Svea hovrätt referat RH 1994:25

Court
Svea hovrätt
Reference
RH 1994:25
Målnummer
T451-92
Avdelning
5
Avgörandedatum
1993-06-02
Rubrik
Köpare som mottagit gods under fobköp är skyldig betala fraktföraren hans frakt m.m.
Lagrum
1 § lagen (1969:12) med anledning av Sveriges tillträde till konventionen den 19 maj 1956 om fraktavtalet vid internationell godsbefordran på väg
Rättsfall
NJA 1988 s. 680

Vid tingsrätten yrkade Conroute Aktiebolag förpliktande för Kontors Depån i Tyresö Aktiebolag att utge 13 675 kr. jämte 24 % ränta och ersättning för inkasso- och rättegångskostnader. Beloppet avsåg ersättning för transportkostnader.

Kontorsdepån bestred käromålet.

Conroute anförde: Under vintern/våren 1990 köpte Kontorsdepån datautrustning av Magna Media A.S. i Norge. För transport mellan Oslo och Stockholm anlitade säljarbolaget Conroute. Sedan varorna anlänt till Stockholm den 15 maj 1990 fick Kontorsdepån dem. En faktura upptagande kostnader i utlandet, spedition, betalningsförmedling och importavgifter, frakt, tull och införselmoms sändes till Kontorsdepån den 21 maj 1990. Den förföll den 31 maj 1990. Därefter krävde Conroute dröjsmålsränta med 24 procent. Kontorsdepån har inte betalat fakturan.

Kontorsdepån åberopade att Conroute inte utfört något uppdrag åt dem.

Handens tingsrätt (1992-03-11, rådmannen Folke Hammarström) ogillade käromålet med följande domskäl.

I målet är tvistigt huruvida Kontorsdepån är betalningsansvarigt för av Conroute utförda tjänster. Det åligger Conroute att visa att så är fallet. Det är inte genom vad Conroute anfört och ingivna handlingar styrkt att avtal med innebörd att Kontorsdepån är betalningsansvarigt för frakt, tull m.m. ingåtts med säljaren, Magna Media A.S., eller med transportören, Conroute. Käromålet skall därför ogillas.

Conroute överklagade domen och yrkade bifall till käromålet. Kontorsdepån bestred ändring men vitsordade det yrkade beloppet och tiden för räntekravet men inte räntesatsen.

Svea hovrätt (1993-06-02, hovrättspresidenten Birgitta Blom, hovrättslagmannen Christer Rune, hovrättsrådet Sven-Ivar Forss och t.f. hovrättsassessorn Sven Johannisson, referent) upphävde tingsrättens dom och biföll käromålet. I domskälen anförde hovrätten:

Magna Media Norge A.S. sålde datautrustning till Kontorsdepån. Godset levererades från Japan till Norge på Magna Medias bekostnad. Detta bolag anlitade Conroute för vidare befordran av godset från Oslo till Hägersten. Där mottogs det av Kontorsdepån, som hade betalt i förskott enligt faktura av Magna Media upptagande leveransvillkoret FOB Oslo.

Som parterna här utfört sin talan har Conroute gjort gällande att Kontorsdepån inträtt i fraktavtalet genom att mottaga och betala Magna Medias faktura med leveransvillkoret FOB Oslo och genom att mottaga godset av Conroute som fraktförare. Conroute har dessutom åberopat att Kontorsdepån skulle göra en obehörig vinst på dess bekostnad ifall bolaget ej kunde hållas skyldigt att betala. Kontorsdepån har på sin sida bestritt att bolaget inträtt i fraktavtalet så som påståtts och dessutom invänt att betalning för frakt och övriga kostnader erlagts till Magna Media i förskott enligt köpevillkoren.

För att Conroute som fraktförare skall äga med stöd av Kontorsdepåns rättsförhållande till Magna Media hålla bolaget betalningsansvarigt för godsets befordran från Oslo till Hägersten måste bolaget  -  som Kontorsdepån här invänt  -  visa sig ha inträtt i säljarbolagets rätt gentemot Kontorsdepån. Conroute har emellertid ej ens påstått någon omständighet som sålunda skulle berättiga bolaget att göra någon säljarbolagets rätt gällande gentemot Kontorsdepån. Dess talan kan därför inte bifallas på denna grund.

Svaret på frågan om Kontorsdepån inträtt i fraktavtalet och därav betingad skyldighet att ersätta fraktföraren genom att ta emot godset av Conroute söker hovrätten i konventionen (SÖ 1969:23) om fraktavtalet vid internationell godsbefordran på väg, vilken införlivats med svensk rätt genom 1969 års lag i ämnet (SFS 1969:12).

Enligt konventionens artikel 13 blir mottagaren när han får ut godset skyldig att betala den frakt och de avgifter och andra kostnader som fraktföraren är berättigad att kräva ersatta. Av artikel 6 punkt 1 i) och 13 punkt 2 följer visserligen att frakt och övriga kostnader skall framgå av fraktsedeln och att mottagarens betalningsskyldighet avser vad som i detta hänseende anges på fraktsedeln. Men enligt artikel 4 är fraktavtalet giltigt och konventionen tillämplig även om  -  som läget är i detta fall  -  någon fraktsedel ej utfärdats.

Kontorsdepån mottog godset och utnyttjade därigenom sin rätt enligt fraktavtalet. Därigenom tog bolaget också på sig skyldighet gentemot Conroute att betala frakt och andra kostnader för transporten.

Med detta svar på frågan om Kontorsdepåns bundenhet av fraktavtalet finns det inte anledning att pröva huruvida Kontorsdepån skulle göra obehörig vinst på Conroutes bekostnad, om Kontorsdepån ej ålades skyldighet betala för transporten. I stället skall bedömas om Kontorsdepån, så som bolaget invänt, fullgjort sin betalningsskyldighet gentemot Conroute genom att erlägga förskottsbetalning till Magna Media.

Bevis har emellertid inte förebragts för att Kontorsdepån skulle ha, vare sig genom eller i samband med sin förskottsbetalning till Magna Media, tillika betalt annat än godset. Och då förskottsbetalning till säljaren ej utan vidare kan sägas visa något om betalningen av framtida frakt och annan sådan kostnad, finner sig hovrätten inte kunna godta bolagets invändning på denna punkt. Bolaget är alltså skyldigt att ersätta Conroute för frakt m.m.

Vad Conroute yrkat är vitsordat till beloppet, med invändning endast mot den höga räntesatsen. Conroute har ej ens påstått att avtal träffats om högre ränta än räntelagen föreskriver. Och enbart att faktura utställts upptagande 24 % ränta visar ej att kravet har fog för sig. Hovrätten finner inte motiverat att döma ut högre ränta än enligt 6 § räntelagen.

Målnummer T 451/92