Regeringsrätten referat RÅ 2010 ref. 82

Court
Regeringsrätten
Reference
RÅ 2010 ref. 82
Målnummer
5050-09
Avdelning
2
Avgörandedatum
2010-10-15
Rubrik
En person har underlåtit att uppge att hon uppbar pension och därmed orsakat att arbetslöshetsersättning utbetalats med för högt belopp. Anledning till hel eller delvis befrielse från återbetalningsskyldighet har inte ansetts föreligga enbart av den anledningen att pensionen var låg i förhållande till det felaktigt uppburna beloppet.
Lagrum
26 §, 27 § och 68 § lagen (1997:238) om arbetslöshetsförsäkring
Rättsfall
RÅ 2008 ref. 2

C.Å., som var född år 1943, hade med början före september 2005 gjort förtida uttag av premiepension. Hon var arbetslös och erhöll arbetslöshetsersättning fr.o.m. vecka 36 år 2005 t.o.m. vecka 41 år 2007. Hon anmälde inte sitt uttag av premiepensionen till SIF:s arbetslöshetskassa (numera Unionens arbetslöshetskassa). Kassan beslutade den 30 november 2007 att återkräva 32 098 kr från C.Å. Som skäl anfördes i huvudsak följande. C.Å. har fått för hög ersättning därför att hon inte meddelat arbetslöshetskassan att hon börjat ta ut pension från Premiepensionsmyndigheten (PPM). Om arbetslöshetskassan fått korrekt information skulle dagpenningen först ha beräknats på 65 procent av dagsförtjänsten och därefter minskats med 1/260 av årspensionen. Hon är återbetalningsskyldig för det som betalats för mycket. Något skäl att helt eller delvis befria henne från återbetalningsskyldighet har inte framkommit.

C.Å. begärde omprövning av kassans beslut och anförde bl.a. följande. Hon satte inget kryss i PPM-rutan eftersom hon tyckte att pensionsbeloppet om 2 kr och 60 öre per dag var så litet att det verkade vara försumbart. Hon anser inte att hon skäligen bort inse att detta hade betydelse för hennes dagpenning.

Arbetslöshetskassan fann vid omprövning den 5 februari 2008 inte skäl att ändra beslutet samt anförde bl.a. följande. C.Å. har valt att göra ett förtida uttag av sin PPM-pension. Uttaget hade påbörjats innan hon den 1 september 2005 anmälde sig som arbetssökande. Hon informerade inte arbetslöshetskassan om detta uttag. Hon är återbetalningsskyldig för de veckor där ersättning utgått med ett för högt belopp per dag. Återkravet omfattar veckorna 36 – 52 år 2005, 1 – 52 år 2006 och 1 – 41 år 2007.

C.Å. överklagade kassans omprövningsbeslut hos länsrätten och yrkade att hon skulle befrias från återbetalningsskyldighet.

Arbetslöshetskassan vidhöll beslutet.

Länsrätten i Stockholms län (2008-10-16, ordförande Kristiansson) yttrade, efter att ha redogjort för tillämpliga bestämmelser i lagen (1997:238) om arbetslöshetsförsäkring, ALF, följande: Det är ostridigt i målet att C.Å. under 17 veckor år 2005, hela 2006 och 41 veckor år 2007 uppburit arbetslöshetsersättning med en dagpenning som inte korrigerats av det faktum att hon samtidigt tagit ut premiepension. Sådan pension regleras i lagen (1998:674) om inkomstgrundad ålderspension och omfattas därmed av 27 och 32 §§ ALF. På de årliga blanketter för anmälan om arbetslöshet, som C.Å. fyllt i på papper (2005) respektive elektroniskt (2006 och 2007) fanns fält för att ange erhållande av pension, men C.Å. har inte kryssat i dessa fält. Hon har således, genom underlåtenhet att fullgöra sin uppgiftsskyldighet, orsakat att arbetslöshetsersättning har utbetalats till henne med för högt belopp. Hennes återbetalningsskyldighet är då, enligt i 68 § ALF (första stycket, första ledet i första meningen), strikt. Det saknar alltså betydelse huruvida C.Å. skäligen bort inse att hon erhållit ersättning med för högt belopp. C.Å. är således återbetalningsskyldig för den ersättning som lämnats med för högt belopp. – Fråga i målet är därmed om det finns anledning att helt eller delvis befria henne från återbetalningsskyldighet. Det fastställda återkravet uppgår till 32 098 kr emedan den premiepension som C.Å. uppburit under återkravsperioden uppgår till endast 2 055 kr. Kammarrätten i Jönköping har i dom den 12 oktober 2007 i mål nr 1551-07 funnit att ett återkravsbelopp om 29 642 kr framstod som oproportionerligt stort i förhållande till det pensionsbelopp om 392 kr som föranlett återkravet och satt ner återkravet till en tredjedel av det ursprungliga återkravsbeloppet. – Länsrätten finner att återkravsbeloppet även i förevarande fall framstår som oproportionerligt stort i förhållande till det pensionsbelopp som föranlett återkravet. Länsrätten finner vid en samlad bedömning skäligt att bestämma C.Å:s återbetalningsskyldighet till 15 000 kr. – Länsrätten bifaller överklagandet delvis och förklarar att C.Å. ska betala tillbaka 15 000 kr till Unionens arbetslöshetskassa.

Unionens arbetslöshetskassa överklagade länsrättens dom och yrkade att kammarrätten skulle upphäva domen och fastställa kassans beslut. Kassan anförde som grund för sitt överklagande följande. Befrielse från återbetalningsskyldighet får enligt 68 § ALF beviljas om det i det särskilda fallet finns anledning till detta. Formuleringen måste enligt kassans bedömning innebära att befrielse inte ska ske godtyckligt. Det ska finnas ett objektivt godtagbart skäl för att befria sökanden från återbetalningsskyldighet. Huvudregeln måste anses vara att felaktigt erhållen ersättning ska återbetalas till kassan. I praxis har befrielse beviljats bland annat i de fall då medlemmen har saknat betalningsförmåga eller har haft medicinska eller sociala skäl. Till skillnad från länsrätten anser kassan att det inte är möjligt att med enbart åberopande av proportionalitetsprincipen medge befrielse. Kassan anser att samtliga omständigheter i varje enskilt fall ska sammanvägas vid bedömningen huruvida befrielse i det särskilda fallet ska medges. I det aktuella målet har felaktig ersättning utgått på grund av att uttag av premiepension ska samordnas med arbetslöshetsersättning. Med beaktande av mycket tydliga lagregler som anger hur arbetslöshetsersättning ska samordnas med den allmänna ålderspensionen torde det inte råda något tvivel om att lagstiftarens vilja är att premiepensionen, vilket är en del av den allmänna pensionen, ska samordnas med arbetslöshetsersättning. I den informationsdel som medföljer blanketten ”anmälan om arbetslöshet” ges tydliga instruktioner om att sökanden ska kryssa ja i den ruta som avser pension för det fall medlemmen tillerkänts pension. Även i de fall då sökanden fyller i sin anmälan via Internet ges sådan information. Kassan kan konstatera att C.Å. vid tre tillfällen svarat nej på direkt fråga om pension trots den mycket tydliga information som givits. – Arbetslöshetsersättning betalas ut på grundval av de uppgifter som medlemmen lämnar till kassan. Systemet bygger på förtroende mellan den sökande och arbetslöshetskassan. Kravet på den sökande bör därför enligt kassans mening ställas mycket högt. Det måste anses ankomma på den sökande att vid eventuella tveksamheter kring ifyllnad av blanketter ta reda på hur dessa ska fyllas i. Kassan har gått igenom samtliga handlingar i ärendet men kan inte finna någon tjänsteanteckning eller liknande som kan styrka att C.Å. vid något tillfälle har kontaktat kassan för att ta reda på vad som gäller vid uttag av premiepension. Mot bakgrund av ovanstående finner kassan att det vid en samlad bedömning av omständigheterna inte föreligger ett objektivt godtagbart skäl för befrielse, varken helt eller delvis. Att befria sökanden från mer än hälften av det återkrävda beloppet, även med åberopande av proportionalitetsprincipen är enligt kassans bedömning felaktigt.

C.Å. bestred bifall till överklagandet. Hon anförde bl.a. följande. Hon tog ut premiepension mer än ett år innan hon ansökte om arbetslöshetsersättning. Hon hade inga funderingar om ersättning från kassan då. Hon undrar varför man i informationen från kassan explicit anger tjänstepension men inte premiepension. Hon anser att det vore rimligt att kassan uttryckligen anger premiepension i sin informationstext. Hade den informationen funnits hade hon givetvis upphört med uttag av premiepensionen. Det finns ju ingen rimlig anledning att ta ut premiepension med 2 kr 60 öre per dag och därigenom minska arbetslöshetsersättningen med 136 kr per dag. Hon anser att hon inte skäligen bort inse att hon redovisade fel.

Kassan anförde i svaromål över C.Å:s bestridande följande. Kassan anser till skillnad från C.Å. att den informationstext som fogas till frågan om pension inte är otydlig. Av texten framgår att sökanden ska kryssa ja i rutan för pension om denne beviljats förtida uttag av ålderspension. Då premiepensionen är en del av den allmänna ålderspensionen råder det enligt kassans mening ingen oklarhet i den aktuella instruktionen. Som kassan har framfört i sitt överklagande måste det ankomma på den sökande att vid eventuella tveksamheter kring ifyllnad av blanketter ta reda på hur dessa ska fyllas i. C.Å. synes inte bestrida att hon inte har kontaktat kassan för att ta reda på vad som gäller vid uttag av premiepension. C.Å. har förorsakat den felaktiga utbetalningen och därmed följer en strikt återbetalningsskyldighet. Det förhållandet att C.Å. anser att hon handlat i god tro saknar därför betydelse.

Kammarrätten i Stockholm (2009-06-02, Berglin, Ihrfelt, Ersten, referent, samt nämndemännen Dellham och Lidner Löfgren) yttrade: Kammarrätten delar länsrättens bedömning att C.Å. genom att inte kryssa för rutan för pension lämnat oriktig uppgift och därigenom orsakat att arbetslöshetsersättning utbetalats till henne med för högt belopp. Vidare är, såsom länsrätten också funnit, C.Å. återbetalningsskyldig för beloppet eftersom hon själv förorsakat den felaktiga utbetalningen. – När det gäller frågan om det finns anledning att helt eller delvis befria C.Å. från återbetalningsskyldighet gör kammarrätten följande bedömning. – Enligt praxis kan eftergift av återkrav komma i fråga för att mildra konsekvenserna av det stränga personliga ansvar som följer av återbetalningsskyldigheten och för att anpassa beloppets storlek till den återbetalningsskyldiges ekonomiska och sociala situation. En individuell och sammanvägd bedömning bör göras. De faktorer som kan behöva beaktas är bland annat orsaken till den felaktiga utbetalningen, hur lång tid som gått sedan utbetalningen, beloppets storlek och den återbetalningsskyldiges ekonomiska förhållanden, hälsa och försörjningsmöjligheter (jämför RÅ 2008 ref. 2). – C.Å:s skäl för eftergift av återbetalningsskyldigheten är att det inte finns någon proportion mellan återkravet och det belopp som hon erhållit från Premiepensionsmyndigheten samt att informationen från kassan varit undermålig. – Skäl för eftergift av återbetalningsskyldighet ska hänföra sig till omständigheter i det enskilda fallet. Att storleken av återkravet blir mycket större än det belopp C.Å. har erhållit från Premiepensionsmyndigheten är en följd av lagbestämmelserna om samordning mellan pension och arbetslöshetsersättning och kan enligt kammarrättens mening inte i sig utgöra grund för eftergift. Inte heller det förhållandet att kassans information till de arbetssökande för den enskilde ter sig otydlig utgör grund för eftergift. Arbetslöshetskassans överklagande ska således bifallas. – Med bifall till överklagandet upphäver kammarrätten länsrättens dom och fastställer kassans beslut.

C.Å. överklagade kammarrättens dom hos Regeringsrätten och yrkade i första hand att hon helt befriades från återbetalningsskyldighet och i andra hand att återbetalningsskyldigheten sattes ner till ett belopp som stod i proportion till den pension hon tagit ut. C.Å. anförde bl.a. följande. På grund av uttag av PPM-pension om totalt 1 728 kr återkrävs hon på 32 098 kr i för högt utbetald arbetslöshetsersättning. Hon uppgav inte till arbetslöshetskassan att hon tagit ut pension eftersom hon tyckte att beloppet var så lågt, 2 kr och 60 öre per dag, och därför försumbart i sammanhanget. En jämförelse kan göras med 20 § ALF, enligt vilken bestämmelse dagpenning som understiger 10 kr per dag inte betalas ut. Hon tror inte att det var lagstiftarnas mening att en pension om 2 kr och 60 öre per dag skulle reducera arbetslöshetsersättningens storlek med 136 kr per dag. Detta speciellt när det gäller uttag av PPM-pension som är egna öronmärkta pengar som hon kunde ha valt att ta ut senare. Enligt förarbetena syftar bestämmelserna till att undvika fall av överkompensation samt att motverka att ålderspensionärer, utan att de är reellt arbetssökande, anmäler sig på arbetsförmedlingen endast för att dryga ut pensionen med arbetslöshetsersättning (prop. 1987/88:114 s. 28). Hon tycker inte att man kan kalla hennes uttag av PPM-pension för överkompensation.

Inspektionen för arbetslöshetsförsäkringen, IAF, bestred bifall till C.Å:s överklagande. IAF anförde i huvudsak följande. Det får anses visat att C.Å., genom att lämna oriktig uppgift i blanketter och genom att inte anmäla till arbetslöshetskassan att hon uppbar pension, har orsakat att ersättning har lämnats obehörigen. Hon är därmed återbetalningsskyldig. Återbetalningsskyldigheten gäller inte om det i det särskilda fallet finns anledning att helt heller delvis befria från betalningsskyldighet. Enligt praxis är faktorer som kan bli aktuella att beakta bl.a. orsaken till den felaktiga utbetalningen, hur lång tid som har gått sedan utbetalningen, beloppets storlek och den återbetalningsskyldiges ekonomiska förhållanden, hälsa och försörjningsmöjligheter. En individuell och sammanvägd bedömning bör göras (jfr RÅ 2008 ref. 2). C.Å. har uppburit pension samtidigt som hon har uppburit arbetslöshetsersättning. Reglerna inom arbetslöshetsförsäkringen om samordning av pension är tydliga. Den utformning lagstiftaren har gett reglerna medför att även små pensionsutbetalningar ska resultera i en lägre arbetslöshetsersättning. Detta innebär i sin tur att skillnaden mellan utbetalt pensionsbelopp och den arbetslöshetsersättning som annars skulle ha betalats ut ofta kan komma att bli väsentlig. Att vid sådana förhållanden regelmässigt medge eftergift på grund av skillnaden i belopp skulle innebära att en person som underlåter att redovisa pension gynnas i förhållande till personer som på ett korrekt sätt redogör för sina pensionsutbetalningar. IAF anser därför att det i normalfallet inte är möjligt att bevilja befrielse från återbetalningsskyldighet enbart med hänvisning till en jämförelse mellan det återkrävda beloppet och det pensionsbelopp som föranlett återkravet. Denna jämförelse kan emellertid vid en sammanvägd bedömning som inbegriper andra faktorer såsom till exempel orsaken till den felaktiga utbetalningen, den återbetalningsskyldiges ekonomiska förhållanden, hälsa och försörjningsmöjligheter ligga till grund för att bevilja befrielse helt eller delvis från återbetalningsskyldighet. Det har i målet inte kommit fram någon ytterligare faktor som kan ligga till grund för befrielse från återbetalningsskyldighet.

Regeringsrätten (2010-10-15, Eliason, Knutsson, Jermsten, Ståhl, Stenman) yttrade: Skälen för Regeringsrättens avgörande. Av 68 § första stycket ALF framgår att, om någon genom oriktig uppgift eller genom underlåtenhet att fullgöra sin anmälningsskyldighet eller på annat sätt orsakat att ersättning lämnats obehörigen eller med för högt belopp, det som betalats ut för mycket ska betalas tillbaka. Enligt den i målet aktuella lydelsen av bestämmelsen gäller detta om det inte i det särskilda fallet finns anledning att helt eller delvis befria från återbetalningsskyldighet.

Enligt 26 § ALF lämnas dagpenning med 80 procent av den sökandes dagsförtjänst under de första 200 dagarna och därefter med 70 procent. Enligt 27 § ALF ska dock dagpenning lämnas med 65 procent av dagsförtjänsten till sökande som har tillerkänts allmän ålderspension eller annan pension som lämnas på grund av förvärvsarbete.

Såsom underinstanserna funnit har C.Å. genom att inte uppge att hon tillerkänts PPM-pension orsakat att dagpenningen beräknats enligt en felaktig procentsats. Detta har lett till att arbetslöshetsersättning lämnats med för högt belopp. Det belopp som betalats ut för mycket ska därmed enligt huvudregeln betalas tillbaka.

Frågan i målet är om det i C.Å:s fall finns anledning att helt eller delvis befria henne från återbetalningsskyldigheten.

C.Å. uppbar pension, varför hennes dagpenning i enlighet med regleringen i 26 och 27 §§ ALF skulle beräknas till 65 procent av dagsförtjänsten. Det förhållandet att den tillerkända pensionen är låg i förhållande till det felaktigt uppburna beloppet kan enligt Regeringsrättens mening inte ensamt utgöra skäl för hel eller delvis befrielse från återbetalningsskyldighet. Någon annan anledning som skulle kunna föranleda sådan befrielse har inte framkommit i målet. Överklagandet ska därför avslås.

Regeringsrättens avgörande. Regeringsrätten avslår överklagandet.

Föredraget 2010-09-22, föredragande Jonsson, målnummer 5050-09