Regeringsrätten referat RÅ 2002 ref. 65

Court
Regeringsrätten
Reference
RÅ 2002 ref. 65
Målnummer
6284-01
Avdelning
2
Avgörandedatum
2002-11-07
Rubrik
En detaljplan har under genomförandetiden ändrats genom att en ny detaljplan antagits för en del av planområdet. Ägarna av några fastigheter, som är belägna inom det ursprungliga planområdet men utanför området för den nya planen, har med hänsyn till omständigheterna ansetts vara berörda av planändringen i den mening som avses i 5 kap. 11 § första stycket plan- och bygglagen. Rättsprövning.
Lagrum
•  5 kap. 11 § första stycket plan- och bygglagen (1987:10)
•  1 § och 5 § lagen (1988:205) om rättsprövning av vissa förvaltningsbeslut
Rättsfall
•  RÅ 1990 ref. 42
•  RÅ 1995 ref. 78
•  RÅ 1996 ref. 6
•  RÅ 1997 not. 201

Byggnadsnämnden i Botkyrka kommun beviljade genom beslut i september 1993 och juni 1995 S.D. bygglov för nybyggnad av ett enbostadshus på fastigheten Tullinge 18:179 (numera Syrenen 1). För fastigheten gällde en byggnadsplan från oktober 1938 som föreskrev att på området fick endast uppföras byggnader för bostadsändamål men att undantag kunde medges för byggnad för hantverkeri eller därmed jämförligt ändamål. Länsstyrelsen i Stockholms län konstaterade i beslut den 12 december 1996 bl.a. att det av handlingarna i ärendet framgick att byggnaden var avsedd att användas som samlingslokal. Länsstyrelsen fann att bygglovet därför var planstridigt och att planavvikelsen inte var av mindre omfattning, varför byggnadsnämndens beslut upphävdes. Länsstyrelsens beslut ändrades inte av Kammarrätten i Stockholm. Regeringsrätten meddelade inte prövningstillstånd i målet.

Den 16 april 1996 antogs en ny detaljplan för Syrenen 1 m.fl. fastigheter. Planen vann laga kraft den 14 maj 1996. Även enligt denna nya plan är området där Syrenen 1 är belägen utlagt som kvartersmark för bostäder. Bostäderna skall bestå av friliggande hus i högst två våningar med en största byggnadsarea om 200 kvm. Planens genomförandetid löper ut

den 31 december 2010.

Sedan sikhiska församlingen, G.S.S., som äger fastigheterna Syrenen 1 och 14, ansökt om detaljplaneändring antog Byggnadsnämnden i Botkyrka kommun den 13 juni 2000 en ny detaljplan avseende församlingens fastigheter.

Den nya detaljplanen medger att de båda fastigheterna, som skall läggas samman till en fastighet, används som bostad och föreningslokal. Av planhandlingarna framgår bl.a. följande. Huvudbyggnaden på Syrenen 1 används i huvudsak som samlingslokal, i första hand under helgerna. Antalet besökare vid en normal sammankomst uppgår till ca 100 personer. Vid enstaka högtider förekommer ett större antal besökare. Huvudbyggnaden ligger mellan 15 och 30 m från närmaste fastighetsgräns. Byggnaden ligger lägre än grannfastigheterna i väster. Nivåskillnaden är ca 7 m. Parkeringsbehovet för en samlingslokal på 200 kvm uppgår till ca 20 platser och en parkering skall anläggas på Syrenen 14. Vid större religiösa högtider tillgodoses parkeringsbehovet genom att angränsande gräsytor på fastigheten används. Planens genomförandetid löper ut den 31 december 2013.

Flera omkringboende, vilka ägde fastigheter inom det ursprungliga planområdet, överklagade byggnadsnämndens beslut. De motsatte sig en ändring av detaljplanen under genomförandetiden och ansåg att församlingsverksamheten medförde stora störningar genom avgaser från bilar och bussar, buller och matoslukt. Länsstyrelsen i Stockholms län fann i beslut den 22 september 2000 att det som anförts till stöd för överklagandena inte utgjorde skäl för att upphäva det överklagade beslutet och avslog överklagandena.

Länsstyrelsens beslut överklagades hos regeringen. Regeringen (Miljödepartementet, 2001-09-27) yttrade: För området gäller en detaljplan vars genomförandetid går ut den 31 december 2010. Byggnadsnämndens planbeslut den 13 juni 2000 innebär en ändring av den gällande planen genom att en ny plan upprättas för fastigheterna Syrenen 1 och 14. Av 5 kap. 11 § första stycket plan- och bygglagen (1987:10), PBL, framgår att före genomförandetidens utgång får mot berörda fastighetsägares bestridande detaljplanen ändras eller upphävas endast om det är nödvändigt på grund av nya förhållanden av stor allmän vikt, vilka inte kunnat förutses vid planläggningen. Regeringen konstaterar att klagandena inte äger fastigheter som ingår i planområdet för den överklagade planen. Regeringen finner inte heller att klagandena genom antagandet av den nu överklagade planen får sina möjligheter att genomföra gällande plan ändrade såvitt gäller de egna fastigheterna. Enligt regeringens mening kan klagandena inte heller i övrigt anses berörda på ett sådant sätt att 5 kap. 11 § första stycket PBL utgör hinder för kommunens beslut att anta den aktuella planen. Regeringen finner inte heller att den aktuella detaljplanen kan anses medföra sådana olägenheter för klagandena att planen av det skälet inte kan godtas. Vad klagandena framfört, bl.a. om kommunens handläggning, utgör inte heller i övrigt tillräckliga skäl att upphäva beslutet att anta planen. Regeringen avslår överklagandena.

L.K. m.fl. fastighetsägare ansökte om rättsprövning av regeringens beslut och yrkade att Regeringsrätten skulle upphäva underinstansernas beslut om detaljplan för fastigheterna Syrenen 1 och 14. De anförde bl.a. följande. Detaljplanen från år 1996 har ändrats under löpande genomförandetid. 5 kap. 11 § PBL är således tillämplig. De äger fastigheter som omfattas av den detaljplan som ändrats och för vilken huvuddelen av genomförandetiden återstår. De är lika berörda av planändringen som om de skulle ha ägt mark innanför den nytillkomna planens gränser. Det är fråga om en starkt trafikalstrande och på andra sätt störande möteslokal mitt i ett villaområde. Störningarna utgör betydande olägenheter enligt 3 kap. 2 § PBL. Planändringen strider också mot 1 kap. 9 § regeringsformen.

Regeringen avgav yttrande och anförde därvid bl.a. följande. Den ursprungliga planen har ändrats endast vad avser fastigheterna Syrenen 1 och 14. Sökandena tillhör därför inte den krets som i första hand anses ha rätt att under genomförandetiden förhindra en planändring därför att denna skulle påverka möjligheterna att genomföra planen såvitt gäller de egna fastigheterna. Frågan är dock om sökandena tillhör den krets som på annat sätt kan ha ett befogat intresse av att motsätta sig att de i planen givna förutsättningarna för fastighetsinnehavet rubbas i något väsentligt hänseende. Regeringen finner inte att vad som därvidlag anförts visar att planbeslutet innebär att de i den ursprungliga planen givna förutsättningarna för sökandenas fastighetsinnehav rubbas i något väsentligt hänseende eller får sådana effekter i övrigt att de bör betraktas som berörda fastighetsägare i den mening som avses i 5 kap. 11 § första stycket PBL. Sökandena har anfört att planen innebär betydande olägenheter i första hand genom att församlingsverksamheten är mycket störande för omgivningen. Regeringen vill i detta sammanhang framhålla att enbart det förhållandet att planen tillåter också en föreningslokal inom ett område som i övrigt är avsett för bostäder inte kan anses innebära att planen medför betydande olägenheter för omgivningen. Även inom bostadsområden måste det i viss utsträckning finnas utrymme för olika verksamheter. Det förekommer också ofta att verksamheter som inte skall vara störande för omgivningen förläggs i anslutning till bostadsfastigheter. Regeringen finner att sådan församlingsverksamhet som är aktuell bör kunna vara förenlig med att området i övrigt är avsett för villabebyggelse.

G.S.S. bereddes tillfälle att yttra sig över vad sökandena anfört och regeringen yttrat.

Regeringsrätten (2002-11-07, Schäder, Almgren, Melin, Stävberg) yttrade: Skälen för Regeringsrättens avgörande. Av 1 § lagen (1988:205) om rättsprövning av vissa förvaltningsbeslut framgår att Regeringsrätten på ansökan av enskild part i ett sådant förvaltningsärende hos regeringen som rör något förhållande som avses i 8 kap. 2 eller 3 § regeringsformen skall pröva om avgörandet i ärendet strider mot någon rättsregel på det sätt som sökanden angett eller som i övrigt klart framgår av omständigheterna i ärendet. Rättsprövningen innefattar, förutom ren lagtolkning, även sådana frågor som faktabedömning och bevisvärdering samt frågan om beslutet strider mot kraven på saklighet, opartiskhet och allas likhet inför lagen. Prövningen innefattar också fel i förfarandet som kan ha påverkat utgången i ärendet. Om de tillämpade rättsreglerna är utformade så att myndigheten har en viss handlingsfrihet vid sitt beslutsfattande, omfattar rättsprövningen frågan om beslutet ryms inom handlingsfriheten (prop. 1987/88:69 s. 23-25 och 234).

Av utredningen i målet framgår att G.S.S. äger två och sökandena en fastighet vardera inom det område för vilket gäller en detaljplan som antagits i maj 1996. I planen föreskrivs att fastigheterna skall användas för bostäder. Genomförandetiden för detaljplanen löper ut den 31 december 2010. Den aktuella planåtgärden, som beslutats under genomförandetiden, avser att möjliggöra för G.S.S. att hålla sammankomster på sina fastigheter.

Enligt 5 kap. 11 § första stycket PBL får, före genomförandetidens utgång, mot berörda fastighetsägares bestridande antagen detaljplan ändras eller upphävas endast i vissa särskilda situationer som saknar intresse i förevarande mål. En berörd fastighetsägare har således vad

som närmast kan betecknas som en rätt att inlägga veto mot ändring i den ursprungliga detaljplanen. I förevarande mål har sökandena motsatt sig att detaljplanen ändras så att en byggnad på fastigheterna Syrenen 1 och 14 får användas som samlingslokal. Regeringen har vid sin prövning av länsstyrelsens beslut funnit att sökandena inte tillhör den i nämnda lagrum angivna kretsen av berörda fastighetsägare.

Frågan i målet är därför i vilken omfattning ägare till andra fastigheter inom området för den ursprungliga detaljplanen kan anses berörda av ett nytt planbeslut som gäller endast två av fastigheterna inom området. Regeringsrätten har i en rad avgöranden haft att pröva frågor av liknande slag (RÅ 1990 ref. 42, RÅ 1995 ref. 78, RÅ 1996 ref. 6 och RÅ 1997 not. 201). Regeringsrätten har framhållit att en ägare av en fastighet kan anses berörd av en planändring även om hans fastighet inte är belägen inom det område som ändringen tar sikte på. Det krävs således inte att fastighetsägaren påverkas direkt i form av t.ex. minskad byggrätt. I vissa fall kan även indirekt påverkan medföra att en fastighetsägare skall anses vara berörd i det angivna lagrummets mening. Frågan om vilka fastighetsägare som kan anses vara berörda måste därmed besvaras utifrån omständigheterna i det enskilda fallet.

I förevarande fall är det fråga om att inom ett område som enligt detaljplan är avsett för villabostäder ge utrymme för att det på två fastigheter utövas föreningsverksamhet. Verksamheten, sådan den beskrivits i målet, måste anses vara av sådan betydande omfattning och intensitet att den genererar störningar av ett slag som medför att de i den ursprungliga planen givna förutsättningarna för i vart fall de närmast kringboendes fastighetsinnehav i väsentlig mån rubbas. Det står därför klart att beslutet om detaljplaneändring avseende fastigheterna Syrenen 1 och 14 har sådan betydelse för i vart fall J.A., G.H. samt P. och S. K. att dessa är att anse som berörda fastighetsägare enligt 5 kap. 11 § första stycket PBL. Härav följer att beslutet inte är lagenligt redan på den grunden att planändringen bestritts av fastighetsägare med vetorätt. Regeringens beslut skall därför upphävas och målet visas åter till regeringen.

Regeringsrättens avgörande. Regeringsrätten upphäver regeringens (Miljödepartementet) beslut den 27 september 2001 om detaljplan för Syrenen 1 och 14 i Tullinge villastad i Botkyrka kommun och visar målet åter till regeringen.

Regeringsrådet Lavin var av skiljaktig mening och anförde: Den i målet aktuella detaljplaneändringen har sitt upphov i en ansökan av sikhiska församlingen, G.S.S., som äger de båda fastigheterna Syrenen 1 och 14 som den sökta ändringen avser. En ny detaljplan för dessa båda fastigheter är av stor betydelse för församlingen, eftersom en plan med det begärda innehållet är en förutsättning för att församlingen skall kunna erhålla ett bygglov som medger att huvudbyggnaden får användas på det sätt som avsetts.

Enligt min mening skall församlingen anses vara sökandenas motpart i målet hos Regeringsrätten. Detta skulle bl.a. medföra att kommunikation enligt 10 § förvaltningsprocesslagen (1971:291) skulle ha skett med församlingen. Underrättelse skulle i så fall inte heller ha kunnat underlåtas med stöd av undantagen i paragrafens andra stycke. Om församlingen betraktas som motpart, skulle den också i övrigt ha kunnat aktivt bevaka sina rättigheter och påverka handläggningen av målet hos Regeringsrätten.

Överröstad i denna fråga godtar jag i övrigt majoritetens mening.

Föredraget 2002-10-15, föredragande Lindqvist, målnummer 6284-2001