Svea hovrätt referat RH 2000:34

Court
Svea hovrätt
Reference
RH 2000:34
Målnummer
ÖÄ7774-99
Avdelning
5
Avgörandedatum
2000-02-16
Rubrik
Vid bestämmande av förbehållsbelopp vid utmätning av lön har tillägg till Riksskatteverkets normalbelopp inte ansetts kunna göras för gäldenärens merkostnader till följd av gäldenärens dotters gymnasiestudier på annan ort.
Lagrum
7 kap. 4 § utsökningsbalken
Rättsfall
•  NJA 1993 s. 679
•  NJA 1994 s. 226

Kronofogdemyndigheten i Stockholms län, Handenkontoret, fattade den 24 juni 1999 ett tilläggsbeslut om utmätning av B.P.:s lön. Utmätningsbeloppet fastställdes därvid till

3 090 kr per månad och förbehållsbeloppet till 11 228 kr per månad.

B.P. överklagade beslutet och yrkade att utmätningsbeloppet skulle minskas med 1 311 kr per månad. Staten genom Riksskatteverket bestred ändring.

B.P. åberopade till stöd för sitt överklagande i huvudsak följande. Familjen har merkostnader till följd av en dotters gymnasiala studier på annan ort. Dottern, född år 1983, har antagits till flygteknikerutbildning i Nyköping. Någon flygteknikerutbildning finns inte i kommunen där familjen bor. Merkostnaderna för dotterns skolgång består av hyra för bostad på studieorten med 23 232 kr (12 månader à 1 936 kr) och bussresor med 7 360 kr (40 resor tur och retur à 184 kr). Efter avdrag för inackorderingstillägg om 14 850 kr (9 månader à 1 650 kr) uppgår familjens merkostnader till angivet belopp.

Stockholms tingsrätt (1999-10-11, rådmannen Ann-Britt Jansson) ändrade kronofogdemyndighetens beslut på så sätt att förbehållsbeloppet bestämdes till 12 056 kr per månad och utmätningsbeloppet till 2 262 kr per månad. Tingsrätten anförde i sitt beslut följande.

Enligt 7 kap. 4 § utsökningsbalken får lön tas i anspråk genom utmätning endast i den mån lönen uppenbart överstiger vad som behövs för gäldenärens och hans familjs underhåll samt till fullgörande av underhållsskyldighet som i övrigt åvilar honom. Enligt 7 kap. 8 § skall kronofogdemyndigheten därvid bestämma dels ett utmätningsbelopp och dels ett utmätningsfritt belopp. Närmare föreskrifter om bestämmande av det utmätningsfria beloppet meddelas av Riksskatteverket. Enligt Riksskatteverkets föreskrifter om bestämmande av det utmätningsfria beloppet skall detta anses innefatta alla vanliga levnadsomkostnader utom bostadskostnad, som beräknas särskilt och läggs till normalbeloppen.

De av Riksskatteverket fastställda normalbeloppen skall tjäna som utgångspunkt vid bestämmande av det utmätningsfria beloppet i normala fall men kan frångås när omständigheterna i det särskilda fallet föranleder det. B.P. är underhållsskyldig för sin dotter under dennas studier på gymnasieskolan. Eftersom de aktuella gymnasiestudierna inte kan bedrivas på hemorten har B.P. förhöjda utgifter för dotterns boende och för resor mellan hemorten och studieorten. Enligt tingsrättens uppfattning bör skälig hänsyn tas till de åberopade merkostnaderna bortsett från hyreskostnaderna för tre sommarmånader.

Såväl B.P. som staten överklagade tingsrättens beslut. B.P. yrkade därvid att utmätningsbeloppet skulle bestämmas med beaktande även av hyreskostnaderna för sommarmånaderna. Staten yrkade att hovrätten skulle fastställa kronofogdemyndighetens beslut och att således merkostnaderna för dotterns studier inte skulle beaktas till någon del. Parterna bestred varandras ändringsyrkanden.

Svea hovrätt (2000-02-16, hovrättslagmannen Erik Tersmeden, hovrättsrådet Kerstin Frideen och tf. hovrättsassessorn Johan Danelius, referent) upphävde tingsrättens beslut och fastställde kronofogdemyndighetens beslut. Hovrätten motiverade sitt beslut på följande sätt.

Den fråga som hovrätten först har att ta ställning till är om det förhållandet att B.P.:s dotter bedriver gymnasiestudier på annan ort utgör skäl att frångå det av Riksskatteverket fastställda normalbeloppet för bestämmande av utmätningsfritt belopp (s.k. förbehållsbelopp) vid utmätning av lön. Kronofogdemyndigheten har ansett att så inte är fallet medan tingsrätten har bedömt att skälig hänsyn skall tas till familjens merkostnader för dotterns studier.

Av rättspraxis (se främst NJA 1993 s. 679 och NJA 1994 s. 226) framgår att Riksskatteverkets normalbelopp skall tillämpas i största möjliga utsträckning och att det fordras starka skäl för att frångå dessa belopp. I av Riksskatteverket utgivna rekommendationer anges förhållanden som kan föranleda tillägg till eller avdrag från normalbeloppen. Av dessa rekommendationer framgår inte att något tillägg skulle kunna göras för ett sådant ändamål som B.P. åberopat i detta ärende.

Vid bedömningen av om ett barns studier på annan ort kan motivera tillägg till normalbeloppet skall vidare följande beaktas. Enligt 1 kap. 2 § skollagen (1985:1100) skall alla barn och ungdomar, oberoende av ekonomiska förhållanden, ha lika tillgång till utbildning i det offentliga skolväsendet. I enlighet härmed har en elev som bedriver sina studier på annan ort än hemorten rätt till ekonomiskt stöd från det allmänna. I 5 kap. 33 § skollagen föreskrivs sålunda att elever i gymnasieskolan som behöver inackordering till följd av skolgången har rätt till ekonomiskt stöd från sin hemkommun. Sådant stöd skall avse boende, fördyrat uppehälle och resor till och från hemmet. Det sagda hindrar inte att även familjen, såsom i det föreliggande fallet, kan komma att få bära en viss del av merkostnaderna för barnets studier. Det får emellertid anses ankomma på familjen att ordna boende, resor m.m. på ett sådant sätt att merkostnaderna i största möjliga mån täcks av det erhållna stödet. De merkostnader som familjen får vidkännas bör med dessa utgångspunkter som regel bli av mindre omfattning.

Av det sagda får anses följa att ett barns studier på annan ort i allmänhet inte kan motivera att en gäldenär vid löneutmätning medges förbehåll utöver normalbeloppet. Med hänsyn härtill och då B.P. inte har visat att omständigheterna i detta fall föranleder någon annan bedömning skall de av honom åberopade kostnaderna inte beaktas vid fastställande av förbehållsbelopp. Statens överklagande skall således bifallas.

Målnummer ÖÄ 7774-99