Regeringsrätten referat RÅ 2009 ref. 23

Court
Regeringsrätten
Reference
RÅ 2009 ref. 23
Målnummer
5385-06
Avdelning
2
Avgörandedatum
2009-01-23
Rubrik
Fråga om ett beslut att inte stå för kostnaden för en elevs gymnasieutbildning i en annan kommun är förenligt med den kommunala likställighetsprincipen då kommunen tidigare stått för en annan elevs kostnader för samma utbildning. Laglighetsprövning enligt kommunallagen.
Lagrum
2 kap. 2 § samt 10 kap. 8 § och 14 § kommunallagen (1991:900)
Rättsfall
•  RÅ 1977 Ab 433
•  RÅ 1979 Ab 404
•  RÅ 1980 2:6
•  RÅ 1980 Ab 56
•  RÅ 1983 2:69
•  RÅ 1995 ref. 89

Piteå kommun hade beslutat att inte stå för kostnaden för av H.G. sökt utbildning vid SM-ES/Music and Production i Skara. Utbildningen skulle påbörjas höstterminen 2005. Beslutet har medfört att barn- och utbildningsnämnden i Skara kommun den 17 mars 2005 beslutat att hon inte skulle tas emot som sökande. Det senare beslutet hade överklagats till Skolväsendets överklagandenämnd, som den 18 maj 2005 beslutade att avslå överklagandet.

H.G. och C.G. överklagade det beslut som fattades av barn- och utbildningsnämnden i Piteå kommun hos länsrätten och anförde bl.a. De ville att någon granskar kommunens beteende. Kommunen ville inte betala utbildningskostnaderna för H.C. till den sökta utbildningen "Music and Production" i Skara. Men man hade redan godkänt att betala kostnaderna för en elev från Piteå föregående år på grund av särskilda skäl. H.G. skall ha samma möjlighet att utbilda sig i Skara som tidigare godkänd elev.

I yttrande anförde barn- och utbildningsnämnden i Piteå kommun bl.a. följande. H.G. har ansökt om att få studera på ett specialutformat program i Skara kommun. En handläggare på intagningskansliet har i yttrande till Skara kommun den 24 januari 2005 meddelat att Piteå kommun inte åtar sig kostnaden för utbildningen eftersom Piteå kommun inte tillhör samverkansområdet för utbildningen i Skara kommun. Utbildningen i Skara har inte heller riksintag för den aktuella utbildningen. Piteå kommun har i egen gymnasieskola nationellt estetiskt program med inriktning musik. Nämnden yrkade att länsrätten skulle lämna överklagandet utan bifall då ärendet har handlagts på ett korrekt sätt utifrån bestämmelserna i skollagen och kommunallagen.

Länsrätten i Norrbottens län (2005-09-19, ordförande Lundh) yttrade: Av 5 kap 13 §, 13 b § och 13 d § skollagen (1985:1100) framgår att en kommun som anordnar utbildning på ett specialutformat program som är avsett för en grupp elever är skyldig att ta emot en behörig sökande till utbildningen om sökanden är hemmahörande i kommunen eller samverkansområdet för utbildningen eller om sökandens hemkommun har åtagit sig att svara för kostnaderna för utbildningen. Kommuner som gemensamt erbjuder en utbildning inom ramen för ett samverkansavtal bildar ett samverkansområde för den utbildningen. Ett beslut av kommunen att inte ta emot en sökande får överklagas hos Skolväsendets överklagandenämnd. Hemkommunens beslut i ersättningsfrågan kan däremot inte överklagas enligt skollagen. Beslutet kan däremot prövas enligt reglerna för laglighetsprövning. – Enligt 10 kap. 1 § kommunallagen (1991:900), KL, har varje medlem av en kommun rätt att få lagligheten av kommunens beslut prövad genom att överklaga dem hos länsrätten. Ett överklagat beslut skall enligt 10 kap. 8 § upphävas om 1. det inte har tillkommit i laga ordning, 2. beslutet hänför sig till något som inte är en angelägenhet för kommunen, 3. det organ som fattat beslutet har överskridit sina befogenheter eller 4. beslutet strider mot lag eller annan författning. Något annat beslut får inte sättas i det överklagade beslutets ställe. – Kommuner och landsting skall enligt 2 kap. 2 § KL behandla sina medlemmar lika, om det inte finns sakliga skäl för något annat. – Bestämmelsen ger uttryck åt likställighetsprincipen, som innebär att det inte är tillåtet för kommuner och landsting att särbehandla vissa kommunmedlemmar eller grupper av kommunmedlemmar på annat än objektiv grund. För att en kommun skall kunna behandla sina medlemmar olika fordras alltså att beslutet grundar sig på rationella hänsyn eller sakliga överväganden. Något godtycke får inte förekomma. Det primärt avgörande är att kommunmedlemmar i samma situation skall behandlas lika. – En kommun kan dock särbehandla vissa medlemmar i förhållande till andra, om det sker på objektiv, saklig grund (jfr RÅ 1979 Ab 404). I det fall att kommunen inte har angett någon saklig grund för en beslutad särbehandling av vissa medlemmar eller anfört skäl härför, som har godtagits av besvärsinstanserna, har överklagade beslut upphävts i åtskilliga fall (jfr RÅ 1980 2:6, RÅ 1983 2:69 och RÅ 1980 Ab 39). – Yttrandet till Skara kommun den 24 januari 2005 att Piteå kommun inte åtar sig att betala kostnaden för utbildningen, undertecknat av behörig tjänsteman, är ett enligt kommunallagen överklagbart beslut. Som skäl för beslutet har i yttrandet från kommunen angetts att Piteå kommun har i egen gymnasieskola ett nationellt estetiskt program med inriktning på musik. – Av handlingarna framgår att Piteå kommun i beslut den 9 juni 2004 ändrat ett tidigare beslut avseende kostnader för samma utbildning i Skara för en annan kommunmedlem från avslag till bifall. Enligt anteckning på beslutet har det ändrats på grund av särskilda skäl. – Länsrätten gör följande bedömning. – Det skäl för avslag som har angetts i kommunens yttrande till länsrätten att kommunen i den egna gymnasieskolan har ett nationellt estetiskt program med inriktning på musik, förelåg också vid tiden för bifallsbeslutet i juni 2004. Det har inte angetts vilka särskilda skäl som fanns för bifall. – Kommunmedlemmar i samma situation har behandlats olika. Någon objektiv, saklig grund för särbehandlingen har inte visats föreligga. Det överklagade beslutet strider mot likställighetsprincipen och skall då upphävas. – Länsrätten bifaller överklagandet och upphäver Piteå kommuns beslut att inte stå för kostnaden för H.G:s utbildning vid SM-ES/Music and Production i Skara.

Barn- och utbildningsnämnden i Piteå kommun överklagade och yrkade att kammarrätten skulle upphäva länsrättens dom och avslå överklagandet av barn- och utbildningsnämndens beslut den 24 januari 2005. Till stöd för sin talan anförde nämnden följande. Piteå kommun har tidigare haft en sökande till utbildningen i Skara våren 2004. Eleven som sökte då hade gått musikklass i Piteå kommun med mycket goda vitsord från utbildningen. Efter intagningstester beviljades hon elevplats i Skara under förutsättning att Piteå kommun var beredd att betala för platsen. Föräldrarna tog kontakt med kommunen för att få en omprövning av det tidigare avslagsbeslutet. B.K. kontaktade också kommunen och uppgav att eleven hade en mycket speciell talang vad gäller musikalitet och utstrålning och att han var angelägen om att hon skulle få genomgå aktuell utbildning i Skara och vidare att det var mycket ovanligt att han på detta sätt försökte påverka elevers hemkommuner. Mot bakgrund av ovanstående beslutades att ändra tidigare beslut och i stället beslöts att kommunen skulle betala elevens plats på utbildningen i Skara. Det kan däremot anses vara en särskild brist att det i nämnda beslut inte noterats vilka särskilda skäl som var grunden för att bevilja eleven våren 2004 bidrag för sökt utbildning i Skara. När det gäller H.G. har hon inte gått utbildning i musikklass i Piteå kommun men har musicerat i den kommunala musikskolan och på egen fritid. Vid en prövning har kommunen inte funnit att det finns särskilda skäl som talar för att bevilja hennes utbildning i Skara kommun.

C.G. och H.G. bestred bifall till överklagandet och anförde följande. Piteå kommun skall inte bestämma vem som är mest begåvad för aktuell utbildning. Trots kommunens nedvärderande synsätt fick H.G. av någon anledning den högsta poängen vid intagningen till Skara. Piteå kommun har ansett att det funnits skillnader i elevernas bakgrund. En annan sökande våren 2005, M.J. hade, till skillnad från H.G., gått musikklass i Piteå. Slutsatsen blir att det inte kan vara avgörande att H.G. inte gått musikklass år 2005. De särskilda skäl som åberopas av kommunen verkar bara gälla en enda speciell elev som sökte våren 2004. H.G. går för närvarande på SM-ES/Music and Production i Skara och åberopar ett intyg från den programansvariga läraren, K.W.

Kammarrätten i Sundsvall (2006-07-18, Sjödin, Mobacke, Waas, referent, samt särskilda ledamöterna Borgsten och Lindam) yttrade: Av intyg utfärdat av K.W. den 3 april 2006 framgår bl.a. följande. En tidigare elev från Piteå, har tidigare blivit beviljad sin elevpeng på grund av att hon har stor musiktalang och att särskilda skäl finnes. Om detta särskilda skäl är musikalisk talang finns absolut inget försvarbart att särbehandla dessa elever. H.G. har en minst lika stor talang som denna elev och klarar sina studier på ett minst lika bra sätt. Det förhållandet att barn- och utbildningsnämnden våren 2004 åtagit sig för att svara för kostnaderna för utbildningen i Skara för en elev bosatt i kommunen medför inte att alla andra elever också skall beviljas finansiering för motsvarande utbildning (jfr RÅ 1977 Ab 433). Mot bakgrund av det anförda och med beaktande av vad som i övrigt framkommit är det enligt kammarrättens mening inte visat att beslutet strider mot likställighetsprincipen. Länsrättens dom skall därmed upphävas och överklagandet av barn- och utbildningsnämndens beslut avslås. – Kammarrätten upphäver länsrättens dom och avslår överklagandena i länsrätten av Barn- och utbildningsnämndens i Piteå kommun beslut den 24 januari 2005.

C.G. och H.G. överklagade och yrkade att Regeringsrätten skulle undanröja kammarrättens dom och fastställa länsrättens dom. Till stöd för sin talan anförde de bl.a. följande. H.G. ansökte om att tas in på utbildningen Music and Production i Skara eftersom Piteå kommun året innan åtagit sig att svara för kostnaderna för en annan elevs studier på samma skola. Utbildningen i Skara är en gymnasieutbildning med ett specialutformat program. Unikt för utbildningen är undervisningsämnena ljudproduktionsteknik, musik och kommunikation samt musikupplevelse. Om kommuner ska bekosta undervisning för elever på specialutformade program ska alla elever bedömas lika. Något godtycke får inte förekomma. Piteå kommun borde ha redovisat de särskilda skälen för att bekosta den tidigare elevens studier, vilket kommunen inte har gjort. Handläggningen har varit bristfällig och inte följt bestämmelserna i förvaltningslagen. Skillnader i elevernas bakgrund synes inte ha varit avgörande för kommunens beslut som kommunen hävdar, eftersom även en annan elev från Piteå vägrats att få utbildningen i Skara betald, trots att hon i likhet med den tidigare eleven hade gått i musikklass. Den programansvarige läraren vid Music and Production i Skara har intygat att det inte fanns någon skillnad mellan H.G. och eleven som fick utbildningen betald när det gäller musikalisk talang.

Barn- och utbildningsnämnden i Piteå kommun bestred bifall till överklagandet och anförde bl.a. följande. Elevens hemkommun avgör om kommunen ska bekosta utbildning på specialutformat program inom gymnasieskolan. Om ansökan avser nationellt program och utbildningen inte finns på elevens hemort bekostar kommunen studier på annan ort. Piteå kommun har som praxis att avslå ansökningar då motsvarande utbildning finns på hemorten eller då utbildningen har avsett specialutformat program. I detta fall finns estetisk utbildning på hemorten. Den elev som beviljades att få utbildningen i Skara betald av hemkommunen beviljades detta på grund av särskilda skäl. Eleven hade gått i musikklass, vilket innebär att hon redan prövats utifrån sin musikaliska färdighet. Eleven hade bra betyg och mycket goda vitsord. Ansvariga för utbildningen i Skara var angelägna om att få in eleven till utbildning och hade uppgett att eleven uppvisat en mycket speciell talang i jämförelse med andra sökande. Nämnden har konstaterat brister i kommunens handläggning av ärendet. Gymnasiechefen som fattade beslutet motiverade inte skriftligen vilka särskilda skäl som förelåg.

Regeringsrätten (2009-01-30, Billum, Nordborg, Hamberg, Fernlund, Jermsten) yttrade: Skälen för Regeringsrättens avgörande. Enligt 2 kap. 2 § KL ska kommuner och landsting behandla sina medlemmar lika, om det inte finns sakliga skäl för något annat.

Likställighetsprincipen innebär att kommunmedlemmar i samma situation inte får behandlas olika. Särbehandling är tillåten endast om den vilar på objektiv grund.

Frågan i målet är om beslutet att inte stå för kostnaden för H.G:s utbildning i Skara strider mot likställighetsprincipen därför att kommunen tidigare stått för en annan elevs kostnader för samma utbildning.

Regeringsrätten gör följande bedömning.

Det tidigare beslutet framstår som ett avsteg från vad som annars gäller inom kommunen och särskilda skäl har åberopats till stöd för detta. Mot den bakgrunden kan – som kammarrätten har funnit – det förhållandet att barn- och utbildningsnämnden i Piteå i ett fall åtagit sig att stå för kostnaderna för en elevs utbildning i Skara inte medföra att alla andra elever också skall beviljas finansiering för motsvarande studier (jfr RÅ 1977 Ab 433). Beslutet att inte stå för kostnaderna för H.G:s utbildning i Skara kan därmed inte anses strida mot likställighetsprincipen. Det är således inte visat att beslutet strider mot lag. Överklagandet ska därför avslås.

Regeringsrättens avgörande. Regeringsrätten avslår överklagandet.

Föredraget 2008-12-10, föredragande Öjemark, målnummer 5385-06