Svea hovrätt referat RH 1998:11

Court
Svea hovrätt
Reference
RH 1998:11
Målnummer
Ö48-98
Avdelning
8
Avgörandedatum
1998-02-10
Rubrik
Beslut enligt 24 § lagen (1987:232) om sambors gemensamma hem får överklagas endast i samband med att det slutliga avgörandet i målet om rätt att överta bostad överklagas.
Lagrum
24 § lagen (1987:232) om sambors gemensamma hem
Rättsfall
NJA 1987 s. 667

G.F. och H.S. bodde i samma lägenhet i Stockholm. G.F. innehade hyresrätten till lägenheten.

G.F. yrkade vid tingsrätten att H.S. enligt 16 § lagen (1987:232) om sambors gemensamma hem skulle förklaras sakna rätt att överta bostaden. Han yrkade vidare att han enligt 24 § nämnda lag skulle förklaras ha rätt att bo kvar i bostaden till dess att frågan om övertagande hade avgjorts genom lagakraftvunnen dom.

H.S. bestred G.F:s yrkanden och yrkade för egen del att tingsrätten skulle förordna en bodelningsförrättare att förrätta sambodelning mellan dem, eftersom hon påkallade bodelning enligt 5 § lagen om sambors gemensamma hem. Hon yrkade vidare att hon enligt 21 § nämnda lag skulle ha rätt – även interimistiskt – att bo kvar i bostaden till dess att bodelning hade förrättats. För det fall tingsrätten skulle finna att bostaden inte omfattades av bestämmelserna i 5 § lagen om sambors gemensamma hem yrkade H.S. att hon enligt 16 § samma lag skulle förklaras ha rätt att överta bostaden. Hon yrkade också att hon enligt 24 § nämnda lag skulle förklaras ensam ha rätt att bo kvar i bostaden.

G.F. bestred H.S:s yrkanden.

Stockholms tingsrätt (1997-12-12, rådmannen Gunnar Lundin) beslöt att G.F. intill dess att frågan hade avgjorts genom dom som vunnit laga kraft, skulle ha rätt att bo kvar i bostaden.

Som skäl för beslutet anförde tingsrätten följande:

I målet är frågan om lägenheten har förvärvats för gemensamt begagnande tvistig mellan parterna. Detta är en fråga som tingsrätten inte kan ta ställning till utan att målet företagits till huvudförhandling. Utgångspunkten för tingsrättens bedömning får därför bli att det tills vidare inte är visat i målet att lägenheten anskaffats för gemensamt begagnande. Därmed kommer parternas interimistiska yrkande att avgöras enligt 16 § och 24 § sambolagen.

Genom vad parterna uppgivit får anses utrett att parterna sammanbott i lägenheten åtminstone sedan januari 1997. Det är G.F. som har hyresrätten till lägenheten. För att H.S. skall få överta bostaden fordras att hon bäst behöver den. Med hänsyn till att hon är havande med parternas barn får anses att det inte fordras synnerliga skäl för att hon skall få överta bostaden. Även med beaktande härav finner tingsrätten att vad som framkommit om respektive parts möjligheter att skaffa annat boende visar att H.S. har större möjligheter än G.F. i det hänseendet. Vid den bedömningen skall G.F:s yrkande enligt 24 § sambolagen bifallas.

Tingsrätten angav att beslutet fick överklagas särskilt.

H.S. överklagade tingsrättens beslut och yrkade att hon berättigades att ensam bo kvar i bostaden till dess att som det fick förstås – frågan om rätt att överta bostaden hade avgjorts genom dom som vunnit laga kraft.

G.F. bestred ändringsyrkandet.

Svea hovrätt (1998-02-10, hovrättsrådet Göran Rosenberg, referent, adjungerade ledamoten, rådmannen Catarina Walldén och tf. hovrättsassessorn Annika Åkerlind) avvisade överklagandet och anförde därvid följande:

Av 24 § lagen (1987:232) om sambors gemensamma hem följer att domstolen i ett mål om rätt att överta bostad enligt 16 § samma lag får, för tiden till dess att frågan har avgjorts genom dom som vunnit laga kraft, på yrkande av någon av samborna bestämma vem av dem som skall ha rätt att bo kvar i bostaden. Det saknas bestämmelser som ger rätt att särskilt överklaga beslut enligt 24 § nämnda lag.

Bestämmelserna i 24 § lagen om sambors gemensamma hem motsvarar bestämmelserna i 7 § i den numera upphävda lagen (1973:651) om ogifta samboendes gemensamma bostad (se prop. 1986/87:1 s. 271 f.). Också beträffande den äldre regleringen saknades bestämmelser som gav rätt att särskilt överklaga beslut enligt denna reglering. Ett sådant beslut fick därför överklagas endast i samband med talan, mot ett slutligt avgörande, med stöd av föreskriften i numera 49 kap. 3 § andra stycket rättegångsbalken (se NJA 1987 s. 667).

Av det anförda följer att ett beslut enligt 24 § lagen om sambors gemensamma hem får överklagas endast i samband med att det slutliga avgörandet i målet om rätt att överta bostad överklagas. Tingsrättens beslut har meddelats med stöd av sistnämnda paragraf. H.S. har sålunda inte haft rätt att nu överklaga beslutet.

Målnummer Ö 48/98