Svea hovrätt referat RH 2000:1

Court
Svea hovrätt
Reference
RH 2000:1
Målnummer
Ö425-00
Avdelning
8
Avgörandedatum
2000-01-18
Rubrik
I mål avseende mord m.m. har målsägandebiträde förordnats för sonen till en person som enligt åtalet skall ha bragts om livet.
Lagrum
1 § lagen (1988:609) om målsägandebiträde

Åklagaren anmälde till Uppsala tingsrätt att, såvitt nu är i fråga, förundersökning avseende mord inletts mot en misstänkt samt att F-G.J. i egenskap av barn till den avlidna C.J. begärt att målsägandebiträde skulle förordnas för honom.

Uppsala tingsrätt (2000-01-07, lagmannen Erik Lempert) lämnade framställningen utan bifall och anförde i beslutet följande.

Av framställningen om målsägandebiträde framgår att begäran om biträde endast avser fråga om skadestånd.

Ett målsägandebiträdes huvuduppgift är att stödja målsäganden under förundersökning och vid huvudförhandling i samband med förhör och annan utredning om ansvar för brott samt att i samband med sådan ansvarstalan även bistå med att föra talan om enskilt anspråk i anledning av brottet (skadestånd), om detta inte görs av åklagaren. Enligt tingsrättens mening är behov av biträde i fråga om skadestånd i sig inte en sådan angelägenhet som bör föranleda förordnande av målsägandebiträde. Målsägandens behov av biträde i sådant hänseende får i stället tillgodoses på annat sätt, i första hand genom att åklagaren för talan i enlighet med den skyldighet som åligger honom enligt 22 kap. 2 § första stycket rättegångsbalken. Vidare kan, om förutsättningar i övrigt föreligger, rättshjälp beviljas för en sådan angelägenhet.

F-G.J. överklagade beslutet och yrkade att hovrätten skulle förordna målsägandebiträde för honom. Åtal hade då väckts för mord m.m.

Svea hovrätt (2000-01-18, hovrättsråden Göran Rosenberg och tf. hovrättsassessorn Carina Bring) biföll överklagandet och förordnade målsägandebiträde för F-G.J. samt anförde bl.a. följande.

Åtalet såvitt nu är i fråga avser mord. Att F-G.J. som är son till den avlidna C.J. är målsägande vid brottet står enligt hovrättens mening klart. Frågan är om förhållandena är sådana att det är motiverat att ett målsägandebiträde förordnas för F-G.J.

Mord är ett sådant brott där målsägandebiträde enligt 1 § första stycket 2 lagen (1988:609) om målsägandebiträde skall förordnas, om det med hänsyn till målsägandens personliga relation till den misstänkte eller andra omständigheter kan antas att målsäganden har behov av ett sådant biträde. Vad som har framkommit om det påstådda brottet i förevarande fall ger enligt hovrättens mening inte vid handen att F-G.J. har någon sådan personlig relation till den tilltalade. Frågan är därför om övriga omständigheter är sådana att ett målsägandebiträde skall förordnas för F-G.J. med stöd av nämnda bestämmelse.

Av handlingarna framgår bl.a. att den tilltalade som vårdare på ett vårdhem har vårdat den avlidna samt efter det påstådda brottet sammanträffat med F-G.J. tvättat och svept kroppen efter den avlidna och deltagit i en minnesstund för henne. Vidare framgår av vad F-G.J. har anfört att de frågor som han anser sig behöva biträde med i anledning av brottet rör skadeståndsfrågan men även andra frågor. Huruvida åklagaren kommer att föra en skadeståndstalan från F-G.J:s sida är oklart.

Uppgifterna för ett målsägandebiträde regleras i 3 § lagen om målsägandebiträde. Enligt första stycket skall ett sådant biträde ta till vara målsägandens intressen samt lämna stöd och hjälp till målsäganden. Vidare skall, enligt andra stycket i paragrafen, biträdet bistå målsäganden med att föra talan om enskilt anspråk i anledning av brottet, om detta inte görs av åklagaren. Av motiven till lagen i dess ursprungliga lydelse (prop.1987/88:107 s. 25), vilka motivuttalanden fortfarande synes ha giltighet, framgår att biträdet har behörighet att för målsägandens räkning biträda ett allmänt åtal (jfr 2 § i lagen). Att biträdet getts sådan behörighet innebär enligt hovrättens mening att det ingår bland målsägandebiträdets uppgifter att – om målsägandens intressen gör det påkallat – biträda det allmänna åtalet.

I förevarande fall gäller det allmänna åtalet ett sådant brott där det, enligt hovrättens mening, inte med hänsyn till själva brottet ens kan ifrågasättas om målsäganden har intressen som behöver tillgodoses. F-G.J. har själv pekat på skadeståndsfrågan – som tidigare har angetts är det oklart om denne får åklagarens biträde i denna fråga – men förhållandena är enligt hovrättens mening sådana att även frågan om att biträda det allmänna åtalet kan behöva övervägas för F-G.J:s del. Vidare kan det förutses att F-G.J. har behov av stöd och hjälp i övrigt i målet, även om han inte kommer att höras i ansvarsdelen.

Hovrätten anser mot bakgrund av det anförda att omständigheterna är sådana att det kan antas att F-G.J. såsom avses i 1 § första stycket 2 lagen om målsägandebiträde, har behov av ett målsägandebiträde i målet.

Hovrättsrådet Mona Wildig, referent, var skiljaktig och anförde följande.

Förevarande fall avser bl.a. åtal för mord varvid målsägandebiträde skall förordnas om det med hänsyn till målsägandens personliga relation till den misstänkte eller andra omständigheter kan antas att målsäganden har behov av sådant biträde. Av såväl lagen (1988:609) om målsägandebiträde som av förarbeten till denna framgår att förordnande aldrig skall ske regelmässigt utan att särskild prövning skall göras i det enskilda fallet.

Av förarbetena framgår vidare att det vid en sådan bedömning huvudsakligen är målsägandens personliga förhållanden som är av betydelse och att målsägandebiträdets huvudsakliga funktion är att stödja målsäganden i samband med förhör och annan utredning om ansvar för brott, även om målsägandebiträdet bl.a. även skall bistå målsäganden med att föra talan om enskilt anspråk i anledning av brottet. I lagen har särskilt angivits målsägandens personliga relation till den misstänkte som en anledning till att behov av målsägandebiträde kan föreligga, eftersom detta enligt förarbetena är den mest typiska situationen där målsäganden har ett utsatt läge under förundersökningen och rättegången. Andra omständigheter som enligt förarbetena kan föranleda behov av målsägandebiträde är förståndshandikapp, sjuklighet, depression till följd av brottet, beroende ställning och ålder. I ett fall som det förevarande bör det enligt min mening även beaktas hur nära målsäganden stått den avlidna.

Även vilken typ av brott och hur allvarligt detta är måste naturligtvis vägas in vid bedömningen av om målsägandebiträde skall förordnas eller inte. Emellertid anser jag att enbart det förhållandet att det är fråga om ett allvarligt brott inte är tillräckligt för ett sådant förordnande, utan att det samtidigt krävs omständigheter hänförliga till målsäganden själv som talar för att behov av målsägandebiträde föreligger. Inte heller innebär förhållandet att målsäganden för eller kan föra talan om skadestånd eller att målsäganden biträder eller kan biträda åtalet i och för sig att målsägandebiträde bör förordnas.

F-G.J. är son till en av de personer som den tilltalade enligt åtalet har bragt om livet. Gärningen skall ha begåtts när den numera avlidna vårdades på ett sjukhem. F-G.J. har enligt vad som framkommit av utredningen inte haft någon personlig kontakt med den tilltalade före dödsfallet och kontakten därefter har varit ringa. Enligt vad som framgår av handlingarna i målet skall F-G.J. inte i anledning av åtalet höras vid huvudförhandlingen. Inte heller i övrigt har framkommit något förhållande hänförligt till F-G.J. som innebär att han har behov av målsägandebiträde.

F-G.J:s överklagande skall därför enligt min mening lämnas utan bifall.

Målnummer Ö 425-00