Regeringsrätten referat RÅ 2002 ref. 39

Court
Regeringsrätten
Reference
RÅ 2002 ref. 39
Målnummer
1575-99
Avdelning
1
Avgörandedatum
2002-06-24
Rubrik
Sedan beslutsmyndigheten återkallat sina lagakraftvunna vitesförelägganden, har vitena inte kunnat dömas ut fastän adressaten kunnat antas ha åsidosatt föreläggandenas föreskrifter.
Lagrum
•  2 §, 3 §, 6 § och 9 § lagen (1985:206) om viten
•  10 kap. 18 § plan- och bygglagen (1987:10)

Byggnadsnämnden i Sjöbo kommun beslutade den 3 december 1991 (§ 380/91) att förelägga H.Å. vid vite om 10 000 kr att inom tre månader från mottagandet av beslutet vidta i föreläggandet angivna reparationsåtgärder på fastigheten Fränninge 35:1. Beslutet överklagades hos Länsstyrelsen i Malmöhus län, som i beslut den 4 november 1993 avslog överklagandet och bestämde att de förelagda åtgärderna, vid det av byggnadsnämnden bestämda vitet, skulle vara vidtagna inom två månader från delfåendet av länsstyrelsens beslut. Sedan även länsstyrelsens beslut överklagats, ändrade Kammarrätten i Göteborg genom dom den 27 juni 1994 inte det överklagade beslutet på annat sätt än att de förelagda åtgärderna skulle vara vidtagna inom två månader från delgivningen av kammarrättens dom. Domen vann laga kraft. Eftersom H.Å. inte till fullo följde föreläggandet beslutade byggnadsnämnden den 4 oktober 1994 (§ 252/94) att förelägga honom vid vite om 20 000 kr att inom två månader från delgivning av beslutet vidta i föreläggandet angivna reparationsåtgärder på fastigheten. Beslutet vann laga kraft. Byggnadsnämnden ansökte den 16 november 1995 och den 28 oktober 1996 om utdömande av respektive vite.

Länsrätten i Malmöhus län (1996-05-23, ordförande Jarnås) och Länsrätten i Skåne län (1997-09-03, ordförande Hinn) förpliktade H.Å. att till statsverket utge respektive vitesbelopp.

H.Å. överklagade och yrkade att besluten om utdömande av vite skulle upphävas. Han anförde bl.a. att han enligt köpeavtal den 7 november 1995 inte längre var ägare till fastigheterna.

Byggnadsnämnden ansåg att kammarrätten skulle avslå överklagandet samt anförde bl.a. följande. Vid besiktning den 29 april 1997 har konstaterats att renoveringsarbetet fortskrider. Nämnden har den 3 juni 1997 upphävt sina förelägganden enligt bl.a. protokoll §§ 380/91 och 252/94, eftersom fastigheten bytt ägare. Ny ägare fick lagfart först den 14 oktober 1996.

Kammarrätten i Göteborg (1998-12-01, Rispe, Svensson, Nilsson, referent) yttrade: Kammarrätten finner länsrättens beslut om utdömande av vite lagligen grundade och avslår därför överklagandet.

H.Å. överklagade och vidhöll att besluten om utdömande av vite skulle upphävas.

Prövningstillstånd meddelades.

Byggnadsnämnden ansåg att Regeringsrätten skulle avslå överklagandet.

Regeringsrätten (2002-06-24, Lavin, Schäder, Melin, Stävberg, Kindlund) yttrade, efter att ha redogjort för de inledningsvis anförda omständigheterna: Skälen för Regeringsrättens avgörande. Byggnadsnämnden ansökte den 16 november 1995 och den 28 oktober 1996 om utdömande av respektive vite. Av handlingarna målet framgår dock att byggnadsnämnden den 3 juni 1997 (§ 179/97) beslutade att upphäva föreläggandena, eftersom fastigheten Fränninge 35:1 hade bytt ägare.

En beslutsmyndighet äger återkalla sina förelägganden, även om dessa skulle ha vunnit laga kraft. Det saknar därvid betydelse om en domstol skulle ha överprövat ett föreläggande och fastställt detta. Ett förelagt vite kan endast dömas ut, försåvitt själva föreläggandet alltjämt är gällande. Sedan beslutsmyndigheten återkallat ett föreläggande, kan detta inte läggas till grund för ett uttagande av vite. Den omständigheten att adressaten kan antas ha åsidosatt föreläggandets föreskrifter inverkar inte på detta förhållande.

Vad nu sagts innebär att kammarrätten inte borde ha tillämpat de förelägganden som byggnadsnämnden återkallat ett och ett halvt år tidigare. Länsrättens dom den 3 september 1997 har också meddelats efter återkallelsen och borde därför inte ha inneburit att vitet dömdes ut. Beträffande länsrättens dom den 23 maj 1996 hade myndigheten då ännu inte återkallat föreläggandet, vilket dock skett när kammarrätten prövade målet. I det sistnämnda fallet borde kammarrätten ha upphävt länsrättens dom, eftersom denna inte vunnit laga kraft när återkallelsen skedde. Mot bakgrund av det ovan anförda skall kammarrättens och länsrättens domar upphävas.

Regeringsrättens avgörande. Regeringsrätten bifaller H.Å:s yrkande och upphäver Kammarrättens i Göteborg dom i mål nr 5499-1996 och 5819-1997 samt Länsrättens Malmöhus län dom i mål nr Ö 12431-96 och Länsrättens i Skåne län dom i mål nr Ö 8651-96.

Föredragna 2002-05-29, föredragande I. Larsson, målnummer 1552-1999 och 1575-1999