Svea hovrätt referat RH 2002:62

Court
Svea hovrätt
Reference
RH 2002:62
Målnummer
B8576-01
Avdelning
1
Avgörandedatum
2002-05-21
Rubrik
Särskilda skäl mot att förverka villkorligt medgiven frihet har befunnits föreligga vid återfall i olovlig körning, grovt brott.
Lagrum
29 kap. 4 § och 34 kap. 4 § 2 st. brottsbalken

Åklagaren åtalade O.A. för olovlig körning, grovt brott, i två fall med följande gärningsbeskrivning. O.A., som tidigare lagförts för olovlig körning, har fört personbil, den 17 augusti 2001 på Järnagatan i Södertälje och den 18 september 2001 på Katrinebergsvägen i Botkyrka kommun, utan att vara berättigad till det.

Södertälje tingsrätt (2001-11-07, lagmannen Håkan Envall samt nämndemännen Catharina Groth, Laila Hjortsberg och Arne Johansson) dömde O.A. i enlighet med åtalet för olovlig körning, grovt brott, till fängelse en månad jämte förordnande om att O.A. villkorligt medgiven frihet till en tid av en månad skulle förklaras förverkad.

I påföljdsfrågan anförde tingsrätten följande. O.A. har lagförts för grova olovliga körningar 1996, 1998, 1999 och 2000. Han dömdes vidare i februari 2001 för grov kvinnofridskränkning till fängelse sex månader och frigavs villkorligt den 31 maj 2001 med en återstående strafftid på två månader. Prövotiden är ett år.

Återfallen i grov olovlig körning gör att annan påföljd än fängelse inte bör komma i fråga. Med den lydelse 34 kap. 4 § brottsbalken numera har råder en presumtion för att förverka villkorligt medgiven frihet helt eller delvis vid återfall i brott. En tidigare bestämmelse, som innebar att det skulle beaktas om det var fråga om återfall i samma sorts brottslighet, har tagits bort. Mot den bakgrunden bör villkorligt medgiven frihet förklaras förverkad men – eftersom det är mindre allvarlig brottslighet nu – bara till del.

O.A. överklagade domen och yrkade att hovrätten med upphävande av förordnandet om förverkande av villkorligt medgiven frihet skulle döma honom till en ej frihetsberövande påföljd.

Svea hovrätt (2002-05-21, hovrättsråden Lars Hesser, referent, och Ulla Bergendal, tf. hovrättsassessorn Jonas Bäckstrand samt nämndemannen Christina Grebesjö-Sutton) ändrade på så sätt tingsrättens dom att förordnandet om förverkande av villkorligt medgiven frihet upphävdes.

Hovrätten anförde i påföljdsdelen följande. Som tingsrätten funnit medför de många återfallen i olovlig körning att annan påföljd än fängelse inte bör komma i fråga. Enligt 29 kap. 4 § brottsbalken skall rätten, om förhållandet inte tillräckligt beaktats genom påföljdsvalet eller genom förverkande av villkorligt medgiven frihet, utöver brottens straffvärde, i skälig utsträckning ta hänsyn till om den tilltalade tidigare gjort sig skyldig till brott. Att O.A. återfallit i brott har som nyss framgått haft avgörande betydelse för påföljdsvalet. Härigenom får O.A:s tidigare brottslighet anses tillräckligt beaktad och den bör därför inte påverka straffmätningen.

Straffvärdet för de två fall av olovliga körningar som O.A. nu skall dömas för kan inte anses vara högre än en månads fängelse. Mot den angivna bakgrunden anser hovrätten att det skulle framstå som oskäligt att härutöver också förverka del av den villkorligt medgivna friheten (jfr 34 kap. 4 § 2 st. p. 3 brottsbalken). Det anförda innebär därför att tingsrättens förordnande om förverkande av del av den villkorligt medgivna friheten skall upphävas men att domen i övrigt skall stå fast.

Nämndemannen Bo Hammengren var skiljaktig och fastställde tingsrättens dom.

Målnummer B 8576-01