Regeringsrätten referat RÅ 2009 ref. 105

Court
Regeringsrätten
Reference
RÅ 2009 ref. 105
Målnummer
2445-06
Avdelning
2
Avgörandedatum
2009-05-14
Rubrik
Bonus som utgetts en gång per år har inte medräknats i underlaget för beräkning av dagsförtjänsten inom arbetslöshetsförsäkringen.
Lagrum
29 § lagen (1997:238) om arbetslöshetsförsäkring
Rättsfall
FÖD 1989:37

Akademikernas erkända arbetslöshetskassa beslutade den 14 april 2004 att J-E.K. var berättigad till arbetslöshetsersättning fr.o.m. den 8 april 2004. J-E.K:s dagpenninggrundande inkomst var enligt beslutet 58 100 kr per månad vilket gav en dagpenning på 680 kr. J-E.K. hade vidare rätt till en förhöjd dagpenning på 730 kr under 100 ersättningsdagar och hans genomsnittliga veckoarbetstid, s.k. normalarbetstid, fastställdes till 40 timmar per vecka.

J-E.K. begärde omprövning av beslutet och anförde bl.a. följande. Underlaget för arbetslöshetsersättningen var baserat på en månadsinkomst om 58 100 kr. Då hans lön enligt avtal bestod av dels en grunddel, dels en resultatbaserad del skulle även resultatdelen ingå i underlaget för dagpenning. Den resultatbaserade delen var i allt övrigt som vanlig lön, dvs. både pensions- och semestergrundande. Enligt anställningsintyg hade han utöver sin vanliga månadslön under år 2003 till 2004 erhållit bonus om sammanlagt 597 675 kr. Eftersom bonusen varit regelbundet återkommande skulle den ingå i underlaget för beräkning av dagpenninggrundande inkomst.

Arbetslöshetskassan beslutade vid omprövning den 6 maj 2004 att ändra beslutet om normalinkomst och fastställde den till 61 408 kr per månad. Den resultatbaserade delen ingick inte i det beloppet. Som skäl för beslutet angavs bl.a. följande. Av handlingarna framkommer att J-E.K. haft en anställning med en månadslön om 58 100 kr. Därutöver har han haft olika tillägg. I dagpenningberäkningen skall lön och andra regelbundet utgående ersättningar som beskattas som tjänst medräknas. För att en ersättning skall anses ha utgått regelbundet krävs enligt praxis att den under ramtiden (de tolv månader som föregår arbetslöshet) utbetalats under minst sex olika månader. Normalinkomsten skall beräknas på inkomster under ramtiden. Ramtiden i J-E.K:s fall är den 1 april 2003 till den 31 mars 2004. På de lönespecifikationer J-E.K. skickat in har arbetsgivaren angett det belopp som beskattas som tjänsteinkomst. Bonus har utbetalats vid två olika tillfällen under ramtiden, i maj 2003 samt i mars 2004. Dessa poster har inte utgått regelbundet varför de inte skall ingå i normaltidsberäkningen.

J-E.K. överklagade arbetslöshetskassans beslut och yrkade att den regelmässigt årligen utbetalade bonusen skulle ingå i underlaget för normalinkomst.

Arbetslöshetskassan bestred bifall till överklagandet och anförde bl.a. följande. Då den bonus som J-E.K. har erhållit inte har utgått regelbundet har denna inte medräknats. – Försäkringsöverdomstolen har i målet FÖD 1989:37 utrett frågan om semesterersättning skall medräknas vid beräkning av dagsförtjänst. Av domen framgår att nu gällande regelverk bygger på förarbetena SOU 1955:27 och prop. 1956:144. Här kom man fram till att i dagsförtjänsten borde inräknas normalt förekommande ersättningar såsom tidlön, ackordslön eller ersättning för obekväm arbetstid. Regelbundet utgående drickspengar borde också medräknas liksom naturaförmåner. Gratifikationer och andra liknande ersättningar, som i allmänhet inte utgick regelmässigt, borde däremot inte medräknas. Enligt domen har Arbetsmarknadsstyrelsen uttalat att vid tillämpningen har principen varit att dagpenningen skall kompensera den lön som den försäkrade var van att få ut när han arbetade. Den lön som anges i arbetsgivarintyget har därvid ansetts ge det mest tillfredsställande resultatet. Försäkringsöverdomstolen kom här fram till att semesterersättning, som endast utgår en gång per år eller vid anställningens upphörande, inte skall medräknas vid beräkning av dagsförtjänst. J-E.K:s bonus har utbetalats endast en gång per år och kan därmed inte anses ha utgått regelbundet. Arbetslöshetskassan anser att bonusen mer är att jämställa med gratifikationer och liknande och därmed inte skall medräknas vid beräkning av dagsförtjänst.

J-E.K. anförde därefter bl.a. följande. Bonusen var en del av den överenskomna lönen under hela anställningstiden, typisk för tjänsten och dokumenterad i anställningsavtal och arbetsgivarintyg. Den beskattades som inkomst av tjänst och betalades ut regelmässigt varje år.

Länsrätten i Stockholms län (2005-01-19, nämndemännen Dahlberg, Bjurström och Lund) yttrade: Tillämpliga bestämmelser. – I 25 § första stycket lagen (1997:238) om arbetslöshetsförsäkring, ALF, anges följande. Ersättning enligt inkomstbortfallsförsäkringen lämnas med ett belopp per dag som är baserat på tidigare förvärvsinkomster (dagpenning i form av inkomstrelaterad ersättning). I andra stycket anges följande. Dagpenning i form av inkomstrelaterad ersättning lämnas med högst det belopp som regeringen fastställer och lägst det belopp som bestäms enligt 24 § andra stycket, om inte annat följer av denna lag. Dagpenningen kan under de första 100 dagarna i en ersättningsperiod lämnas med en högre dagpenning än under resterande dagar. Den högsta dagpenningen kan begränsas i tiden för personer som utför deltidsarbete. – I 26 § ALF anges följande. Om inte annat följer av 25 § andra stycket eller 27 §, lämnas dagpenning med 80 procent av den sökandes dagsförtjänst under normalarbetstiden. – I 28 § ALF anges bl.a. att som normalarbetstid skall gälla den genomsnittliga arbetstiden i det förvärvsarbete som innebär att arbetsvillkoret uppfylldes. – Enligt 29 § ALF avses med dagsförtjänst en femtedel av den veckoinkomst eller, i fråga om sökande med månadslön, 1/22 av den månadsinkomst, som den sökande före arbetslöshetens inträde vanligen fick under arbetstid som var normal för den sökande. – I 49 § Inspektionens för arbetslöshetsförsäkringen föreskrifter (IAFFS 2004:1) om arbetslöshetsförsäkring anges följande. Som underlag för beräkning av dagsförtjänsten skall förutom lön räknas normalt förekommande ersättningar som beskattas som inkomst av tjänst. Andra tillfälliga eller inte regelbundet utgående ersättningar skall inte räknas. Inkomsten uppräknas enligt senaste gällande avtal om det arbete som har medräknats vid fastställandet av normalarbetstiden på grund av överhoppningsbar tid ligger längre tillbaka i tiden än tolv månader från ansökan om ersättning. – I 50 § IAFFS 2004:1 anges följande. Den sökandes dagsförtjänst utgörs av den inkomst per dag som han eller hon har haft av det arbete som har medräknats vid fastställandet av normalarbetstiden. – Utredningen i målet. – I J-E.K:s anställningsavtal, daterat den 20 december 2000, anges bl.a. följande. Arbetstiden uppgår till 40 timmar per vecka. Lönen uppgår till 54 000 kr per månad. – I tillägg till anställningsavtalet, daterat den 20 december 2000, anges bl.a. följande. Arbetstagaren erhåller, utöver baslönen, bonus baserad på mål enligt EDS Balanced Scorecard policy, vilken vid full måluppfyllelse innefattar utbetalning av en bonus motsvarande maximalt 50 procent av baslönen, för den del av kalenderåret under vilken arbetstagaren varit anställd. Mål enligt policyn kommuniceras av överordnad chef. – I arbetsgivarintyg, utfärdat den 30 mars 2004, anges bl.a. följande. J-E.K. har varit anställd fr.o.m. den 15 januari 2001 t.o.m. den 7 april 2004. Utöver sin vanliga månadslön har J-E.K. under år 2003 till 2004 erhållit bonus om sammanlagt 597 675 kr. J-E.K:s lön avseende inkomståret 2003 var 58 100 kr per månad. – Länsrättens bedömning – Dagpenningen skall kompensera den lön som den anställde var van att få ut när denne arbetade. Utgångspunkten vid bestämmandet av dagpenningens storlek är dagsförtjänsten under normalarbetstiden. -I målet har framkommit att J-E.K. under ramtiden har erhållit bonus vid två tillfällen, i maj 2003 och i mars 2004, om sammanlagt 597 675 kr. Frågan i målet är om bonusen skall medräknas för beräkning av dagsförtjänsten. – Som underlag för beräkning av dagsförtjänsten skall förutom lön räknas normalt förekommande ersättningar som beskattas som inkomst av tjänst. Andra tillfälliga eller inte regelbundet utgående ersättningar skall inte räknas (49 § IAFFS 2004:1). Enligt praxis till den tidigare lagen (1973:370) om arbetslöshetsförsäkring borde härvid medräknas normalt förekommande ersättningar såsom tidlön, ackordslön eller ersättning för arbete på obekväm arbetstid, regelbundet utgående drickspengar samt naturaförmåner. Gratifikationer och andra liknande ersättningar, som i allmänhet inte utgår regelmässigt, borde däremot inte medräknas. Vid beräkningen av dagsförtjänsten skulle man bortse från semesterersättning och semestertillägg (jfr FÖD 1989:37). – J-E.K:s lön finns reglerad i anställningsavtal och i tillägg till anställningsavtal. Enligt avtalen erhåller J-E.K. dels en baslön och dels en resultatbaserad bonus. Bonusen betalas ut årligen efter det att det tidigare årets resultat har kunnat utvärderas. Med hänsyn härtill finner länsrätten att den resultatbaserade bonusen, i likhet med ackordslön och regelbundet utgående drickspengar, skall medräknas i underlaget för beräkning av dagsförtjänsten. Överklagandet skall därför bifallas. – Med bifall till överklagandet ändrar länsrätten Akademikernas erkända arbetslöshetskassas beslut på så sätt att den av J-E.K. erhållna bonusen om 597 675 kr skall ingå i underlaget för beräkning av dagsförtjänsten. – Det ankommer på arbetslöshetskassan att vidta de åtgärder som föranleds av denna dom.

Ordföranden, chefsrådmannen Sandström, anmälde skiljaktig mening. Hon var enig med majoriteten fram till sista stycket i domen och anförde därefter följande. J-E.K:s månadslön finns reglerad i anställningsavtalet. Enligt ett tillägg till anställningsavtalet erhåller J-E.K., utöver baslönen, en resultatbaserad bonus. Enligt min mening kan denna resultatberoende bonus, som i J-E.K:s fall har utgått en gång per år, inte anses vara en sådan regelbundet utgående ersättning som skall medräknas i underlaget för beräkning av dagsförtjänsten. Jag anser därför att arbetslöshetskassan haft fog för sitt beslut att inte medräkna bonusen i underlaget för beräkning av dagsförtjänsten. Överklagandet skall alltså avslås.

I överklagande yrkade arbetslöshetskassan att kammarrätten skulle ändra länsrättens dom och fastställa kassans beslut om dagsförtjänst.

J-E.K. bestred bifall till överklagandet.

Inspektionen för arbetslöshetsförsäkringen (IAF) anförde i yttrande till kammarrätten bl.a. följande. IAF:s uppfattning är att dagpenningen skall kompensera den lön som den försäkrade var van att få ut när han arbetade. Tillfälliga eller inte regelbundet utgående ersättningar skall inte beaktas. Utgångspunkten vid bestämmande av dagpenningen är dagsförtjänsten under normalarbetstiden. Den bonus som J-E.K. erhållit har utbetalats endast en gång per år och utgör enligt IAF:s uppfattning inte sådan regelmässigt utgående ersättning som skall medtas vid fastställande av dagsförtjänsten.

I yttrande härefter till kammarrätten anförde J-E.K. bl.a. följande. I hans fall har lönen enligt anställningsavtalet utgjorts av två tredjedelar fast lön och en tredjedel bonus där bonusen utbetalats varje år efter det att man kunnat verifiera att årets uppställda verksamhetsmål uppnåtts på samma sätt som ett vanligt ackord. Detta innebär att både den fasta lönen och bonusen utgjorde den normala ersättningen för anställningen under de år som han var anställd på företaget.

Kammarrätten i Stockholm (2006-02-09, Jansson, Linnander, Ek Oldsjö, referent, samt nämndemännen Andersson och Viking) yttrade: Dagpenning avser att kompensera för den lön den försäkrade var van att erhålla när han arbetade. Av detta följer att endast mer regelbundna ersättningar kan ligga till grund för beräkningen av dagpenning. Ett motsatt synsätt skulle kunna leda till att den försäkrade kan bli överkompenserad i förhållande till den ersättning han normalt erhållit för sitt arbete. – Den bonus som J-E.K. erhållit under sin anställningsperiod är reglerad i tillägg till hans anställningsavtal och har utgått årligen. Bonusen har även redovisats i arbetsgivarintyget. Bonusen är därmed enligt kammarrätten att bedöma som en sådan normalt förekommande ersättning för arbete som skall beaktas vid beräkning av dagpenning. Att bonusen utbetalas endast en gång per år föranleder inte till annan bedömning. Arbetslöshetskassans överklagande skall därför avslås. – Kammarrätten avslår överklagandet.

IAF överklagade och yrkade att Regeringsrätten skulle upphäva länsrättens och kammarrättens avgöranden och fastställa arbetslöshetskassans beslut. IAF anförde bl.a. följande. Den bonus eller återbäring som J-E.K. erhållit har endast utgått en gång per år. Den kan därför inte anses vara sådan normalt och regelmässigt utgående ersättning som han vanligen får i handen vid löneutbetalning. Bonus, i likhet med semester och semestertillägg, finns inte angivet som exempel på ersättningar som enligt förarbetsuttalanden ska inräknas i dagsförtjänsten. Den bonus som utgått till J-E.K. är hänförlig till företagets resultat i enlighet med uppfyllda mål. Om målen inte uppfylls, sänks bonusen eller utgår inte alls i de fall företagets mål har uteblivit. Denna omständighet talar inte heller för att bonus utgör en sådan regelmässigt utgående ersättning som får anses vara åsyftad när det gäller inkomster som ska medräknas i underlaget för dagsförtjänsten. Den bonus som totalt utgått till J-E.K. ska därför inte medräknas i underlaget. Den omständigheten att överenskommelsen om bonus har reglerats genom tillägg till J-E.K:s anställningsavtal och att den redovisats under övriga uppgifter i arbetsgivarintyget bör inte utgöra skäl för annan bedömning.

J-E.K. bestred bifall till överklagandet och anförde bl.a. följande. Då hans bonus utgjorde en integrerad del av hans personliga anställningsavtal och utbetalades regelmässigt som en del av lönen bör den ingå i beräkningen av normalinkomsten liksom andra normalt förekommande ersättningar som tidlön, ackordlön eller ersättning för obekväm arbetstid samt dricks. Hans bonus var kopplad till hans arbetsresultat och inte till företagets resultat. Detta innebär att även om företaget delvis eller helt inte lyckades uppnå sina mål skulle hans bonus ändå betalas ut, om han uppnådde sina verksamhetsmål. Ett år under hans anställningsperiod beslutade företaget att alla bonusar skulle dras in. Hans bonus var dock fastställd i ett personligt anställningsavtal och kunde inte ensidigt förhandlas om av företaget och då han levererade enligt avtalet betalades bonus ut till honom även det året. Anställningen innebar att han hade s.k. förtroendearbetstid, dvs. ersättning för mertid/övertid utgick inte. I konsekvens med detta skedde inte någon registrering av faktiskt arbetad tid. Anställningsavtalet innebar anställning på heltid där ett visst arbetsresultat skulle levereras enligt årligen fastställda leveransmått. Avtalet om bonus utgjorde inte tillägg till anställningsavtalet utan var en integrerad del av anställningsavtalet. Bonusen betalades ut regelmässigt varje år då hans resultat kunde verifieras i verksamheten. Lönetillägget i form av den bonus som regelmässigt utbetalades till honom bör medräknas vid fastställande av normalinkomsten, då den motsvarar den inkomst som han annars skulle ha fått i handen om anställningen inte hade avbrutits.

Regeringsrätten (2009-05-14, Nordborg, Fernlund, Brickman, Knutsson) yttrade: Skälen för Regeringsrättens avgörande. Enligt 29 § första stycket ALF avses med dagsförtjänst en femtedel av den veckoinkomst eller, i fråga om sökande med månadslön, 1/22 av den månadsinkomst, som den sökande före arbetslöshetens inträde vanligen fick under arbetstid som var normal för den sökande. Enligt andra stycket får regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer meddela föreskrifter om omräkning av dagsförtjänst.

Av i målet tillämpliga föreskrifter (Inspektionens för arbetslöshetsförsäkringen föreskrifter om arbetslöshetsförsäkring, IAFFS 2006:3, 5 kap. 1 §) framgår att som underlag för beräkning av dagsförtjänsten ska förutom lön räknas vanligen förekommande ersättningar som beskattas som inkomst av tjänst.

Regleringen om dagsförtjänst i 29 § ALF svarar mot bestämmelser i 20 § i tidigare lag (1973:370) om arbetslöshetsförsäkring. I förarbetena till sist nämnda bestämmelse uttalades bl.a. att i inkomsten ska inräknas normalt förekommande ersättningar för obekväm arbetstid, skifttillägg, regelbundet utgående drickspengar, naturaförmåner och ersättning för mera regelbundet förekommande övertidsarbete. Ersättning för tillfälligt övertidsarbete, gratifikationer eller andra ej regelmässigt utgående ersättningar skulle däremot inte inräknas i inkomsten (prop. 1973:56 s. 235).

Regeringsrätten gör följande bedömning.

I anställningskontrakt med det aktuella företaget har för J-E.K. reglerats bl.a. arbetstid och månadslönens storlek. Enligt tillägg till avtalet skulle J-E.K., utöver baslönen, erhålla bonus baserad på mål enligt företagets policy, vilken vid full måluppfyllelse innefattade utbetalning av en bonus motsvarande maximalt 50 procent av baslönen, för den del av kalenderåret under vilken han varit anställd.

Den ersättning i form av bonus som, under förutsättningar som särskilt angetts i tilläggsavtalet, utgått som ett tillägg till J-E.K:s ordinarie månadslön och som utbetalats en gång per år kan inte anses som en sådan regelbunden och normalt förekommande ersättning som ska medräknas i underlaget för beräkning av dagsförtjänsten. Överklagandet ska därför bifallas.

Regeringsrättens avgörande. Med bifall till överklagandet upphäver Regeringsrätten kammarrättens och länsrättens domar.

Föredraget 2009-04-01, föredragande Jonsson, målnummer 2445-06