Regeringsrätten referat RÅ 2010 ref. 31

Court
Regeringsrätten
Reference
RÅ 2010 ref. 31
Målnummer
3593-09
Avdelning
2
Avgörandedatum
2010-03-04
Rubrik
Tidpunkten för ansökan om bilstöd är avgörande för om villkoret avseende övre åldersgräns är uppfyllt eller inte.
Lagrum
5 § första stycket 3 förordningen (1988:890) om bilstöd till personer med funktionshinder
Rättsfall
•  RÅ 1997 ref. 55
•  FÖD 1990:12 II

Försäkringskassan beslutade den 15 mars 2007 att med stöd av 2 och 5 §§ förordningen (1988:890) om bilstöd till funktionshindrade avslå K-G.A:s ansökan om bilstöd i form av grundbidrag för inköp av bil. Vid omprövning den 16 maj 2007 fann kassan inte skäl att ändra beslutet. Därvid anförde kassan bl.a. följande. K-G.A. var vid tidpunkten för ansökan 49 år och uppfyllde villkoren för att tillhöra personkrets 3, dvs. personer mellan 18 – 50 år som själv ska framföra fordonet. Vid prövning av rätt till bilstöd enligt 5 § bilstödsförordningen ska förutsättningarna vara uppfyllda vid beslutsdatumet. K-G.A. hade vid beslutstillfället fyllt 50 år. Med den lagkonstruktion som förelåg inom bilstödet fanns ingen möjlighet att handlägga/besluta utifrån ansökningsdatum.

K-G.A. överklagade omprövningsbeslutet hos länsrätten och yrkade att han skulle beviljas bilstöd.

Försäkringskassan bestred bifall till överklagandet.

Länsrätten i Västerbottens län (2008-06-04, ordförande Johansson) yttrade: Av 5 § bilstödsförordningen framgår att bidrag enligt 3 § första stycket 1-3 lämnas 1. till en person med funktionshinder som är under 65 år och är beroende av ett sådant fordon som avses i 3 § för att genom arbete få sin försörjning eller ett väsentligt tillskott till sin försörjning eller för att genomgå arbetslivsinriktad utbildning eller genomgå rehabilitering under vilken han eller hon får aktivitetsstöd enligt 4 § förordningen (1996:1100) om aktivitetsstöd eller rehabiliteringsersättning enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring, 2. till en person med funktionshinder som är under 65 år och, efter att ha beviljats bidrag enligt 1, har beviljats sjukersättning eller aktivitetsersättning enligt lagen om allmän försäkring, eller 3. till annan person med funktionshinder än som avses i 1 eller 2 och som fyllt 18 år men inte 50 år. – K-G.A. anför bl.a. följande. Hans ansökan om bilstöd inkom till Försäkringskassan den 6 oktober 2006. Han var vid tidpunkten 49 år och uppfyllde villkoren för att tillhöra personkrets 3, dvs. personer mellan 18 och 50 år som själva ska framföra fordonet. Han hade anställning hos Boliden Mineral fram till den 31 januari 2007. På grund av omständigheter som han omöjligt kunnat råda över har Försäkringskassan inte påbörjat handläggningen av hans ärende förrän flera månader efter det att ansökan inkom. Under tiden har han hunnit fylla 50 år. Av bilstödsförordningen framgår inte vad som gäller när man ska uppfylla de kriterier som uppställs – ansökningsdag eller beslutsdag. I jämförelse med annan lagstiftning framgår emellertid att det sedvanliga är att det är avgörande om ansökan kommit in i rätt tid. Exempelvis lagstiftningen om personlig assistans där ansökan måste ha inkommit före personens 65-årsdag och om assistansersättning där likaledes ansökan måste ha inkommit före personens 65-årsdag. Även andra förvaltningsrättsliga regler lägger avgörande betydelse vid när en handling inkommit till en myndighet, inte när den börjar beredas av den aktuella myndigheten (10 § förvaltningslagen, 1986:223). Att det är ansökningsdagen och inte beslutsdagen som är avgörande följer även av allmänna rättsgrundsatser. Den enskilde kan endast ha kontroll över att ansöka i tid. När handlingen har inkommit till myndigheten övergår kontrollen till myndigheten och den enskilde kan inte påverka den fortsatta handläggningen – åtminstone när det gäller tidsfaktorn. Att som i detta fall motivera ett avslagsbeslut med att personen under myndighetens handläggningstid hunnit fylla år och bli för gammal trots att ansökan inkommit i god tid före födelsedagen är därför alldeles orimligt. – Försäkringskassan anför bl.a. följande. Utifrån den lagkonstruktion som föreligger angående bilstöd enligt grupp 3 kan tolkningen inte bli någon annan än att det inte går att bevilja bilstöd för en person som fyllt 50 år vid beslutstillfället. – Länsrättens bedömning. – K-G.A. hade vid tiden för Försäkringskassans beslut fyllt 50 år. Bidrag får enligt 5 § första stycket 3 bilstödsförordningen lämnas till person med funktionshinder som fyllt 18 år men inte 50 år. Det föreligger därför hinder att lämna bidrag till K-G.A. trots att han var 49 år vid ansökningstillfället. Överklagandet kan därför inte bifallas. – Länsrätten avslår överklagandet.

I överklagande hos kammarrätten vidhöll K-G.A. sin talan och åberopade i huvudsak vad han anfört i länsrätten.

Försäkringskassan bestred bifall till överklagandet och åberopade vad som tidigare anförts samt tillade i huvudsak följande. Om man beaktar att 5 § bilstödsförordningen även innehåller andra kriterier än åldersgräns, t.ex. att personen i vissa fall ska arbeta eller bo tillsammans med det funktionsnedsatta barnet faller det sig mer naturligt att nuvarande tolkning är att förutsättningarna enligt 5 § ska vara uppfyllda vid beslutstillfället.

Kammarrätten i Sundsvall (2009-03-25, Eberstein, Helin, referent) yttrade: Av 5 § första stycket 3 bilstödsförordningen följer att bilstöd lämnas till annan person med funktionshinder än som avses i punkt l eller 2 och som fyllt 18 år men inte 50 år. – Av förarbetena till förordningen (prop. 1987/88:99 s. 15) framgår i huvudsak följande. Departementschefen anser att den bidragsberättigade personkretsen nu kan utvidgas till att omfatta personer i åldrarna 18-49 år med varaktiga funktionshinder. Det är vidare viktigt att nämna att avsikten är att den som erhåller bilstöd i översta delen av det nu föreslagna åldersintervallet 18-49 år kommer att kunna behålla sin bil även efter det att han fyllt 50 år. Något återkrav av det bidrag som lämnats ska således inte ske på grund av att vederbörande uppnår 50 års ålder. – Av handlingarna framgår att K-G.A. vid tidpunkten för ansökan om bilstöd var 49 år och vid tidpunkten för Försäkringskassans beslut 50 år. – Kammarrätten konstaterar att det i tillämplig lag, förarbeten och praxis saknas klar ledning om 50-årsgränsen gäller från ansökan eller Försäkringskassans beslut om bilstöd. Då den enskilde inte kan råda över Försäkringskassans handläggningstid synes det från rättssäkerhetssynpunkt rimligast att tiden för ansökan ska vara avgörande för rätten till förmånen. K-G.A. är därför berättigad till bilstöd. – Kammarrätten bifaller överklagandet och förklarar, med ändring av underinstansernas avgöranden, att K-G.A. är berättigad till bilstöd.

Kammarrättsrådet Lowén var skiljaktig och anförde följande. Jag delar länsrättens bedömning och vill därför fastställa länsrättens dom.

Försäkringskassan överklagade kammarrättens dom och yrkade att Regeringsrätten skulle upphäva denna. Kassan anförde bl.a. följande. Vid tidpunkten för Försäkringskassans beslut hade K-G.A. fyllt 50 år. Det förelåg därför hinder för att bevilja honom bilstöd trots att han vid ansökningstillfället var 49 år.

K-G.A. bestred bifall till överklagandet.

Regeringsrätten (2010-03-04, Billum, Almgren, Hamberg, Jermsten, Stenman) yttrade: Skälen för Regeringsrättens avgörande. Såväl Regeringsrätten (RÅ 1997 ref. 55) som Försäkringsöverdomstolen (FÖD 1990:12 II) har i likhet med kammarrätten i mål rörande rätt till bilstöd utgått från de förhållanden som rådde vid tidpunkten för ansökan. Det saknas anledning att nu göra en annan bedömning. Den omständigheten att K-G.A. fyllt 50 år efter denna tidpunkt utgör därför inget hinder för att bevilja honom bilstöd. Målet bör återförvisas till Försäkringskassan för ny behandling i enlighet härmed.

Regeringsrättens avgörande. Regeringsrätten undanröjer underinstansernas avgöranden och återförvisar målet till Försäkringskassan för ny behandling.

Föredraget 2010-02-10, föredragande Törnered, målnummer 3593-09