Regeringsrätten referat RÅ 2008 ref. 68

Court
Regeringsrätten
Reference
RÅ 2008 ref. 68
Målnummer
378-05
Avdelning
2
Avgörandedatum
2008-12-01
Rubrik
En far har ansetts vara återbetalningsskyldig för underhållsstöd som har lämnats till hans barn för tid då det var fastställt att en annan man var far till barnet.
Lagrum
21 § lagen (1996:1030) om underhållsstöd
Rättsfall
NJA 1981 s. 496

Underhållsstöd utgick till E.P. Den 5 januari 2000 hade P.J. bekräftat att han var far till E.P. I en dom den 6 maj 2002 förklarade tingsrätten att faderskapsbekräftelsen saknade verkan mot honom. Dessförinnan – hösten 2001 – hade J.L bekräftat att han var far till E.P. Stockholms län allmänna försäkringskassa beslutade den 7 januari 2003 att J.L. var återbetalningsskyldig för underhållsstöd för tiden från och med november 2001 till och med maj 2002. Vid omprövning den 11 april 2003 ändrades inte beslutet.

J.L. överklagade och yrkade att länsrätten skulle upphäva försäkringskassans beslut. Som stöd för sin talan anförde han bl.a. följande. P.J. var bidragsskyldig förälder när underhållsstödet betalades. Faderskapet upphävdes först när bekräftelsen förklarades sakna verkan av tingsrätten. Eftersom J.L. inte var bidragsskyldig när underhållsstödet betalades kunde ingen återbetalningsskyldighet åläggas honom.

Länsrätten i Stockholms län (2003-06-12, ordförande Äng) yttrade: – Enligt 21 § lagen (1996:1030) om underhållsstöd, USL, skall, när underhållsstöd lämnas till ett barn och det finns en bidragsskyldig förälder, denne återbetala ett belopp till staten som helt eller delvis motsvarar underhållsstödet. Frågan i målet är om sådan återbetalningsskyldighet kan åläggas någon för tid då denne inte rent faktiskt har kunnat utöva sitt faderskap. Vid bedömningen av den frågan tar länsrätten ledning av vad regeringen har anfört i samband med sitt förslag till utökning av möjligheterna till eftergift enligt 35 § USL, då bl.a. följande anfördes. – "Enligt nu gällande bestämmelser kan en man åläggas att betala tillbaka underhållsstöd till staten som utgetts för ett barn för tid när mannen varken hade kännedom om barnet eller om att han kunde vara far till det" (prop. 2001/02:119 s. 41). Såvitt framgår instämde riksdagen i den beskrivningen av rättsläget (bet. 2001/02:SfU17 s. 9). – Länsrätten utgår således från att återbetalningsskyldighet i princip kan åläggas den som rätteligen skulle ha varit bidragsskyldig, dock längst för den retroaktiva tid som anges i 21 § USL. – I det nu aktuella målet framgår inte annat än att J.L:s faderskap för E.P. har bekräftats under hösten 2001. J.L. är således en bidragsskyldig förälder på det sätt och för den tid som försäkringskassan har angett. Kassan har därför haft fog för att ålägga honom återbetalningsskyldighet till staten motsvarande det för dottern utgivna underhållsstödet. – Länsrätten avslår överklagandet.

J.L. överklagade och yrkade att kammarrätten med ändring av länsrättens dom skulle upphäva försäkringskassans beslut om återbetalningsskyldighet för perioden från och med november 2001 till och med maj 2002. Till stöd för sin talan anförde J.L. bl.a. följande. Faderskapet i aktuellt ärende fastställdes genom bekräftelse av faderskapet enligt 1 kap. 4 § föräldrabalken, FB. I och med bekräftelsen förelåg ett faderskap och faderskapet kunde endast upphävas genom dom, vilket framgår av sista stycket i nämnda lagrum. Parter vid upphävande av bekräftelsen är mannen i fråga och barnet. FB:s regler utgår från ett sociologiskt faderskapsbegrepp som inte tar hänsyn till vem som är biologisk fader. Det väsentliga är att faderskapet fastställts, genom utredning utförd av socialnämnden, vilket senare bekräftats av fadern med moderns godkännande. Därmed föreligger ett juridiskt korrekt faderskap som bland annat grundar bidragsskyldighet för fadern och arvsrätt för barnet. – Reglerna i USL om återbetalningsskyldighet utgår från 3 kap. FB som rör vissa bestämmelser om rättegången i mål om faderskap, dvs. mål om hävande av faderskap, mål om fastställande av faderskap, mål om hävande av faderskapspresumtion för äkta man och mål om fastställande av faderskap för annan man än den äkta mannen. Frågan om återbetalningsskyldighet för period som omfattas av annan mans faderskapsbekräftelse jämlikt 1 kap. 4 § FB behandlas inte och på den grunden skall återbetalningsskyldighet enbart avse perioden då giltig faderskapsbekräftelse föreligger. Lagstiftaren har varken i lagtexten eller i förarbeten lämnat något alternativt utrymme för tolkningen att återbetalningsskyldighet kan avse period då biologisk fader borde ha varit betalningsskyldig. Bidragsskyldigheten följer lämnad faderskapsbekräftelse oavsett om den är biologiskt riktig eller inte.

Försäkringskassan bestred bifall till överklagandet och anförde bl.a. följande. Situationen är att jämställa med att ett pågående mål om fastställande av faderskap funnits mot J.L. Enligt kassans uppfattning är J.L. den förälder som rätteligen enligt 7 kap. 2 § FB skall betala underhållsbidrag för barnet i fråga.

Kammarrätten i Stockholm (2004-11-26, Lindgren, Strandberg, referent, Hermansson, nämndemännen Petersson, Smedman) yttrade: Om modern vid ett barns födelse är ogift, fastställs faderskapet enligt 1 kap. 3 § FB genom bekräftelse eller dom. Av 1 kap. 4 § FB framgår bland annat följande. Bekräftelse av faderskap sker skriftligen och skall bevittnas av två personer. Bekräftelsen skall skriftligen godkännas av socialnämnden och av modern eller en särskild förordnad vårdnadshavare för barnet. Visas senare att den som har lämnat bekräftelse inte är fader till barnet, skall rätten förklara att bekräftelsen saknar verkan mot honom. Av praxis framgår att talan i sådant mål kan föras av mannen eller hans arvingar, dock inte av modern. – Enligt 7 kap. 1 § FB skall föräldrarna svara för underhåll åt barnet. Av 7 kap. 2 § FB följer bland annat att en förälder skall fullgöra sin underhållsskyldighet genom att betala underhållsbidrag till barnet, om föräldern inte bor varaktigt med barnet. En förälder som är återbetalningsskyldig enligt USL anses enligt 7 kap. 2 a § FB ha fullgjort sin underhållsskyldighet intill det belopp som lämnas i underhållsstöd till barnet. – Av 21 § första stycket USL framgår bland annat följande. När underhållsstöd lämnas till ett barn och det finns en bidragsskyldig förälder skall denna återbetala ett belopp till staten som helt eller delvis motsvarar underhållsstödet. – Frågan i målet är om J.L. är återbetalningsskyldig för underhållsstöd som utbetalts till hans dotter under tid före det att tingsrätten förklarade att P.J:s faderskapsbekräftelse skulle sakna verkan mot denne. – Av utredningen i målet framgår att P.J. den 5 januari 2000 fastställts vara fader till barnet genom faderskapsbekräftelse. Kammarrätten finner att hans faderskap därefter har varit gällande fram till den dag, den 6 maj 2002, då tingsrätten förklarade att faderskapsbekräftelsen skulle sakna verkan mot honom. Han har således varit att betrakta som förälder fram till denna tidpunkt, oaktat att det redan klarlagts att han inte var biologisk fader och trots att J.L. bekräftat faderskap för flickan. Eftersom ett barn enligt FB inte samtidigt kan ha flera rättsliga fäder, kan J.L. inte anses vara bidragsskyldig förälder förrän P.J:s föräldraskap upphört, dvs. tidigast den 6 maj 2002. Följaktligen har försäkringskassan inte haft fog för sitt beslut att fastställa återbetalningsbelopp för perioden november 2001 – maj 2002. Vad försäkringskassan har anfört föranleder ingen annan bedömning. Överklagandet skall därmed bifallas. – Med bifall till överklagandet upphäver kammarrätten länsrättens dom och försäkringskassans beslut.

Försäkringskassan överklagade och yrkade att Regeringsrätten skulle upphäva kammarrättens dom och fastställa länsrättens dom. – J.L. bestred bifall till överklagandet.

Till stöd för sin talan anförde kassan bl.a. följande. Tingsrätten har med stöd av 1 kap. 4 § tredje stycket FB förklarat att P.J:s faderskapsbekräftelse saknar verkan mot honom. Därmed ska det anses att han aldrig har varit förälder till barnet, vare sig i biologisk eller i rättslig mening. Denna ståndpunkt bekräftas också av att en man vars faderskap har upphävts har rätt att få ersättning av allmänna medel för underhållsbidrag som han har betalat (2 § lagen /1969:620/ om ersättning i vissa fall för utgivna underhållsbidrag). Om underhållsstöd har utgått och mannen har varit återbetalningsskyldig, har han rätt att få tillbaka vad han har betalat till staten (22 § fjärde stycket USL). – J.L. är förälder till barnet. Han ska därmed fullgöra sin underhållsskyldighet mot barnet. Han är därmed också att anse som bidragsskyldig enligt USL.

J.L. anförde bl.a. följande. P.J:s faderskap har gällt till dess att tingsrätten förklarade att faderskapsbekräftelsen saknade verkan mot honom. Eftersom ett barn enligt FB inte samtidigt kan ha flera rättsliga fäder, kan han inte anses ha varit bidragsskyldig före den tidpunkten. Den biologiska fadern har inte talerätt i en situation som denna. Han har alltså inte kunnat påverka upphävandet av P.J:s faderskapsbekräftelse.

Regeringsrätten (2008-12-01, Heckscher, Wennerström, Kindlund, Lundin, Ståhl) yttrade: Skälen för Regeringsrättens avgörande. När underhållsstöd lämnas till ett barn och det finns en bidragsskyldig förälder, ska denne återbetala ett belopp till staten som helt eller delvis motsvarar underhållsstödet (21 § första stycket USL). Återbetalningsskyldighet kan dock inte åläggas för längre tid tillbaka än tre år före den dag då Försäkringskassan sände ett meddelande till den bidragsskyldige om ansökningen om underhållsstöd (21 § tredje stycket USL). Med bidragsskyldig avses den som enligt 7 kap. 2 § första stycket FB ska fullgöra sin underhållsskyldighet genom att betala underhållsbidrag till barnet (2 § första stycket USL).

Enligt 7 kap. 2 § första stycket FB ska en förälder fullgöra sin underhållsskyldighet genom att betala underhållsbidrag till barnet bl.a. om föräldern inte har vårdnaden om barnet och inte heller varaktigt bor tillsammans med barnet.

Vid tidpunkten för Försäkringskassans beslut var det genom en dom som vunnit laga kraft avgjort att P.J. inte var far till barnet. För P.J:s del innebar detta att hans underhållsskyldighet hade förfallit, även för förfluten tid (jfr NJA 1981 s. 496). Frågan om J.L:s underhållsskyldighet ska bedömas med utgångspunkt i detta förhållande.

Vid den tidpunkten fanns det också en faderskapsbekräftelse av J.L. som, såvitt framgår av utredningen, uppfyllde kraven i 1 kap. 4 § FB. I FB saknas stöd för att rättsverkningarna av denna bekräftelse ska begränsas i tiden. De gäller därför från barnets födelse. Han är således underhållsskyldig för den tid som Försäkringskassan hävdar och därmed återbetalningsskyldig för underhållsstöd som har betalats för samma tid.

Regeringsrättens avgörande. Med bifall till Försäkringskassans överklagande upphäver Regeringsrätten kammarrättens dom och fastställer länsrättens domslut.

Föredraget 2008-11-12, föredragande Hultquist, målnummer 378-05