. överklagade och yrkade att kammarrättens dom skulle upphävas och länsrättens dom fastställas.

Prövningstillstånd meddelades.

Service- och arbetsmarknadsnämnden bestred bifall till överklagandet.

Socialstyrelsen, som på Regeringsrättens begäran hade yttrat sig i målet, anförde bl.a. följande.

Socialstyrelsens uppfattning är att 2 kap. 8 § kommunallagen (1991:900), KL har ett i sammanhanget mycket begränsat syfte, nämligen att klargöra den kommunala kompetensen och att markera gränsen för kommunal näringsverksamhet. Den kan därmed inte anses ha någon direkt bärighet i fråga om rätten till ekonomiskt bistånd för den enskilde företagarens försörjning. – Enligt Socialstyrelsen kan det inte anses finnas stöd för att generellt utesluta företagare från socialbidrag. Inte heller kan en viss form av företagande – enskild firma, handelsbolag, aktiebolag, ekonomisk förening – vara avgörande för om frågan om rätt till försörjningsstöd över huvud taget ska prövas eller inte. Det är behovet i varje enskilt fall som ska vara föremål för en individuell prövning och avgörandet ska bl.a. grundas på huruvida behovet kan tillgodoses på annat sätt eller inte. – Rätten till bistånd enligt 6 § SoL förutsätter att den hjälpsökande inte själv kan tillgodose sina behov eller att behovet inte kan tillgodoses på annat sätt. Vid bedömningen huruvida en sökande kan tillgodose sitt behov genom egna tillgångar i stället för genom försörjningsstöd bör, enligt Socialstyrelsens allmänna råd (SOSFS 1998:11, s. 5), endast sådana tillgångar beaktas som den sökande faktiskt kan förfoga över eller få tillgång till. Per definition innebär aktiebolagsformen att företaget förfogar över ett aktiekapital (om minst 100 000 kr inklusive apportegendom från start). Ett aktiebolag måste, även utifrån de särskilda regler som gäller för hur aktiekapital får hanteras och de obligatoriska åtgärder som är förknippade med detta, anses utgöra en omsättningsbar tillgång. Frågan är därmed om ett aktiebolag, i biståndssammanhang, utgör en faktisk eller fiktiv tillgång. Ett aktiebolag kan inte alltid och särskilt inte under uppbyggnadsfasen – när t.ex. inventarier, lager, kundstock och/eller eventuellt varumärke har ett begränsat värde – anses utgöra en faktisk tillgång. I vart fall utgör ett nytt aktiebolag – med låg omsättning, utan vinstmedel och utan eget patent eller mönsterskydd – knappast en lätt realiserbar tillgång. – Frågan om bistånd måste alltid prövas efter en helhetsbedömning utifrån förhållandena i det enskilda fallet. Därvid bör t.ex. den enskildes möjligheter till anställning bedömas i relation till de inkomster som, när situationen är sådan, det egna företaget ger. Likaså måste bedömas hur stor inkomst som är möjlig att lyfta ur bolaget samt hur kort- eller långvarigt sökandens behov kan förväntas vara. Vidare måste det, enligt Socialstyrelsens uppfattning, vägas in i bedömningen vad som, i varje enskilt fall, blir resultatet om sökanden inte skulle beviljas det sökta biståndet. – I föreliggande ärende driver sökanden, tillsammans med en kompanjon, ett företag i form av ett aktiebolag. Enligt handlingarna i målet är bolaget bildat med stöd av insatser från det allmänna. Dessutom som resultat av eller som led i en pågående arbetsmarknadsåtgärd, genom starta eget-bidrag. Företaget i fråga ger inte, i vart fall inte vid ansökningstillfället, sådana inkomster att bolagsmännen kan ta ut motsvarande avtalsenlig lön. – Även fast aktiebolaget i fråga utgör en omsättningsbar tillgång, saknas grund för annan bedömning än att företaget inte utgör någon lätt realiserbar tillgång. Härtill ska beaktas att den enskilde, enligt Socialstyrelsens allmänna råd (SOSFS 1998:11, s. 6), bör kunna använda den realiserade tillgången till att betala eventuella lån som varit kopplade till det som avyttrats. – Det torde, enligt Socialstyrelsen, finnas särskilda skäl att beakta att sökanden genom företagandet brutit en långvarig arbetslöshet och att han därvid strävar till att försörja sig själv. Utifrån den givna bakgrunden finns det skäl att anta att sökanden uppenbart skulle riskera att återgå i arbetslöshet om verksamheten vid hans företag helt eller delvis skulle upphöra. – Mot bakgrund av att det företag som här är i fråga inte kan anses utgöra någon lätt omsättningsbar tillgång, att företagandet kan genom kopplingen till starta eget-bidraget anses vara ett led i en pågående arbetsmarknadsåtgärd, att sökanden får – på det sätt som här är för handen – anses göra vad som på honom ankommer för att bidra till sin egen försörjning finner Socialstyrelsen att ekonomiskt bistånd enligt 6 § SoL bör kunna utgå. Detta förutsatt att biståndet i fråga inte är avsett att bidra till att finansiera affärsverksamhet eller till att reglera skulder som uppkommit i sådan verksamhet och att villkoren för försörjningsstöd för övrigt är uppfyllda. Dessutom förutsatt att stadgandet i 2 kap. 8 § KL inte kan anses syfta till att begränsa den enskildes rätt till försörjningsstöd enligt socialtjänstlagen. – Under alla förhållanden anser Socialstyrelsen att det inte är rimligt att undanta företagare från kommunens yttersta ansvar enligt 3 § SoL, vilken uttryckligen omfattar dem som vistas i kommunen, med de inskränkningar som särskilt följer av stadgandet. Enligt detta synsätt är sökanden i vart fall berättigad till ekonomiskt bistånd om situationen är att betrakta som en akut nödsituation.

Regeringsrätten (2000-06-06, Werner, Swartling, Baekkevold, Nordborg, Schäder) yttrade: Skälen för Regeringsrättens avgörande. Enligt 6 § SoL, i den i målet tillämpliga lydelsen, har den enskilde rätt till bistånd för sin försörjning och sin livsföring i övrigt om hans behov inte kan tillgodoses på annat sätt. Genom biståndet skall den enskilde tillförsäkras en skälig levnadsnivå och biståndet skall utformas så att det stärker den enskildes resurser att leva ett självständigt liv (motsvarande bestämmelser finns numera i 6 och 6 a §§ SoL).

Av handlingarna framgår bl.a. följande. B.A. bedriver sedan mars 1994 näringsverksamhet tillsammans med en kompanjon. Verksamheten, som i inledningen bedrevs som enskild firma, har sedan år 1995 bedrivits genom ett av B.A. och kompanjonen ägt aktiebolag. De första sex månaderna utgick s.k. starta eget-bidrag. Under år 1995 gjordes med hjälp av bl.a. statligt stöd en investering i verksamheten om ca 900 000 kr. I oktober 1996 ansökte B.A., som var ensamstående, om bistånd och uppgav därvid att inkomsterna från verksamheten inte var tillräckliga för att han skulle kunna ta ut någon lön från bolaget. Verksamheten synes därefter ha expanderat. Enligt uppgift från B.A. i februari 2000 hade företaget då två fast anställda och tre timanställda.

Frågan i målet är om B.A., med hänsyn till de förhållanden som förelåg vid tidpunkten för ansökningen, var berättigad till bistånd enligt 6 § SoL.

Som Socialstyrelsen framhållit finns det inte något lagligt stöd för att generellt utesluta företagare från rätten till socialbidrag. Vid prövningen av om en sökande som tillhör denna kategori har rätt till bistånd enligt 6 § SoL finns det emellertid anledning att särskilt beakta att paragrafen inte ger rätt till bistånd för andra ändamål än den enskildes försörjning och livsföring i övrigt. Detta innebär bl.a. att näringsbidrag och andra former av företagsstöd i princip faller utanför paragrafens tillämpningsområde (en annan fråga är om kommunen i det enskilda fallet ens har befogenhet att lämna ett sådant stöd; den frågan får avgöras med ledning av den av Socialstyrelsen berörda bestämmelsen i 2 kap. 8 § KL). I vissa fall kan det vara vanskligt att avgöra om en ansökan skall anses avse bidrag för det ena eller andra ändamålet. Även ett bidrag som begärs och utges i det uttalade syftet att bestrida kostnader för den sökande företagarens försörjning kan få direkt och avgörande betydelse för möjligheterna att driva verksamheten vidare. Vid gränsdragningen mellan försörjningsstöd och företagsstöd torde det därför ofta bli nödvändigt att falla tillbaka på vad som vid en helhetsbedömning av omständigheterna i det enskilda fallet framstår som bidragets huvudsakliga ändamål.

Även om det bidrag som en ansökan avser är att klassificera som försörjningsstöd är därmed inte sagt att det sökta bidraget skall utges. Som framgår av 6 § SoL gäller som grundläggande förutsättning för rätt till bidrag att den enskildes behov inte kan tillgodoses på annat sätt. I detta ligger ett principiellt krav på att den enskilde i första hand skall utnyttja andra försörjningsmöjligheter. Prövningen av detta krav måste, i likhet med den nyss berörda gränsdragningen mellan försörjningsstöd och företagsstöd, grundas på en helhetsbedömning. Därvid kan det finnas anledning att beakta bl.a. sådana omständigheter som särskilt angetts i Socialstyrelsens yttrande.

Vad beträffar B.A:s fall kan konstateras att han vid ansökningstillfället hade bedrivit den aktuella verksamheten i mer än två år. Enligt de bedömningar som redovisats i målet befann sig företaget då i ett uppbyggnadsskede som kunde beräknas omfatta ytterligare något eller några år. Ansökningen om bistånd motiverades inte av något akut nödläge eller något annat tillfälligt förhållande utan grundades på förhållanden som kunde antas bli bestående under den återstående uppbyggnadsperioden. Mot denna bakgrund och då något rehabiliteringsbehov inte visats föreligga finner Regeringsrätten att det sökta bidragets huvudsakliga ändamål får anses vara sådant att rätt till bistånd inte föreligger enligt 6 § SoL. B.A:s överklagande av kammarrättens dom skall därför avslås.

Regeringsrättens avgörande. Regeringsrätten fastställer det slut som kammarrättens dom innehåller.

Föredraget 2000-05-03, föredragande Nilsson, målnummer 2189-1997