Regeringsrätten referat RÅ 2002 ref. 97

Court
Regeringsrätten
Reference
RÅ 2002 ref. 97
Målnummer
5734-00
Avdelning
2
Avgörandedatum
2002-12-12
Rubrik
Den omständigheten att finsk folkpension minskats med tidigare erhållen svensk folkpension har inte ansetts medföra rätt till avdrag vid den svenska inkomsttaxeringen.
Lagrum
•  32 § 1 mom. första stycket b kommunalskattelagen (1928:370)
•  artikel 18 lagen (1989:933) om dubbelbeskattningsavtal mellan de nordiska länderna
•  artikel 27 i den nordiska konventionen den 15 juni 1992 om social trygghet
Rättsfall
•  RÅ 1991 not. 285
•  RÅ 1994 not. 267

Skattemyndigheten i Stockholms län beslutade vid omprövning den 15 september 1997 att inte medge I.S. yrkat avdrag med 13 248 kr för inkomstår 1994 och 13 440 kr för inkomstår 1995 under inkomst av tjänst, avseende de belopp som försäkringskassan dragit av på retroaktivt utbetalad pension från Finland. Som skäl för besluten anförde skattemyndigheten bl.a. följande. I.S. har beviljats finsk retroaktiv pension för den tid hon redan fått svensk folkpension. Den omständigheten att försäkringskassan gjort avdrag för den för mycket erhållna svenska folkpensionen medför inte att avdrag med detta belopp medges vid taxeringen. Detta följer av den nya nordiska socialförsäkringskonventionen samt 17 kap. 1 § lagen (1962:381) om allmän försäkring (AFL). Avdrag för svensk pension som görs vid utbetalning av den finska retroaktiva pensionen är, enligt svensk rätt, inte att anse som en minskning av den svenska pensionen.

I.S. överklagade skattemyndighetens beslut.

Länsrätten i Stockholms län (1998-12-21, ordförande Fellenius) yttrade: Om ersättning betalats ut av en allmän försäkringskassa och en annan ersättning senare beviljas retroaktivt för samma tid som den tidigare utbetalade ersättningen skall den retroaktiva ersättningen minskas enligt 17 kap. 1 § AFL. Minskningen skall ske med det belopp som överstiger vad som skulle utgetts för perioden om beslut om båda ersättningarna hade förelegat samtidigt. – Av Riksskatteverkets (RSV:s) meddelande med titeln "Fråga om eventuell omprövning av taxering och omräkning av skatt på svensk folkpension efter retroaktivt beslut om dansk, finsk, isländsk eller norsk pension" framgår bl.a. följande. Det pågår en omräkning av de nordiska folkpensionerna i de fall pensionären enligt den nya nordiska socialförsäkringskonventionen är berättigad till pension från fler än ett nordiskt land. Den redan utbetalade svenska ersättningen får behållas mot att den nya ersättningen från annat nordiskt land minskas. I de fall finsk folkpension beviljas retroaktivt och svensk folkpension redan har utbetalats för den tid som den finska pensionen avser så minskas inte den utbetalade svenska pensionen för samma tid. En person som är bosatt i Sverige är skattskyldig för svensk folkpension men inte för bl.a. finsk folkpension som enligt det nordiska dubbelbeskattningsavtalet beskattas endast i utbetalarstaten. Avgörande för beskattning i Sverige blir således vilket lands pension det är som utbetalas. Den omständigheten att en person som är bosatt i Sverige beviljas finsk eller annan nordisk folkpension och avdrag görs för den "för mycket erhållna" svenska folkpensionen vid utbetalning av den andra nordiska folkpensionen medför inte att personens svenska taxeringar skall ändras och skatten räknas om. De belopp som har utbetalats som svensk folkpension skall beskattas i Sverige enligt vad som gäller för sådan pension. – Länsrätten gör följande bedömning. – I.S. har fått sin från Finland retroaktivt utbetalade folkpension för 1994 och 1995 minskad med det belopp med vilket svensk folkpension betalats ut för mycket under samma perioder. Fråga i målet är om detta skall föranleda att I.S:s taxerade förvärvsinkomst skall minskas med samma belopp. Länsrätten finner att minskningen av den retroaktivt utbetalade pensionen skall ske i enlighet med 17 kap. 1 § AFL och RSV:s riktlinjer. Denna utbetalarmodell innebär att den från svensk försäkringskassa utbetalda folkpensionen inte har minskats, utan det är den finska retroaktiva folkpensionen som har minskats. All svensk pension utbetalad i Sverige skall också beskattas i Sverige. I.S:s taxerade förvärvsinkomst för taxeringsåren 1995 och 1996 skall därför inte minskas med anledning av att avdrag gjorts från den finska retroaktiva folkpensionen. – Överklagandena skall således avslås. – Länsrätten avslår överklagandena.

I:S. fullföljde sin talan och anförde bl.a. följande. Försäkringskassan har, som hon tolkar det sammanfattande beslutet från kassan, dragit av den från Sverige utbetalda pensionen från den retroaktiva pensionen från Finland. Den i Sverige utbetalda pensionen har således minskat med motsvarande belopp, varvid den beskattningsbara pensionen blivit lägre.

Skattemyndigheten bestred bifall till överklagandet.

Kammarrätten i Stockholm (2000-06-16, Regner, Dinnetz, Briheim, referent) yttrade: I 17 kap. 1 § första stycket AFL föreskrivs följande. Har en ersättning enligt denna lag eller enligt en annan författning betalats ut av en allmän försäkringskassa eller en arbetslöshetskassa och beviljas senare en annan ersättning retroaktivt enligt denna lag för samma tid som den tidigare utbetalade ersättningen skall den retroaktiva ersättningen minskas. Minskningen skall ske med det belopp som överstiger vad som skulle ha utgetts för perioden om beslut om båda ersättningarna hade förelegat samtidigt. – Enligt artikel 21 i den nordiska konventionen den 15 juni 1992 om social trygghet äger artikel 111 i tillämpningsförordningen (EEG 574/72) motsvarande tillämpning mellan de nordiska länderna vid bl.a. återkrav av obehörigen mottagna belopp. – I artikel 111 i tillämpningsförordningen anges bl.a. följande. – 1. Om vid beviljande eller omprövning av förmåner vid invaliditet, ålderdom eller dödsfall (pensioner) institutionen i en medlemsstat till en förmånstagare har utgett ett belopp som är större än det som han har rätt till, kan denna institution begära att institutionen i varje annan medlemsstat som svarar för utgivandet av motsvarande förmåner till förmånstagaren drar av överskottsbeloppet från de fordringar förmånstagaren har på institutionen. Den sistnämnda institutionen skall överföra det avdragna beloppet till institutionen som är berättigad till återbetalningen. Om det överskjutande beloppet inte kan dras av från fordringarna skall bestämmelserna i punkt 2 tillämpas. – 2. Om en institution i en medlemsstat till en förmånstagare har utgett ett belopp som är större än det som han har rätt till, kan institutionen, inom ramen för de villkor och begränsningar som gäller enligt den lagstiftning som den tillämpar, begära att institutionen i varje annan medlemsstat som svarar för utgivande av förmåner till samma förmånstagare drar av det överskjutande beloppet från de belopp som den utger till förmånstagaren. Den sistnämnda institutionen skall göra avdraget enligt de villkor och inom de fastställda gränserna för sådan avräkning enligt den lagstiftning som institutionen tillämpar som om den själv hade betalat ut för mycket och skall överföra det avdragna beloppet till institutionen som är berättigad till återbetalningen. – Kammarrätten gör följande bedömning. – I.S. har under 1994 och 1995 uppburit svensk pension för vilken hon betalat skatt. Efter omräkning i enlighet med den nordiska konventionen, varvid fråga uppkom om utbetalning av retroaktiv finsk pension för tid då I.S. enligt konventionen var berättigad till sådan pension, konstaterades att hon uppburit för mycket svensk pension. Överskottsbeloppet har dragits av från den retroaktiva utbetalningen av den finska pensionen. Frågan i målet är om minskningen av den finska pension som betalats ut retroaktivt till I.S. under 1994 och 1995 skall medföra beskattningskonsekvenser för henne. – För att inkomsttaxeringen skall påverkas av att det i efterhand har konstaterats att t.ex. pension har blivit utbetald med för högt belopp under något tidigare inkomstår torde krävas att den skattskyldige faktiskt har betalat tillbaka beloppet eller i vart fall krävts på återbetalning. Under sådana förhållanden torde korrigering få göras vid taxeringen för det år då inkomsten uppburits (se tex. RÅ 1927 Fi 28, RÅ 1950 Fi 167, RÅ 1956 Fi 1855, RÅ 1988 not. 34, RÅ 1991 not. 285 och RÅ 1994 not. 267). – Vad gäller frågan om I.S:s taxeringar skall korrigeras kan konstateras att någon möjlighet att med stöd av AFL eller annan författning kräva att hon skulle återbetala den svenska pension som betalats ut för mycket inte har förelegat. Därtill kommer att något sådant krav inte har riktats mot henne. Som länsrätten funnit är det I.S:s finska pension som minskats. Den svenska pensionen, för vilken I.S. var och är skattskyldig, har inte påverkats härav. På grund av det anförda kan någon nedsättning av taxeringarna för de aktuella åren inte komma ifråga. Överklagandet skall därför avslås. – Kammarrätten avslår överklagandet.

I.S. fullföljde sin talan.

Prövningstillstånd meddelades.

Riksskatteverket bestred bifall till överklagandena och anförde bl.a. följande. Det är här frågan om en samordning av förmåner för att förhindra att dubbla förmåner utgår för samma tid. Det retroaktiva beslutet om finsk pension har föranlett ett avräkningsförfarande som innebär att finsk pension utgått endast till den del den överstiger den svenska pensionen för samma tid.

Regeringsrätten (2002-12-12, Lindstam, Schäder, Ersson, Melin, Stävberg) yttrade: Skälen för Regeringsrättens avgörande. I.S. uppbar svensk folkpension enligt AFL och 1981 års nordiska konvention om social trygghet (1981:1284). Den 1 januari 1994 trädde förordningen (1993:1529) om tillämpning av en nordisk konvention den 15 juni 1992 om social trygghet i kraft (konventionen). Enligt artikel 27 i konventionen skulle grundpension betalas ut från de länder personen varit bosatt i och grundpensionen omräknas och bestämmas på grundval av ålder och bosättningstid i respektive land. Försäkringskassan i Stockholms län räknade därför om I.S:s pension och enligt kassans sammanfattande pensionsbeslut den 2 april 1997 var I.S. för år 1994 berättigad till folkpension från Finland med 16 692 kr med avdrag för 13 248 kr avseende svensk folkpension samt för år 1995 berättigad till sådan pension med 17 004 kr med avdrag för 13 440 kr avseende svensk folkpension.

Frågan i målen gäller om I.S. är berättigad till avdrag med 13 248 kr vid inkomsttaxeringen 1995 respektive 13 440 kr vid inkomsttaxeringen 1996 med anledning av att hennes finska folkpension nedsatts med motsvarande belopp avseende svensk folkpension som utgått för samma tid som den finska pensionen.

Pension beskattas i Sverige vid 1995 och 1996 års inkomsttaxeringar enligt 32 § 1 mom. första stycket b kommunalskattelagen (1928:370) såsom intäkt av tjänst. Enligt artikel 18 lagen (1989:933) om dubbelbeskattningsavtal mellan de nordiska länderna, vilken är tillämplig i målet, skall pension som utbetalas från Finland till person med hemvist i Sverige beskattas endast i Finland.

I förevarande fall har I.S. varit berättigad till folkpension både i Sverige och i Finland. För att undvika dubbla förmåner för samma tid har den retroaktivt utbetalade finska folkpensionen nedsatts med belopp motsvarande utbetald svensk folkpension. Det avdrag för svensk folkpension som gjorts vid utbetalningen av den finska folkpensionen har inte inneburit någon minskning av den svenska folkpensionen. I.S. har inte heller krävts på eller återbetalat någon del av den svenska folkpension som hon uppburit. Den omständigheten att den finska folkpensionen beräknats med beaktande av tidigare erhållen svensk folkpension kan därför inte medföra rätt till avdrag vid den svenska inkomsttaxeringen. Grund för att medge yrkat avdrag vid 1995 års respektive 1996 års inkomsttaxering har således inte förelegat.

Regeringsrättens avgörande. Regeringsrätten avslår överklagandena.

Föredraget 2002-11-13, föredragande Ingegerd Bolin, målnummer 5733–5734-2000