Svea hovrätt referat RH 1998:40

Court
Svea hovrätt
Reference
RH 1998:40
Målnummer
T945-97
Avdelning
3
Avgörandedatum
1997-12-03
Rubrik
A och B sålde aktier i ett bolag som de ägde. För att få råd om hur de skulle kunna reducera skatten på reavinsten på försäljningen, vände de sig till revisionsfirman D. Sedan de följt de råd de erhållit, underkände Regeringsrätten transaktionen. - Hovrätten har ansett att kostnader i process om skadeståndstalan mot D på grund av oaktsam rådgivning omfattas av rättsskyddet i en hemförsäkring som A och B hade tecknat hos försäkringsbolaget C.
Rättsfall
NJA 1988 s. 408

H.H. och M.S. hade en hemförsäkring hos försäkringsbolaget Folksam ömsesidig sakförsäkring (Folksam). Enligt villkoren för hemförsäkringen ingick rättsskydd.

Försäkringen har i aktuella delar följande lydelse.

Rättsskyddet i hem-, villa- och fritidshusförsäkring

F26 Rättsskyddet gäller för dig i din egenskap av privatperson och avser skada i privatlivet. Utanför Norden gäller försäkringen för dig endast i din egenskap av resenär.

F27 Från försäkringsskyddet undantas

- tvister som har samband med eller aktualiseras vid äktenskapsskillnad eller upplösning av samboförhållanden

- tvister som har samband med ditt arbete eller annan förvärvsverksamhet eller tjänsteutövning

- tvister som gäller borgensåtaganden i samband med andras affärsverksamhet, överlåtna krav eller ekonomiska åtgärder som till sin typ eller sin omfattning är ovanliga för en privatperson

- tvister på grund av brott som kräver uppsåt för straffbarhet

- tvister som gäller dig som ägare, förare eller brukare av motorfordon, husvagn, släpfordon, flygplan, skepp eller båt.

När du tillfälligt har hyrt eller lånat motorfordon, husvagn, annat släpfordon eller fritidsbåt utanför Norden omfattas du dock av hemförsäkringens rättsskydd. Skyddet gäller dig som förare eller brukare och omfattar även sådana brottmål som täcks av rättsskydd i motorfordons- och båtförsäkring.

Den 1 juli 1987 sålde H.H. och M.S. ett bolag som de ägde och gjorde i samband härmed en realisationsvinst. De kontaktade en bank för att få råd om hur de skulle kunna reducera den latenta reavinstskatten på försäljningen. Banken föreslog ett antal transaktioner, vilka skulle medföra lägre reavinstskatt. H.H. och M.S. hade en etablerad kontakt med skatteexpertis på revisionsfirman X & Y. De vände sig därför dit, för att kontrollera de råd som banken hade lämnat. X & Y föreslog dem då att, i stället för att följa de råd som banken givit, medverka i en annan typ av kapitalplacering, vilken X & Y kunde tillhandahålla. – Den kapitalplacering som X & Y föreslog gick ut på följande. H.H. och M.S. skulle investera intäkten från försäljningen av det egna företaget i andelar i ett kommanditbolag. Bolaget innehade filmrättigheter, vilka enligt dåvarande skatteregler ansågs utgöra korttidsinventarier. De kunde därför kostnadsföras omedelbart. Bolaget skulle härvid komma att redovisa ett underskott. För den del av underskottet som svarade mot H.H:s och M.S:s andelar skulle de kunna göra avdrag i sina deklarationer. Om de därefter sålde andelarna i bolaget skulle en realisationsförlust uppstå, vilken enligt X & Y skulle kunna användas till att kvitta den realisationsvinst som uppstått i anledning av företagsförsäljningen. Dubbla avdrag skulle således kunna erhållas. – H.H. och M.S. följde det råd som X & Y givit dem. Andelsägares rätt till skattemässigt avdrag för underskott i kommanditbolag som uppstått på dylikt vis har därefter emellertid underkänts av Regeringsrätten. Det var därför sannolikt att H.H. och M.S. inte skulle kunna tillgodogöra sig det skattemässiga utfall som avsågs med kapitalplaceringen i det aktuella fallet. – H.H. och M.S. uppgav att de, till följd av den ifrågavarande rådgivningen, skulle komma att lida ekonomisk skada i form av eftertaxering och tillkommande skatt. De hade därför för avsikt att föra skadeståndstalan p.g.a. oaktsam rådgivning mot X & Y. För de eventuella kostnader som kunde uppstå i denna tvist begärde H.H. och M.S. att få ta i anspråk rättsskyddet i hemförsäkringen. Folksam nekade detta ianspråktagande.

H.H. och M.S. yrkade fastställelse att kostnaderna för en tvist med H.H. och M.S. som kärande och X & Y som svarande angående oaktsam rådgivning täcks av rättsskyddet i hemförsäkring som H.H. och M.S. tecknat hos Folksam.

Stockholms tingsrätt (1997-06-11, chefsrådmannen Peter Prom samt rådmännen Robert Schött och Anna-Lena Järvstrand) biföll käromålet.

Tingsrätten anförde i sin dom bl.a. följande.

Den fråga tingsrätten har att pröva är om det rättsskydd som ingår i H.H:s och M.S:s hemförsäkring hos Folksam kan tas i anspråk i en tvist mot X & Y angående oaktsam rådgivning. Tolkningen av försäkringsvillkoren F 26 och F 27 i hemförsäkringen är härvid av avgörande betydelse.

Tingsrätten prövar inledningsvis om tvisten för vilken rättsskydd begärts avser H.H. och M.S. i deras egenskap av privatpersoner och avser skada i privatlivet, i enlighet med villkoret F 26 i hemförsäkringen.

Tingsrätten gör härvid följande bedömning. I tvisten med X & Y uppträder H.H. och M.S. i sin egenskap av privatpersoner som kärande. Den skada som de uppgivit sig ha åsamkats i anledning av den oaktsamma rådgivningen består i efterkommande taxering och tillkommande skatt. Betalningsskyldighet för dylik efterkommande taxering och tillkommande skatt kommer att åläggas dem såsom privatpersoner. Det var i egenskap av privatpersoner de sökte X & Y för att få råd om hur deras privata skatt skulle kunna reduceras. Enligt tingsrättens bedömning avser det rättsskydd som H.H. och M.S. vill ianspråkta dem i deras egenskap av privatpersoner och avser skada i privatlivet. Villkoret F 26 är således uppfyllt.

Vid den avtalstolkning som tingsrätten härefter har att göra konstateras att tolkningsmetoder normalt sett bör användas i första hand och tolkningsregler först när tolkningsresultatet inte uppnåtts med användning av "normala" tolkningsmetoder (se Jan Ramberg, Allmän avtalsrätt, 4 uppl. 1996, sid. 147f). Även om tillämpning av oklarhetstregeln väl skulle kunna försvaras i förevarande fall (se NJA 1988 s. 408) finner tingsrätten att en språkinriktad tolkningsmetod är att föredra i nu aktuellt fall.

Med detta som utgångspunkt övergår tingsrätten till att pröva om tvisten har samband med annan förvärvsverksamhet eller gäller en ekonomisk åtgärd som till sin typ eller sin omfattning är ovanlig för en privatperson på sätt som anges i punkterna 2 och 3 i villkoret F 27 i hemförsäkringen.

Beträffande sambandet med förvärvsverksamhet gör tingsrätten följande bedömning. Talan mot X & Y skall inte föras av en juridisk person vilken H.H. och M.S. företräder, utan av dem personligen. Syftet med rådgivningen var vidare att minska deras privata skatt, inte att inleda någon inkomstbringande förvärvsverksamhet. Det förhållandet att de medel vilka avsågs med rådgivningen härrörde från tidigare näringsverksamhet medför inte att den aktuella tvisten har samband med förvärvsverksamhet. Det gör inte heller den omständigheten att skattefördelarna skulle tillfalla H.H. och M.S. i deras egenskap av kommanditdelägare. På grund av det anförda och med hänsyn tagen till den innebörd som begreppet samband kan anses ha i allmänt språkbruk kan den tvist för vilken de vill ianspråkta rättsskyddet i hemförsäkringen således inte anses ha samband med förvärvsverksamhet på sätt som avses i punkten 2 av villkoret F 27.

Beträffande invändningen om den ekonomiska åtgärdens ovanlighet gör tingsrätten följande bedömning. Den tvist som H.H. och M.S. begärt rättsskydd för gäller skadestånd för oaktsam rådgivning, dvs frågan om anställda hos X & Y varit oaktsamma då de givit H.H. och M.S. viss ekonomisk rådgivning. Det påstått oaktsamma i rådgivningen består i att anställda skatteexperter hos X & Y gjort utfästelser beträffande det skattemässiga utfallet av den kapitalplacering som de föreslog H.H. och M.S. Föremålet för rättens prövning i den tvisten kommer således att vara X & Y:s rådgivning och inte en ekonomisk åtgärd som till sin typ eller sin omfattning är ovanliga för en privatperson. Huruvida den kapitalplacering som föreslogs är att anse som en ekonomisk åtgärd, vilken till sin typ eller omfattning är ovanlig för en privatperson eller ej är således inte av betydelse för frågan om rättsskydd skall beviljas och lämnas således därhän.

Tingsrätten finner sålunda att det rättsskydd vilket H.H. och M.S. vill ta i anspråk för en kommande tvist mot X & Y gäller för dem i deras egenskap av privatpersoner samt att den skada som tvisten rör avser skada i privatlivet. Tingsrätten finner vidare att det inte föreligger förutsättningar för att enligt punkterna 2 och/eller 3 i villkoret F 27 undanta föreliggande tvist från försäkringsskyddet avseende rättsskydd i hemförsäkringen.

Folksam överklagade tingsrättens dom.

Svea hovrätt (1997-12-03, hovrättslagmannen Lars Uno Didón, hovrättsrådet Rolf Lundmark, referent, och t.f. hovrättsassessorn Jonas Stertman) fastställde tingsrättens dom.

I sina skäl anförde hovrätten bl.a. följande.

Som tingsrätten redovisat i sin dom sålde H.H. och M.S. aktierna i ett bolag som de ägde tillsammans. Aktieförsäljningen renderade dem en icke oansenlig realisationsvinst. Den omständigheten att det var aktier i ett av dem helägt bolag som gav vinst ger inte anledning att särbehandla den vinsten i förhållande till vilken aktierealisationsvinst som helst. Som tingsrätten funnit har H.H. och M.S. med anledning av utförsäljning av aktier, som privatpersoner anlitat X & Y för att få råd om hur de skulle kunna undvika skatt på realisationsvinsten. De har därvid följt lämnade råd och gör gällande att de därigenom lidit ekonomisk skada som privatpersoner och icke som rörelseidkare; det är således inte fråga om en process som avser själva rörelseverksamheten i det kommanditbolag de fick rådet att bilda. Hovrätten delar tingsrättens uppfattning att villkoret för rättsskydd i punkten F 26 är uppfyllt.

Eftersom den fråga som H.H. och M.S. tvistar med X & Y om alls inte berör någon verksamhet i vare sig det företag som försålts eller det företag som med anledning av skatterådgivningen startades, kan tvisten inte anses ha sådant samband med H.H:s och M.S:s arbete, förvärvsverksamhet eller tjänsteutövning att undantaget i försäkringsvillkoret F 27 andra punkten är tillämpligt i rättsskyddsfrågan. Inte heller gäller tvisten de ekonomiska åtgärder som vidtogs av H.H. och M.S. den gäller själva grundfrågan om X & Y:s eventuella ansvar för vårdslös rådgivning i en skattefråga av privat natur. Inte heller försäkringsvillkoret F 27 tredje punkten är därför tillämpligt i detta fall.

Hovrätten finner således att den tvist som är i fråga omfattas av rättsskyddet i hemförsäkringen, varför tingsrättens domslut skall stå fast.

Hovrättsrådet Lennart Grobgeld var skiljaktig och anförde.

Fråga är i målet om tolkning av standardvillkor som ligger till grund för ett försäkringsavtal. Vid en sådan tolkning är det naturligt att utgå från villkorens ordalydelse. Detta är dock inte alltid tillräckligt. Det krävs att denna språkinriktade metod kompletteras med andra metoder. Det kan finnas skäl att försöka utröna vilken uppfattning som försäkringsgivaren kan ha haft beträffande avtalsinnehållet i samband med standardvillkorens tillkomst; liksom vad försäkringstagaren rimligen kan ha uppfattat i frågan om vilka slags skador som det aktuella försäkringsavtalet skall skydda. Det kan också vara befogat att, inom ramen för tolkningen, göra en skälighetsbedömning. Först i sista hand aktualiseras tillämpning av den s.k. oklarhetsregeln. (Se till det sagda Hellner, Försäkringsrätt, 1959, s. 66 ff och Ramberg, Allmän avtalsrätt, 4 uppl. 1995, s. 147 ff).

I enlighet med vad Folksam angett i hovrätten ifrågasätter jag inte att H.H. och M.S. har anlitat X & Y i egenskap av privatpersoner samt att den skatt det gäller belastar dem som fysiska personer. Jag ifrågasätter heller inte att de avser att driva processen mot X & Y som privatpersoner. Däremot kan det ifrågasättas om de, i enlighet med den aktuella punkten F 26, har drabbats av en "skada inom privatlivet". Detta uttryck leder enligt min mening tanken till andra situationer än den som nu är i fråga.

Vad härefter gäller avtalets punkt F 27 gör jag följande bedömning. Det anges i denna punkt undantag från rättsskyddet i fem stycken. Aktuell är nu till en början tolkningen av andra stycket som talar om tvister i samband med arbete eller annan förvärvsverksamhet. I det aktuella fallet är det fråga om rådgivning från X & Y:s sida rörande skatt på realisationsvinst som försäkringstagarna gjort vid försäljning av aktier i ett av dessa personer ägt aktiebolag. Det ligger därvid nära till hands att anse att tvisten med X & Y har samband med näringsverksamhet som de drivit genom detta bolag. – Enligt punktens tredje stycke görs undantag från tvister som rör bl.a. ekonomiska åtgärder som till sin typ eller sin omfattning är ovanliga för en privatperson. Visserligen kan det väl tänkas att privatpersoner inte sällan tvistar med t.ex. banker eller andra aktörer om dålig rådgivning i ekonomiska frågor. Men man bör nu också ta i beaktande vad rådgivningen i detta fall har gått ut på, nämligen avancerad s.k. skatteplanering i avseende på en avsevärd realisationsvinst. Enligt min mening är det inte närliggande att anse att det här är fråga om en tvist som till sin typ eller sin omfattning är vanlig för en privatperson.

Dock bör det sagda prövas mot vad som kan ha varit parternas inställning till avtalsinnehållet då avtalet träffades. Jag stannar härvid vid att anse att Folksam inte kan ha avsett att försäkringen skall täcka en situation som nu är i fråga och att H.H. och M.S. borde ha insett detta. I var fall anser jag att det inte är skäligt att kollektivet av försäkringstagare skall vara med och bära kostnaderna för denna tvist.

Målnummer T 945/97