Regeringsrätten referat RÅ 2003 ref. 3

Court
Regeringsrätten
Reference
RÅ 2003 ref. 3
Målnummer
4887-99
Avdelning
1
Avgörandedatum
2003-01-10
Rubrik
Utgående bostadstillägg till pensionärer har i avsaknad av ansökan inte ansetts kunna höjas för förfluten tid ( I och II).
Lagrum
•  6 §, 8 § och 13 § lagen (1962:392) om hustrutillägg och kommunalt bostadstillägg till folkpension
•  8 § och 9 § lagen (1994:308) om bostadstillägg till pensionärer
Rättsfall
RÅ 2002 ref. 86

I.

H.M. uppbar bostadstillägg enligt lagen (1962:392) om hustrutillägg och kommunalt bostadstillägg till folkpension efter en ansökan i september 1991. Hon uppgav då en bostadskostnad om 34 680 kr per år. I en skrivelse, som inkom till Malmöhus läns allmänna försäkringskassa den 25 augusti 1995, ifrågasatte hon om hennes bostadstillägg för åren 1992-1995 blivit rätt beräknade och yrkade, för det fall så inte skett, att kassan skulle räkna om bostadstillägg som utgått under dessa år. Hon anförde bl.a. att hon inte haft anledning att anmäla ny högre bostadskostnad under denna tid, eftersom besluten om bostadstillägg varit utformade så att hon vilseletts att tro att den högsta bostadskostnad som kassan kunde beakta understigit den av henne anmälda bostadskostnaden. Försäkringskassan omprövade med anledning härav ett beslut om bostadstillägg av den 10 juni 1995, vilket inte ändrades, och angav att kassan endast kunde pröva frågan om bostadstillägg för tre månader tillbaka före ansökningstidpunkten den 25 augusti 1995, dvs. fr.o.m. maj 1995. Sedan H.M. överklagat, fann Länsrätten i Skåne län i dom den 9 januari 1998 inte skäl ändra försäkringskassans beslut den 10 juni 1995. Länsrätten förordnade dock att försäkringskassan skulle pröva om beslut om bostadstillägg för tiden 1992 – maj 1995 blivit oriktiga av sådan anledning som avses i 20 kap. 10 a § lagen (1962:381) om allmän försäkring, AFL. Vid sådan prövning fann försäkringskassan i beslut den 24 februari 1998 att ändring inte kunde göras med stöd av nämnda bestämmelse.

H.M. överklagade det sistnämnda beslutet och anförde i huvudsak följande. På grund av bristfälliga beslutsunderlag har hennes bostadsbidrag blivit felaktiga och skall därför ogiltigförklaras. Efter snart tre års prövning har hon fortfarande inte fått någon kommentar till den vilseledande information som lämnats i utsända beslut om bostadsbidrag.

Länsrätten i Skåne län (1998-05-12, ordförande Nyquist) yttrade: Enligt 20 kap. 10 a § AFL skall försäkringskassan ändra ett beslut i ett ärende om försäkring enligt denna lag, som har fattats av kassan och inte har prövats av domstol, om beslutet på grund av skrivfel, räknefel eller annat sådant förbiseende innehåller uppenbar oriktighet, om beslutet har blivit oriktigt på grund av att det fattats på uppenbart felaktigt eller ofullständigt underlag eller om beslutet har blivit oriktigt på grund av uppenbart felaktig rättstillämpning eller annan liknande orsak. – Av försäkringskassans utredning i målet framgår bl.a. följande. H.M. yrkar att hennes bostadstillägg skall beräknas efter hennes verkliga bostadskostnad under tiden 1992-1995 som hon inte anmält till försäkringskassan. Hon inkom med begäran om omprövning den 25 augusti 1995. Försäkringskassan gjorde då en omprövning av beslut daterat den 10 juni 1995, varvid kassan fann att detta beslut var riktigt. Till besluten bifogas en bilaga, i vilken framgår vilka uppgifter som ingått vid beräkningen. H.M. har erhållit bilaga i samband med de flesta besluten. – Länsrätten gör följande bedömning. – Det har i målet inte framkommit att försäkringskassans beslut om bostadstillägg, daterade den 16 mars 1992 och därefter fram till maj 1995, innehåller någon uppenbar oriktighet, fattats på uppenbart felaktigt eller ofullständigt underlag eller har blivit oriktigt på grund av uppenbart felaktig rättstillämpning eller annan liknande orsak. Överklagandet skall därför avslås. – Länsrätten avslår överklagandet.

I överklagande hos kammarrätten yrkade H.M. att de aktuella besluten om bostadstillägg skulle ändras på grund av att de hade fattats på uppenbart felaktigt underlag. Hon hänvisade till tidigare skrivelser och anförde bl.a. följande. Det är helt ostridigt att hon har erhållit felaktigt bostadstillägg under åren 1993-1995. Av länsrättens dom framgår att hon till de flesta besluten fått en bilaga i vilken anges vilka uppgifter som ligger till grund för beräkningen. Kassan har uppgett den bostadskostnad den kan ta hänsyn till vid beräkningen och denna var felaktig. Kassan uppgav t.ex. i beslut den 21 februari 1994 att den bostadskostnad den kan ta hänsyn till är 29 592 kr per år. Hennes redan tidigare anmälda bostadskostnad uppgick till 34 680 kr. Detta innebär att hon utifrån kassans beslut redan anmält en bostadskostnad som översteg det belopp som kunde beaktas vid beräkningen av bostadstillägg. Någon anledning att anmäla en ny korrekt bostadskostnad förelåg sålunda inte. På motsvarande sätt har hon fått vilseledande information i alla beslut under 1993-1995. Det kan ifrågasättas om besluten skall anses som giltiga. Länsrätten har inte prövat de vilseledande uppgifterna på rätt sätt. Man har inte bemött de felaktiga beslutsunderlagen som är grunden till de felaktiga besluten.

Kammarrätten i Göteborg (1999-02-10, Nilsson, Ericsson, referent, och Hansson) yttrade: Av 20 kap. 10 a § AFL framgår att försäkringskassan skall ändra ett beslut, som har fattats av kassan och inte har prövats av domstol, 1. om beslutet på grund av skrivfel, räknefel eller annat sådant förbiseende innehåller uppenbar oriktighet, 2. om beslutet har blivit oriktigt på grund av att det har fattats på ett uppenbart felaktigt eller ofullständigt underlag, 3. om beslutet har blivit felaktigt på grund av uppenbart felaktig rättstillämpning eller annan liknande orsak. En fråga om ändring enligt denna paragraf får ej tas upp sedan mer än två år förflutit från den dag då beslutet meddelades. Ändring får dock ske även efter utgången av denna tid, om det först därefter har kommit fram att beslutet har fattats på uppenbart felaktigt eller ofullständigt underlag eller om det finns andra synnerliga skäl. – Försäkringskassans beslut under åren 1992-1995 har fattats med underlag av den av H.M. i september 1991 anmälda bostadskostnaden. Detta trots att den verkliga hyran ökade vid flera tillfällen under perioden. Underlaget har därigenom varit uppenbart felaktigt. Detta kom till kassans kännedom först i augusti 1995 när H.M. begärde omprövning av besluten. Anledningen till att H.M. inte anmält ändrad bostadskostnad till försäkringskassan är att hon på grund av försäkringskassans formulering av beslutsmeddelandet fått missuppfattningen att hennes hyra ändå översteg den högsta bostadskostnad som kunde beaktas vid beräkningen av bostadstillägg. Att hon inte anmält den ändrade hyran till försäkringskassan kan inte anses innebära att besluten inte fattats på ett uppenbart felaktigt underlag. Däremot får ändring av beslut inte göras när mer än två år förflutit från beslutet, om det inte först därefter har kommit fram omständigheter som talar för att beslutet har fattats på ett uppenbart felaktigt underlag. Att hyran ökat är inte en omständighet som varit ny för H.M. Vid sådant förhållande föreligger hinder för ändring av beslut som ligger mer än två år tillbaka från den dag, den 25 augusti 1995, då H.M. begärde omprövning av besluten. Sammantaget finner kammarrätten således att besluten daterade den 16 december 1993, den 21 februari 1994 och den 17 december 1994 har fattats på ett uppenbart felaktigt underlag. Det får i första hand ankomma på försäkringskassan att vidta åtgärder i anledning av detta och målet bör därför visas åter till denna. I övrigt kan överklagandet inte bifallas. – Kammarrätten undanröjer länsrättens dom och återförvisar målet till försäkringskassan för ny prövning i den del domen avser försäkringskassans beslut om bostadstillägg daterade den 16 december 1993, den 21 februari 1994 och den 17 december 1994. – Kammarrätten avslår överklagandet i övrigt.

Riksförsäkringsverket (RFV) överklagade och yrkade att Regeringsrätten skulle upphäva kammarrättens dom i den del den avsåg beslut om bostadstillägg den 16 december 1993, den 21 februari 1994 och den 17 december 1994. RFV anförde bl.a. följande. Försäkringskassan har först i augusti 1995 fått kännedom om att H.M:s bostadskostnad ökat sedan ansökan i september 1991. RFV anser att det ålegat H.M. att ansöka om högre bostadstillägg hos försäkringskassan. Av försäkringskassans handlingar framgår inte att hon före augusti 1995 varit i kontakt med kassan för att anmäla att hennes bostadskostnad ökat eller att kassan brustit i informations- eller aviseringsskyldighet. Det föreligger därför inte förutsättningar att med stöd av 20 kap. 10 a § AFL ändra de i målet aktuella besluten på den grunden att bostadskostnaden ökat. – Enligt praxis kan under vissa förutsättningar en pensionsförmån eller tilläggsförmån beviljas för längre tid tillbaka än tre månader före ansökningsmånaden. I de domstolsavgöranden där så skett har omständigheterna varit sådana att försäkringskassan i något avseende ansetts ha brustit i sin informations- eller aviseringsskyldighet och det lett till att en ansökan, som annars kunde ha förväntats komma in till kassan, inte har gjort detta.

Prövningstillstånd meddelades.

H.M. bestred bifall till RFV:s talan och anförde bl.a. följande. Den beslutsformulering som försäkringskassan har använt sig av – "den bostadskostnad vi kan ta hänsyn till är ? kronor per år" – medförde att det inte fanns någon anledning att anmäla ny ändrad bostadskostnad. Den vilseledande informationen har inte läkts av att kassan också meddelat att man skulle anmäla väsentliga ändringar av bostadskostnaden. Samtliga beslut under åren 1993-1995 har således fattats på felaktiga underlag.

Regeringsrätten (2003-01-10, Ragnemalm, Billum, Nordborg, Almgren, Kindlund) yttrade: Skälen för Regeringsrättens avgörande. Bestämmelser om bostadstillägg till pensionärer återfanns fram t.o.m. utgången av år 1994 i lagen om hustrutillägg och kommunalt bostadstillägg till folkpension. Enligt 6 § första stycket i denna lag skall rätten till bostadstillägg omprövas om ändring har skett i de förhållanden som bestämmer förmånens storlek. I 8 § föreskrivs en skyldighet för den som uppbär bostadstillägg att anmäla till försäkringskassan om de ekonomiska förhållandena väsentligt förbättrats. I övrigt anges i 13 § att vad som sägs i AFL eller annan författning om folkpension skall tillämpas på motsvarande sätt i fråga om bostadstillägg, dock att en förändring skall gälla fr.o.m. den månad under vilken de förhållanden har uppkommit som föranleder ändringen, om förhållandena avser hela den månaden.

Hänvisningen till AFL innebär att bl.a. bestämmelserna i 16 kap. AFL om ansökan om pension och i 20 kap. 10 a § samma lag om ändring av oriktiga beslut blir tillämpliga i fråga om bostadstillägg.

Av 16 kap. 6 § andra stycket AFL jämfört med 1 § första stycket och 5 § femte stycket samma kapitel framgår att den försäkrade måste göra en ansökan för att få en höjning av en pensionsförmån och att förmånen inte får utgå för längre tid tillbaka än tre månader före ansökningsmånaden. Bestämmelserna om ansökan vid ökning av pensionsförmån tar sikte på utgående förmån och infördes den 1 juli 1979 sedan det i den praktiska tillämpningen visat sig råda oklarhet i vissa fall om ansökan skulle krävas och från vilken tidpunkt ökning skulle äga rum. Syftet med preciseringen av bestämmelserna angavs vara att slå fast att ett ansökningsförfarande skulle gälla i fall då de omständigheter som föranleder ökning av utgående pensionsförmån normalt inte på annat sätt kom till försäkringskassans kännedom. (Prop. 1978/79:75 s. 40 ff. och 75 ff.)

Regeringsrätten finner med hänsyn till det sagda att det krävts ansökan för att H.M. skulle få tillgodoräkna sig höjning av bostadstillägget under den aktuella perioden (jfr beträffande likartad fråga Regeringsrättens avgörande den 25 november 2002 i mål nr 3327-2002). De i målet aktuella besluten den 16 december 1993, den 21 februari 1994 och den 17 december 1994 kan därmed inte anses vara fattade på ett uppenbart felaktigt eller ofullständigt underlag. Någon ändring med stöd av 20 kap. 10 a § AFL blir därmed inte aktuell. Inte heller i övrigt har omständigheter framkommit som skulle kunna föranleda ändring av besluten.

Regeringsrättens avgörande. Med bifall till Riksförsäkringsverkets överklagande upphäver Regeringsrätten kammarrättens dom i vad den avser försäkringskassans beslut den 16 december 1993, den 21 februari 1994 och den 17 december 1994.

II.

A.W. uppbar sedan i vart fall april 1995 bostadstillägg i egenskap av pensionär. Med anledning av att hon fått högre bostadskostnad ingav hon den 27 januari 1997 en ny ansökan om bostadstillägg. I samband därmed framkom att hennes bostadstillägg sedan maj 1995 beräknats på felaktiga grunder eftersom pension från Arbetsmarknadsförsäkringar (AMF) beaktats som inkomst med 17 000 kr per år trots att pensionen upphörde i samband med att hon blev ålderspensionär den 30 april 1995. A.W. begärde därför att hennes bostadstillägg skulle höjas även retroaktivt.

Stockholms läns allmänna försäkringskassa beslutade den 6 mars 1997 att bevilja A.W. bostadstillägg dels med 1 460 kr per månad retroaktivt för tiden oktober-december 1996, dels med 1 606 kr per månad för tiden januari-februari 1997 och med 1 704 kr per månad fr.o.m. mars 1997. – A.W. begärde omprövning av beslutet. Vid omprövning den 27 augusti 1997 vidhöll försäkringskassan sitt tidigare beslut.

A.W. överklagade omprövningsbeslutet och yrkade att hon skulle beviljas högre bostadstillägg retroaktivt från den 30 april 1995. Hon anförde bl.a. följande. Hon har väldigt låg ålderspension. I februari 1997 besökte hon försäkringskassan för att ändra hyran. Då uppmärksammades att den pension om 17 000 kr per år från AMF som hon tidigare uppbar har legat till grund för beräkningen av hennes bostadstillägg hela tiden. Detta har inneburit att hennes bostadsbidrag räknats på felaktiga grunder och att hon har förlorat en stor summa pengar. Försäkringskassan har rättat bostadstillägget fr.o.m. oktober 1996. Nu önskar hon full rättelse från den 30 april 1995 då hon blev ålderspensionär. Hon har förlorat dessa pengar på grund av okunskap. Ingen har heller frågat henne om denna uppgift var riktig.

Länsrätten i Stockholms län (1997-12-18, ordförande Lundström) yttrade: A.W. uppbar fram till april 1995 pension från en AMF-försäkring med 17 744 kr per år. Nämnda pension har av försäkringskassan medräknats som inkomst vid beräkningen av storleken av hennes bostadstillägg även för tid efter april 1995. I samband med att A.W. ingav en ny ansökan om bostadstillägg i januari 1997 uppmärksammades felaktigheten. Fråga i målet är fr.o.m. vilken tidpunkt en retroaktiv ändring av bostadstillägget till hennes förmån kan göras. – Den som uppbär bostadstillägg är enligt 8 § lagen (1994:308) om bostadstillägg till pensionärer, BTPL, skyldig att utan oskäligt dröjsmål anmäla till försäkringskassan bl.a. om hans ekonomiska förhållanden väsentligt förbättras. I förevarande fall har inte varit fråga om en förbättring av A.W:s ekonomiska förhållanden, utan om en försämring av desamma eftersom hennes inkomster minskat. Någon skyldighet att anmäla ändrade förhållanden har således inte ålegat A.W. med stöd av 8 § BTPL. I målet är dock ostridigt att kassan fått kännedom om de ändrade förhållandena i januari 1997. – Enligt 9 § samma lag skall försäkringskassan ompröva bostadstillägget när något förhållande som bestämmer tilläggets storlek har ändrats. En ändring av bostadstillägget skall gälla fr.o.m. månaden efter den månad varunder anledning till ändring uppkommit. – Enligt förarbetena till lagen (prop. 1993/94:173 s. 45) görs omräkningen utan ansökan och får ske både när inkomsten ökar och när inkomsten minskar. Grundprincipen är därvid att en ändring av bostadstillägget skall ske månaden efter den månad då förhållandena som påverkar bidraget ändrats. – Av 9 § BTPL och dess förarbeten kan enligt länsrättens mening inte den slutsatsen dras att en ändring av bostadstillägg på grund av ändrade förhållanden skall beslutas med utgångspunkt från den dag försäkringskassan fått kännedom om de ändrade förhållandena eller från den dag den försäkrade inkommit med en ny ansökan. I förevarande fall har försäkringskassan på grund av A.W:s förändrade ekonomiska förhållanden och oavsett om hon inkommit med en ny ansökan eller inte varit skyldig att göra en omprövning enligt 9 § BTPL. Vid tillämpning av 9 § BTPL skulle därvid kassan ha beslutat om ändring av A.W:s bostadstillägg fr.o.m. månaden efter den månad varunder anledning till ändring uppkommit, dvs. fr.o.m. maj 1995. Det faktum att A.W. även ingett en ny ansökan om bostadstillägg på grund av ändrad bostadskostnad föranleder ingen annan bedömning. Överklagandet skall därför bifallas och målet överlämnas till försäkringskassan för erforderliga åtgärder. – Länsrätten bifaller överklagandet och förklarar att A.W:s bostadstillägg för tiden maj 1995 – oktober 1996 skall beräknas på en inkomst minskad med aktuellt pensionsbelopp och överlämnar målet till försäkringskassan för erforderliga åtgärder.

Riksförsäkringsverket (RFV) överklagade länsrättens dom och yrkade att A.W:s bostadstillägg inte skulle beräknas med bortseende från hennes inkomst från AMF för tiden maj 1995 – september 1996. Till stöd härför anförde RFV bl.a. följande. I ansökan om bostadstillägg i mars 1994 uppgav A.W. att hon uppbar pension från AMF. I augusti 1995 var hon i kontakt med försäkringskassan angående beräkningen av hennes bostadskostnad med anledning av ett beslut av kassan om bostadstillägg i juli 1995. I ansökan om bostadstillägg i januari 1997 upptog hon ingen pension från AMF. Det framkom då att 17 744 kr felaktigt upptagits som inkomst för henne sedan maj 1995. Försäkringskassan har inte haft kännedom om att A.W. fr.o.m. maj 1995 inte längre uppbar ersättning från AMF på annat sätt än genom hennes egna uppgifter i samband med ansökan i januari 1997. RFV anser att det ålegat henne att ansöka om högre bostadstillägg hos kassan. Av försäkringskassans handlingar framgår inte att hon före januari 1997 varit i kontakt med kassan och anmält att hon inte längre uppbar ersättning från AMF eller att kassan brustit i sin informations- eller aviseringsskyldighet. Det föreligger därför inte förutsättningar för att bevilja henne bostadstillägg beräknat på inkomst med bortseende från ersättningen från AMF för tiden före oktober 1996.

A.W. bestred bifall till överklagandet.

Kammarrätten i Stockholm (1999-05-28, Lindgren, Jonson, Sjökvist, referent, samt nämndemännen Lyngå och Örnberg) yttrade: Bostadstillägg till pensionärer är en inkomstprövad tilläggsförmån till pension. Förmånen utgår efter ansökan av pensionären och betalas ut tills vidare om inga förändringar inträffar. Såvitt framgår av handlingarna ansökte A.W. 1992 om bostadstillägg. – Enligt 9 § första stycket BTPL skall bostadstillägget omprövas när något förhållande som bestämmer tilläggets storlek har ändrats. Enligt lagrummets fjärde stycke skall en ändring av bostadstillägget gälla fr.o.m. månaden efter den månad varunder anledning till ändring uppkommit. – I lagtexten anges inte, såsom RFV gör gällande, att pensionär som önskar få till stånd en omprövning av bostadstillägg är skyldig att lämna in en ny ansökan om bostadstillägg. I lagtexten anges inte heller någon tidsfrist inom vilken omprövning skall ske efter det att något förhållande som bestämmer tilläggets storlek har ändrats. I förevarande fall har i januari 1997 framkommit att en ändring av A.W:s inkomstförhållanden inträffat i april 1995. I enlighet med lagtexten skall hennes bostadstillägg således ändras på sätt som länsrätten funnit fr.o.m. maj 1995. Överklagandet skall därför avslås. – Kammarrätten avslår överklagandet.

RFV överklagade och yrkade att Regeringsrätten skulle upphäva kammarrättens och länsrättens domar. RFV anförde bl.a. följande. Försäkringskassan har inte fått kännedom om att A.W. fr.o.m. maj 1995 inte längre uppbar ersättning från AMF på annat sätt än genom hennes egna uppgifter i samband med ansökan i januari 1997. RFV anser att det ålegat A.W. att ansöka om högre bostadstillägg hos försäkringskassan. Av försäkringskassans handlingar framgår inte att hon före januari 1997 varit i kontakt med kassan för att anmäla att hon inte längre uppbar ersättning från AMF eller att kassan brustit i informations- eller aviseringsskyldighet. Det föreligger därför inte förutsättningar att före oktober 1996 bevilja henne bostadstillägg beräknat på inkomst med bortseende från ersättningen från AMF. – Enligt praxis kan under vissa förutsättningar en pensionsförmån eller tilläggsförmån beviljas för längre tid tillbaka än tre månader före ansökningsmånaden. I de domstolsavgöranden där så skett har omständigheterna varit sådana att försäkringskassan i något avseende ansetts ha brustit i sin informations- eller aviseringsskyldighet och det lett till att en ansökan, som annars kunde ha förväntats komma in till kassan, inte har gjort detta.

Prövningstillstånd meddelades.

A.W. bestred bifall till RFV:s yrkande.

Regeringsrätten (2003-01-10, Ragnemalm, Billum, Nordborg, Almgren, Kindlund) yttrade: Skälen för Regeringsrättens avgörande. Bestämmelser om bostadstillägg till pensionärer återfinns fr.o.m. den 1 januari 1995 i lagen (1994:308) om bostadstillägg till pensionärer (BTPL), som den 1 januari 2003 ersätts av lagen (2001:761) om bostadstillägg till pensionärer m.fl. BTPL föregicks i sin tur av lagen (1962:392) om hustrutillägg och kommunalt bostadstillägg till folkpension. Såvitt nu är aktuellt innehåller de tre lagarna på flera punkter likartade bestämmelser. Sålunda föreskrivs i 8 § BTPL en skyldighet för den som uppbär bostadstillägg att göra anmälan till försäkringskassan om bl.a. de ekonomiska förhållandena väsentligt förbättrats (jfr 8 § lagen om hustrutillägg och kommunalt bostadstillägg till folkpension resp. 26 § lagen om bostadstillägg till pensionärer m.fl.). Enligt 9 § första stycket BTPL skall bostadstillägg omprövas när något förhållande som bestämmer tilläggets storlek har ändrats (jfr 6 § första stycket resp. 27 § första stycket). I övrigt anges i 9 § fjärde stycket BTPL att en ändring av bostadstillägget skall gälla fr.o.m. månaden efter den månad varunder anledning till ändring uppkommit, dock att en ändring skall gälla fr.o.m. den månad under vilken de förhållanden har uppkommit som föranleder ändringen, om förhållandena avser hela den månaden (jfr 13 § resp. 28 §).

Vid tillkomsten av BTPL utvidgades möjligheterna för försäkringskassan att automatiskt räkna om utgående bostadstillägg jämfört med vad som tidigare hade gällt enligt lagen om hustrutillägg och kommunalt bostadstillägg till folkpension. Bostadstillägget skulle sålunda kunna omräknas – förutom i fall då t.ex. folk- och tilläggspension ändrades – också när försäkringskassan fick kännedom om att bl.a. utgående avtalspension eller motsvarande ersättning som följer av kollektivavtal hade ändrats. Grundprincipen angavs i förarbetena till lagen vara att ändring av tillägget liksom tidigare skulle göras fr.o.m. månaden efter den månad varunder anledning till ändringen uppkommit. Det betonades vidare att pensionären alltjämt hade ansvar för att bostadstillägget beräknades utifrån rätt uppgifter varför beslut med besvärshänvisning skulle sändas ut. (Prop. 1993/94:173 s. 37 ff. och 45; jfr också prop. 2000/01:140 s. 94 ff.)

Underinstanserna har ansett att bestämmelserna i 9 § BTPL ger utrymme för att räkna om A.W:s utgående bostadstillägg fr.o.m. maj 1995 trots att försäkringskassan inte förrän genom hennes ansökan i januari 1997 fått information om att hennes ersättning från AMF upphört. Regeringsrätten har i dom denna dag (mål nr 2546-1999) funnit att bostadstillägg som utgått enligt lagen om hustrutillägg och kommunalt bostadstillägg till folkpension i avsaknad av ansökan inte kunde höjas för förfluten tid med anledning av ökade bostadskostnader (jfr beträffande likartad fråga Regeringsrättens avgörande den 25 november 2002 i mål nr 3327-2002). Såvitt framgår av förarbetena till BTPL innebar regleringen i denna lag inte någon ändring i fråga om att ansökan krävs för att tillägget skall höjas i fall då försäkringskassan inte på annat sätt får kännedom om att förhållandena ändrats. Enligt Regeringsrättens mening tar bestämmelserna i 9 § BTPL sikte på de situationer då omräkning av utgående tillägg skall ske i de fall pensionären anmält en anledning till sänkning av tillägget samt då automatisk omräkning skall ske när kassan fått underrättelse från utbetalaren om en förändring av vissa inkomster.

Försäkringskassan har inte fått kännedom om att A.W:s ersättning från AMF upphört tidigare än genom hennes ansökan i januari 1997. Eftersom ansökningsskyldigheten som regel får anses kvarstå i de fall pensionären önskar få en höjning av bostadstillägget kan A.W:s bostadstillägg inte höjas retroaktivt för mer än tre månader före ansökningsmånaden. Försäkringskassans beslut är därför riktigt och RFV:s överklagande skall till följd härav bifallas.

Regeringsrättens avgörande. Med bifall till Riksförsäkringsverkets överklagande upphäver Regeringsrätten kammarrättens och länsrättens domar.

Föredragna 2002-11-27, föredragande M. Olsson, målnummer 2546-1999 och 4887-1999